Ängelholmsbygdens Idrottshistoriska Förening

Idrottsutövare med stjärnglans

Under ovan rubrik kommer jag framöver, att presentera de idrottsatleter i Ängelholmsbygdens, som tävlat på ”elitnivå”. Till elitidrottare räknar jag i detta sammanhang de som varit bland de bästa i riket men också de som dominerat i Skåne. Våra ”megastjärnor” med stora internationella meriter kommer att få störst utrymme men ingen skall förhoppningsvis bli glömd.

I Engelholms Tidnings julnummer från 1912, under rubriken ”Idrottslifvet” kunde läsarna informera sig om hur den, idrotten hade fått fotfäste i Engelholm och att man nu, inspirerad av OS i Stockholm, ”börjat öfva alla slags idrotter” och nu anordnades de första tävlingarna i löpning med pokalpriser. Den första tävlingen genomfördes 1911. Det var Munka Ljungbyloppet, en sträcka på 9000 meter. Anordnare var Idrottsföreningen Götha. Året efter anordnades en ”halvmara” i Ängelholm.

Den första stjärnan - Johan Andersson 1893-1980

De första tävlingarna vanns i överlägsen stil av järnvägstjänstemannen Johan Andersson. Han tävlade för IF Götha, som under 1912 bytte namn till ÄIF. Hösten 1912 deltog Andersson i internationell maratontävling i Helsingborg. Sträckan var Olympia-Åstorp tur och retur. Bland deltagarna fanns flera av Sverige och Danmarks bästa långdistanslöpare. Segrare med rekord på sträckan blev en av Sveriges deltagare vid OS i Stockholm Oskar Törnros. Johan Andersson skapade rubriker i sportpressen genom att bli femma i tävlingen lämnande flera etablerade löpare bakom sig. Deltog åren före första världskriget i tävlingar i Södra Sverige och Danmark med stor framgång, bland annat Köpenhamns stadslopp 1913, där han belade en meriterande andraplats. Han blev efter framgångarna uppmanad att satsa på OS i Berlin 1916. Verkligheten blev en annan och 1915 avslutade Johan sin elitsatsning. I en idrottshistorisk tillbakablick 50 år senare beskrevs han så här:

”Johan Andersson är ännu en spänstig herre, som med sitt lätta kropp och sina kvicka rörelser nästan påminner om en 25-åring”.

.

Fotbollsstjärnor

Trots usla förutsättningar med en arena(Nya Torg), som hade mycket övrigt att önska fostrade ÄIF goda fotbollsspelare. I slutet av 1910-talet och i början av 1920-talet skulle tre av dem debutera i elitfotbollen.

Johannes Kollberg 1898-1951

Johannes blev ÄIF: s första bidrag till elitfotbollen. Kollberg, vänsterback i Ängelholmslaget, uppmärksammas vid en juniorlagsmatch mot storlaget Helsingborgs IF våren 1917. Han utnämndes till planens bäste spelare av journalisten och värvades till HIF året efter till. Den 1 september1918 debuterade han mot IFK Norrköping. I samma match gör Sigge Lindberg sin första match i HIF-dressen. Johannes Kollbergs karriär hos ”de rödblåa” blir kortvarig. Inför säsongen 1920/21 var han tillbaka i ÄIF.

Axel ”Massa” Alfredsson 1902-1966, en HIF-hjälte och hårdför back av sin tid.

Enligt ”Massa” själv flyttade familjen till Ängelholm 1916. Pappan var järnvägstjänsteman och hade tillträtt en ny befattning i staden. Axel hade precis fyllt 14 år. I Helsingborg hade han redan varit med om att starta en fotbollsklubb, BK Diana. Axels första klubb i Ängelholm var KFUM Ängelholm. Sedan följde BK Sparta, som han var initiativtagare till, Ängelholms IF 1918-1919. Under dessa år spelade han också några gånger i Höja IF och Klippans BIF. Debut gjorde han i ÄIF: s a-lag, 17 år gammal, i en DM-match mot HIF i maj 1919. Han gjorde en övertygande premiärmatch och HIF lånade honom till sitt ynglingalag för match i Köpenhamn. 1920 övergick han till HIF. Hans a-lagsdebut blev mot Köpenhamns Bollklubb(KB) i oktober 1921 och resten är historia. 1921 lämnade Axel Ängelholm för gott.

Hans främsta meriter:

Bronsmedaljör vi OS i Paris 1924.

31 A-landskamper.

97 allsvenska matcher i HIF(1920-29)

91 allsvenska matcher i AIK(1929-35)

Svensk mästare i AIK 1932

Joel Brynolf Ekelin 1897-1970, skyttekung med krut i båda fötterna och pannan.

Brynolf föddes i Ängelholm, som nummer fyra i ordningen av totalt 11 barn. Att växa upp i en så stor familj var inte lätt. Brynolf hamnade under en period i fel sällskap, vilket fick tuffa konsekvenser men också till en förändring av hans liv. Han tvingades byta miljö och då upptäcktes han stora fotbollstalang. På fotbollsplanen tog han revansch för sitt tillkortakommande i unga år. Det var i Östergötland, som Brynolf hamnade och där spelade han både för Mjölby AIF och Motala AIF(MAIF) men han var hemkär och under de sista åren på 1910-talet spelade han både i MAIF och Ängelholms IF. Från 1920 gjorde han stor succé i Motalalaget och värvades inför säsongen 1924/25 till IFK Norrköping och allsvenskan. Även under Norrköpingsåren hände det att Brynolf spelade matcher för sitt ÄIF. Sitt sista framträdande i moderklubben gjorde han 1927, då han försökte hjälpa ÄIF till nytt kontrakt i ”Sydsvenskan”.

Hans främsta meriter:

44 allsvenska matcher.

38 mål i allsvenskan.

Trea i allsvenska skytteligan 1925/26 med 25 mål på 21 matcher.

Under säsongen 1925/26 gjorde ”Ecke”, som han ofta kallades för i Östergötland, ”hattrick” vid två matcher, mot Landskrona BOIS och IK City samt fyra mål mot IFK Uddevalla.

Spelade två gånger i Östergötlands landskapslag(två mål).

Helmer Ekelin 1904-1992. ”Lillekelin”, som fick stå i skuggan av sin bror.

I publikationen Allsvenskan genom Tiderna, under avsnittet om Stattena, kan man läsa om Ängelholmsonen Helmer(i boken står felaktigt Henning) Ekelin. Helmer debuterade i Ängelholms IF, som 18-åring 1922. Han, liksom storebror Brynolf, skulle få beträda de allsvenska arenorna. Han gör flera mål i sin debut och målfarligheten skulle också bli hans signum, liksom snabbheten och dribblingsförmågan. Värvades till Stattena, när laget gjorde sin andra sejour i allsvenskan 1929/1930. Hans debut skedde mot HIF. Spelade 10 allsvenska matcher utan att lyckas göra ett enda mål men utmärkte sig flera gånger med sina geniala, målgivande passningar. Återvände efter en säsong till ”fadershuset” och bidrog där till att starta ÄIF: s framgångssaga på 1930-talet. Var en mycket populär spelare hos såväl domare, medspelare som motståndare, vilket kommentaren efter en match, när han utsågs till bäste man på plan, vittnar om: ”populärt val till en sällsynt sympatisk spelare”.

Nils Persson 1904-1971, en terrier på plan även om han fick bära det föga smickrande öknamnet ”Grisen”.

Debuterad i Ängelholms IF 1923, som 19-åring och blev snabbt ordinarie. Var en bärande spelare i det lag, som 1926 utnämndes till ”Kometen från Ängelholm”. Blev uppmärksammad av större klubbar och i lokaltidningen stod det sommaren 1929, vid hans övergång till BK Drott följande:

”Det är de nya ”sydsvenskarna” BK Drott, som lyckats få denna bläckfisk i sitt garn.”

Söderklubben vann serien direkt och var sedan snubblande nära att gå upp i allsvenskan både 1931/ 32 och 1932/33.

Med Drott spelade han fyra säsonger. Inför spelåret 1933/34 återvände även han till ÄIF och blev där en av lagets absolut viktigaste spelare i division 2 Nisse, som tilltalades, var en spelare, som härjade över stora delar av planen, trots att hans utgångsposition var back. Liknades vid en ”kardborre”, som obarmhärtigt slog sina tentakler runt motståndarna och inte släppte greppet. Var den spelare, som genomgående fick etthögt betyg varje match.

Fride Wendt

Ängelholms store fotbollsstjärna under flera säsonger, vid sidan om Nisse Persson, Fride Wendt debuterade i HIF mot MFF den 11 september 1938. Seger med 2-1 och Fride fick mycket bra betyg. Fride hade varit en dominerande spelare i division 2 och spåddes lysande utsikter hos ”di Röe”. Han stod emellertid inför en svår uppgift, när han skulle konkurrera med den legendariske ytterspringaren Knut ”Knutte” Kroon på vänsterkanten. Till höger i HIF-anfallet hade Malte Mårtensson etablerat sig men även om Wendt var extremt vänsterfotad kunde han vara ett alternativ på den sidan också.

Fride tycktes vara på väg, att slå igenom på allvar. I sin andra match mot AIK på Olympia, 1-1, då han ersätter en skadad Malte Mårtensson, får han många positiva kommentarer:

”Mårtenssons ersättare Fride Wendt hörde till dagens stora glädjeämnen. Debutantnervositeten var borta och man kunde bilda sig en uppfattning om vad detta nyförvärv kan komma att betyda för HIF-kedjan i fråga om ökad slagkraft /.../ Ängelholmaren är en spelare av, den omsorgsfulla, beräknande typen, fintig och småfinurlig, och bör sålunda bli en god pendang till rushern Malte. Nu vänta vi på kedjan, som bygger ett rätt utnyttjande av dessa båda begåvningar. En särskild liten blomma åt Wendt för hans osvikliga säkerhet ifråga om hörnsparkar/…/ Wendt lade upp sin sista hörna i matchen, lika virtuost placerad som de föregående.”

Sin tredje match spelade Fride mot AIK på Råsunda. Även då blev det vinst, 3-2. Om HIF skrev Svenska Dagbladet, att de ”spelade som i fornstora dar”. Ännu en gång fick Ängelholmsonen beröm:

”Fride Wendt glömdes bort i första halvlek men fick sedan mycket att göra och visade på en del av de finesser, som gjort förre Ängelholmaren så omtalad”. I Dagens Nyheter beskrevs ”den nye yttern”, som ett stort framtidsnamn.

När Kroon och Mårtensson var hela fick de spela oavsett formen. Det innebar, att Fride fick alternera från vänster till höger och det blev inte speciellt bra för Wendt och han valde att återvända till moderföreningen. Sin sista match i HIF-tröjan spelade han i vårpremiären mot MFF 1939. Hans facit blev nio allsvenska matcher och ett mål, som han gjorde i den sista höstmatchen 1938 mot Elfsborg på ”Ryavallen”. Det var slöseri av HIF, att kasta bort en så stor talang. Det handlade mycket om ”Knutte” Kroons ovilja, att träda tillbaka. Kroon var i och för sig inte lastgammal, 32 år men var väldigt ofta justerad. Ibland ”gick” Kroon vänsterinner men det trivdes han inte med. Han tillhörde de forna guldhjältarna så hans ord vägde tungt.

Sven -Ove Svensson

Våren 1938 flyttade Sven-Ove, 16 år gammal, in hos syster Majken och hennes man Fride Wendt i Ängelholm. Fride hade lyckats få in Sven-Ove på ett kontorsjobb på Sydsvenska Läder. Han var född i Norra Vram men hans senaste adress var Klippan. Sin första match i ÄIF:s klassiska svart-vita dress gjorde SOS i juniorlaget och det blev succé direkt. Innan sommaren 38 var till ända hade Sven-Ove också debuterat i representationslaget, då i Sydsvenska serien. Under våren 39, då ÄIF sensationellt vann serien, hade han tagit en ordinarie plats i a-laget. SOS visades sig vara en målspottare av rang. Säsongen 1939/40 i division II var han lagets bäste målskytt. Totalt blev det 101 matcher i den svart-vita dressen och 82 mål innan han hösten 1941 lämnade för BK Drott i Helsingborg, som lockade med ett fast jobb på Elmekano. 1944 värvades han till HIF av John ”Bill” Pettersson. Resten är historia! Läs även under Lars Krönikor, Bolletinen nr. 2 2018.

C/O Lars Carlsson

Stigmansgatan 10

262 62 ÄNGELHOLM

KONTAKT

ADRESS

ORGANISATIONSNUMMER