Hall of Fame

Medlem nr 1
Ragnar Skanåker 

Ragnar Skanåker, föddes den 8 juni 1934 som Ragnar Eriksson i Stora Skedvi i Dalarna. Kom till Ljungbyhed 1952 för att påbörja sin fältflygarutbildning. Efter aktiv tjänst i flygvapnet och ett års FN-tjänst i Kongo hamnade han i Munka Ljungby.  Skanåker är tveklöst en av Sveriges mest kända idrottsmän. 

Tillsammans med fäktaren Kerstin Palm är han Sveriges meste olympier, sju spel från 1972 till 1996 hann han med.  Ett guld, två silver och ett brons, en femteplats, en sjundeplats.

Sex VM-och EM-titlar, världsrekordhållare, svensk rekordhållare för evinnerliga tider tycks det. En världskändis i skyttevärlden. En av de mest kända idrottsutövarna i Sverige.

Hedrad med ett eget frimärke.


Medlem nr 2
Kenny Jönsson

Kenny Jönsson föddes i Ängelholm den 6 oktober 1974. Debuterade i Rögle BK 1991. Var med i laget, som tog steget upp i elitserien 1992. 

Tre år senare blev Kenny proffs i NHL-laget Toronto Maple Leafs. Under perioden 1995-2004 spelade han i New York Islanders. Totalt gjorde Kenny 686 NHL-matcher. På dessa 267 poäng(63+204) och satt bara 298 minuter i straffboxen.

2005 flyttade Kenny hem till Ängelholm och 2008–09 lyckades Rögle BK ta sig upp till Elitserien. Säsongen därefter blev den sista i lagkapten Kenny Jönssons karriär. 

Utöver två OS-guld, 1994 och 2006, var han med i guldlaget i VM 2006. 

Utnämndes till OS bäste back 2006.



Medlem nr 3
Bengt Borggren 

En av Ängelholmidrottens främsta ledarprofiler från slutet av 40-talet till mitten av 60-talet. 

Tretton år gammal, tog han och hans kamrater på Samrealskolan initiativ till pojklagsfotbollens start i Ängelholm. Bengt var den drivande kraften och drog 1944, tillsammans med sina skolkamrater, igång den första pojklagsserien i staden. 

Från slutet av 40-talet byggde Bengt upp en ungdomsavdelning inom Ängelholms Idrottsförening. Genom ett nydanande och inspirerande ledarskap skapade han en ungdomsverksamhet inom ÄIF, som i mitten av 50-talet ansågs vara en av Skånes främsta. Utöver god träning var han en av de första ledarna, som förstod att stimulerade sina adepter med uppmuntringsresor och besök av prominenta idrottsprofiler. 

Hans ledarskap innehöll även ett fostrande moment då ungdomarna, genom egna arbetsinsatser, fick bidra till finansieringen av resorna. 

Satt i ÄIF: s styrelse, var lagledare för klubbens seniorlag och var dessutom redaktör och ansvarig utgivare för ÄIF- aren, klubbens medlemsblad under åren 1956-63.


Medlem nr 4
Maria Rooth

Maria Rooth, föddes den 2 november 1979 i Ängelholm. Började spela ishockey i Rögles pojklag. Karriären började i Veddige HK i Halland med vilka hon vann två SM-brons. Deltog i det svenska olympiska damishockeylandslaget 1998, 2002, 2006 samt 2010. Spelade 265 landskamper och gjorde 105 mål. 

Amerikansk collegemästare 2001-03. Svensk mästare i Mälarhöjden/Bredäng 04/05 och 05/06 samt i AIK 06/07 och 08/09. Stor matchhjälte, när Sverige besegrade storfavoriten USA, i semifinalen i Turin 2006 med 3-2. Gjorde båda målen under ordinarie speltid men slog dessutom in den avgörande straffen i straffslagsavgörandet.

 Får idag med rätta betraktas, som en ishockeyikon, även med internationella mått mätt, då hon 2015 som första svenska kvinna blev invald i International Ice Hockey Hall of Fame (IIHF HoF). Detta tillsammans med bl.a. Dominik Hasek, Scott Niedermayer.

Maria tar emot bekräftelsen på att hon valts in i ÄBIF: s ”Hall of Fame” för 2020.



Medlem nr 5
Tage Jönsson

Tage Jönsson, föddes den 10 juni 1920 och dog den 22 augusti 2001. En genuin ängelholmare, som blev Ängelholms förste olympier, när han tävlade i London 1948.
Hans intresse för gång växte i samband med SM i gång i Ängelholm 1941 och ganska snart kom han att tillhöra Sverigeeliten. 
Efter goda placeringar i nationella tävlingar blev han uttagen till de olympiska spelen i London 1948. Spelen blev en besvikelse för honom. Värmen och ovanan vid maten resulterade i en blygsam placering. Som bäst låg han fyra i loppet men slutade på en tionde plats.

Tage tog revansch samma år, då han blev svenska mästare på 50 km gång. Ängelholms förste individuella mästare i fri idrott. Tage vann även ”femmilen” 1951 och 1957 tog han sitt sista SM-tecken, då på ”milen”.

Tre gånger fick han ”Kronprinsens Pokal” som bästa Skånegångare. 1951 fick han Gångförbundets guldplakett för bästa gångarprestation. Tage var mycket allsidig och kunde också titulera sig svensk mästare i rodd 1947 och 48.


Här poserar Tage stolt på Stortorget i samband med när den olympiska elden fördes genom Ängelholm 1952.


Medlem Nr 6
Bo Frank

Han startade upp knattefotbollsverksamheten i Skörpinge GIF tillsammans med Allan Johansson och Bertil Johansson. Bo var huvudansvarig för verksamheten.

 Ungdomsfotbollen startade i början på 60-talet men det var först när Bosse kom till klubben några år in på decenniet, som den växte. Bo var då inte mer än 24-25 år. Han och Allan åkte runt till stadens 3-4 skolor o presenterade sitt upplägg för barnen och de fick väldigt fin respons. Till första träningen på Ljungvallen kom det 46 knattar. Pengar till bollar och tröjor till knattarna fick man tigga ihop. 

Som domare gjorde Bosse under de här åren ovärderliga insatser. Otaliga är de internmatcher och seriematcher i Bjäreserien som han dömde genom åren. Dessa insatser gjorde han parallellt med ett framgångsrikt spel i klubbens a-lag. 

När Ängelholms IF och Skörpinge GIF gick samman i Ängelholms FF 1976 blev Bosse sedermera kanslist och en viktig kugge i den nya klubbens verksamhet under många år.


Bosse Frank

Medlem nr 7
Hilmer Persson

Hilmer förknippas framförallt för sitt ledarskap i Rögle BK. I RBK var han ledare i olika positioner, mestadels i styrelsearbetet – ordförande, kassör, ledamot etc – från 1950-talet och fram till 1985. Under ”Pollenkungens tid” var han den som såg till att ”klubbens hjärta” bibehölls och var under långa tider ordförande såväl i RBKs Ungdomssektion som Konståkningssektionen (som han var med och startade). 

Var den som ledde klubbens arbete då ishallen brann ner 1982, med allt vad det innebar organisatoriskt, ekonomiskt etc. För det blev han tilldelad Idrottsringens ledarepris 1983. 

Hann under sin ledarkarriär också med att vara ordförande i Ängelholms IF och Ängelholms Tennisklubb.

 Han gjorde allt detta helt ideellt och ville aldrig höra talas om att få någon ekonomisk ersättning. Han gjorde det för att han var intresserad och engagerad i idrott, framför allt ungdomsidrotten.

Hilmer Perssons änka Else tar emot bekräftelsen på att Hilmer valts in i ÄBIF: s”Hall of Fame” för 2020. Framför Else ser vi ett foto på Hilmer.