Arenor

Stadens arenor 1900-1940

När idrotten introducerades i Ängelholm omkring sekelskiftet fanns inga arenor. För cykelsporten, som var först, var det tämligen enkelt. Vägarna i stadens omgivningar dög utmärkt för cykeltävlingar. Fast tävlingarna var inte det viktigaste för ”Engelholms Sport- och Welocipedklubb”, att synas, visa upp sin fina utrustning och göra reklam för cykelsporten var ännu viktigare.

 EGF, Engelholms Gymnastikförening, bildad 1899, tränade och hade uppvisningar i Allmänna Läroverkets gymnastiksal, som långt senare blev platsen för Ängelholms Auktionskammare. De kunde förstås också använda ”Gröna torg” för aktiviteter utomhus. Från 1916 höll man till i Samskolans(Parkskolan) gymnastiksal.

Engelholmsortens Skytteförening(ÄSF) startade 1900 och höll mellan åren 1900 och 1902 till på en nyanlagd bana i Håvegropen. Den låg öster om dagens Cirkel- K, på andra sidan ”innerleden”. Mellan åren 1900 och 1902 höll föreningen till i Håve. I september 1902 flyttade föreningen sin verksamhet till husarskvadronens gamla övningsbana i Haradal, där Brukshundklubben finns idag.

När fotbollen kom till Ängelholm något år in på 1900-talet var det på Trädgårdsmästare Anderssons mark på Villagatan, där ån kröker sig runt stadskärnan, som ”gossarna” spelade fotboll. Det var ingen arena men dock en fotbollsplan. Fotbollsutövandet flyttades 1905 till ”Gröna Torg”, en del av husarernas tidigare övningsområde. Den fotbollsplanen hade mycket i övrigt att önska. Ojämnheterna var många och planen kunde utan överdrift sägas vara något kuperad men får dock betraktas, som Ängelholms första fotbollsarena. Där samsades de nybildade lagen Göta och Match om utrymmet. När Samrealskolan började projekteras år 1911 omöjliggjordes fortsatt fotbollsspel på denna plats. Idrottsföreningen Göta lämnade då in en begäran till Stadsfullmäktige att de skulle besluta om:

”Upplåtelse af annan plats än Gröna Torg för idrottsöfningar”.

Kammaren förordade då:

”upplåtande af nya torget för ändamålet under tiden, då torget ej behövdes för annat”.

Det var ingen lämplig fotbollsplan men något annat alternativ fanns inte att tillgå. De söndagar, när det hade varit marknad på lördagen före, var inte nådiga.

Succesivt kom byggandet av en ordentlig idrottsplats, blev den allt överskuggande frågan för ÄIF från 1912 och framåt. De styrande i staden erbjöd, under åren flera alternativ, Södra Planteringen vid Landshövdingevägen, Norra Planteringen i området mittemot Tullakrok, i Thorslundsskogen, där det även fanns planer på, att få till stånd en Folk- och Idrottspark. Vidare på ängen intill simstadion, Nybroområdet, t o m lergravarna på Tegelbruket diskuterades. Av dessa alternativ var det, vad jag vet, endast ängen intill simstadion, som faktiskt kom att användas för fotbollsspel. 1923 tog stadsfullmäktige beslut om att upplåta mark till en ny idrottsplats på farmen 27 på Södra Utmarken. Den 9 september 1925 invigdes den nya idrottsplatsen invigas. Fyra år senare, den 11 augusti 1929, kompletterades arenan med en modern läktare

ÄSS bildades 1917 och redan sommaren samma år anordnades den första simkursen under Wallendorfs ledning och intresset var stort, 29 pojkar och 20 flickor deltog. Samma år genomfördes de första simtävlingarna i Skälderviken. Det tävlades i kort- och långdistanssimning men även i längddykning. Under de första åren bedrevs simskole- och tävlingsverksamheten vid de södra pirarmarna i Ängelholms hamn. Längre fram flyttade man till den långa badbryggan, som uppförts nedanför Restaurang Klitterhus.

Tävlingar anordnades åren framöver, då simstjärnor från Helsingborg och Malmö bjöds in. Avslutning med prisutdelning och dans ägde alltid rum på Hotell Skälderviken ”i gammal fin anda”. En välkänd tävling var ”Havsbadssimningen”. Sträckan mätte 2000 m med start vid Blocklinjen, lite längre in i viken och målgång vid bryggan vid Klitterhus.

Stora svårigheter hade man under de år verksamheten bedrevs i öppna havet.                 Ett upprört hav med storm och vågor ödelade emellanåt bryggor och hoppställningar och orsakade föreningen stora kostnader.

I mars 1935 lades ett förslag i Stadsfullmäktige, på initiativ från ÄSS, om byggandet av en simarena.

Stadsfullmäktige ställde sig positiva till de planer, som klubben lade fram. Den föreslogs, att uppföras ute vid Havsbaden. Simbassängen skulle få internationella mått, 18x50 m, nio banor och ha ett hopptorn med trampoliner på 3, 5 och 10 meter. Hopptornet var ett stabilt bygge som skulle tåla vindstyrkor upp till 30 sekundmeter.

 Urschaktade sandmassor i bassängen lades upp i form av vallar i fyrkant kring simbassängen. Vallarna gjordes terrassformiga på båda sidorna. Inåt bassängen skapades på så sätt 1200 sitt- och 400 ståplatser för publiken. Hela anläggningen bestod av en träkonstruktion med läktare på långsidorna. Bassängen hade grusbotten.

Simbassängen fylldes med saltvatten från havet, som hölls i ständig cirkulation genom en sinnrik pumpanordning med kapacitet att byta bassängens vattenvolym tre gången om dygnet.

Anläggningen budgeterades, i utgångsläget, till 25 000 kronor men slutnotan kom att hamna på 35 000, i dagens penningvärde ca 1 miljon. Det var ett billigt bygge, mycket tack vare den sinnrika konstruktionen. En gjuten bassäng, med alla tillbehör, hade enligt dåtida beräkningar gått på mellan 170 000 – 180 000 kronor.

Den 26 juni 1938 invigdes Ängelholms Simstadion, med pompa och ståt inför nära 3000 åskådare, av ”ryttarprinsen” Gustav Adolf, d v s vår nuvarande kungs far. Den var då en av Sveriges modernaste simarenor.

I slutet av 1930-talet skapades förutsättningar för handboll genom den idrottshall, som på privat initiativ byggdes av ett konsortium bestående av företagsledare med disponent Gösta Grönvall i spetsen. En utställningshall från Stockholmsutställningen 1930 hade köpts in och erbjöds staden.

Hallen magasinerades under flera år på Sockerbruket under tiden som Stadsfullmäktige försökte komma överens om placeringen. Söndagen den 5 mars 1939 invigdes dock Ängelholms idrottshall. Invändigt mätte den största ytan i hallen 18 x 36 m. Här skulle det spelas handboll, tennis. Längs hallens långsidor byggdes åskådarläktare. Hallen skulle också innehålla omklädningsrum, badmintonbana samt träningslokal för brottning.

När brottning 1932 på allvar introducerades i Ängelholm 1932 blev gamla Folkets Hus på Östergatan arenan för, först ÄIF: s och från 1935 ÄBK: s brottare.

1932 introducerades seriespel i bandy i NV Skåne. 1935 bildades Ängelholms Bandyklubb, (ÄBK). Spelplatser var Tegelbruksdammen och emellanåt också ån vid Grönvalls. I sin första match mötte man ”det rutinerade Röglelaget”. Men bandyn lyckas inte etablera sig varken i Ängelholm eller i övriga Skåne under trettiotalet. Det stora problemet var att den skånska vintern sällan bjöd på spelbar is. Ofta fick serierna avbrytas för att i bästa fall slutspelas året efter.


Bildgalleri: Arenor 1900-1940