Handbollen i Ängelholm 1939-1949

Länge var fotbollen den enda lagsporten, som utövades i Ängelholm. I slutet av 30-talet skapades förutsättningar för handboll genom den idrottshall, som på privat initiativ byggdes av ett konsortium bestående av företagsledare med disponent Gösta Grönvall i spetsen. En utställningshall från Stockholmsutställningen 1930 hade köpts in och erbjöds nu staden. Söndagen den 5 mars 1939 invigdes Ängelholms idrottshall.  Invändigt mätte den största ytan i hallen 18 x 36 m. Här planerades för handboll och tennis. Längs hallens långsidor skulle det byggas åskådarläktare. Hallen skulle också innehålla omklädningsrum, badmintonbana samt träningslokal för brottning.

Den 13 mars 1939 var följande information införd i Engelholms Tidning:

”På onsdag disponeras Ängelholms idrottshall mellan 20-22 för handboll, varför samtliga, som äro intresserade av spelet, torde möta upp. Tills vidare får varje spelare vara beredd att betala sin andel av speltiden. Handduk och gymnastikskor medtages:”

För att snabbt popularisera sporten bjöds etablerade lag in för att uppvisningsspela. I slutet av mars spelades i hallen en match mellan lag IS Göta, Helsingborg och Fredriksbergs IF, Köpenhamn. I samband med denna match ställdes för första gången ett handbollslag från Ängelholm på benen för att möta IS Götas andralag.

Det historiska laget hade följande uppställning:

”Stig Ahlberg, Lennart Chronholm, Sigge Therup, S. Höök, Nils Nilsson, Folke Moberg, Lennart Starling”

Reserver var Torsten Pettersson och Lennart Johansson.

Första klubben, att ta upp handboll på programmet var fotbollsklubben Ängelholms IF(ÄIF). Det var en seriös satsning och en instruktör inhämtades från Helsingborg för att lära ut handbollens grunder för noviserna i ”Lergöksstaden”.                                            Det var tack vare korpen, som sporten fick sitt genombrott i Ängelholm. 1941 fanns det närmare 400 aktiva korphandbollsspelare i Ängelholm. Det mest framgångsrika korplaget hette Sport.

Skånes Handbollsförbund erbjöd 1942 ÄIF, att delta i seriespel i Hallandsserien. Då klubben lagt ned sin handbollsverksamhet skickade klubben inbjudan vidare till det framgångsrika korplaget Sport, som tackade ja till inbjudan. När man sedan begärde inträde i RF så visade det sig att namnet Sport var upptaget. Det innebar ett problem, eftersom tröjor med ett stort S på bröstet redan hade införskaffats. Begynnelsebokstaven var således helt avgörande vid det kommande namnvalet. RF skickade över en lista. Det blev en vånda men långt om länge så bestämde man sig för, att nya klubben skulle heta HS Sierra. Klubbens förste ordförande var frisörmästaren Stig Ekenberg. Den första matchen spelades den 19 oktober 1942, då man mötte Wikingen från Helsingborg, sedermera Vikingarna. När 300 personer infann sig till matchen i den ”förnäma idrottshallen”. Premiärlaget såg ut som följer:

Thure Andersson, Tage Claesson, Torsten Pettersson, Hans Ekeroth, Sven Källström, Olle Romare, Bertil Pettersson, Olle Andersson, Olle Nilsson samt Bertil Fridh.

Matchen vanns med klara 16-6 och signaturen ”Stök” konstaterade:

”Ängelholm har nu fått fram ett lag som tål att ge sig i kast med större uppgifter. Sierra spelade riktigt väl i matchen mot Wikingen, och sedan den första nervositeten lagt sig var det aldrig tvivel om vart segern skulle gå.”

En större uppgift fick man redan julen samma år, då det stjärnspäckade allsvenska laget IFK Malmö kom på besök. Sportsligt räckte inte Ängelholmarna till, det blev stryk med hela 20-11 men Sierra fick beröm och det blev nytt publikrekord. Nästa 500 personer hade, trots ”en usel väghållning”, tagit sig ned till idrottshallen. Två hemmaspelare, som nämndes speciellt var Hasse Ekeroth och Assar Wendel.

Första året i Hallandsserien blev lyckosam. Laget belade en hedrande tredjeplats efter Drott, Halmstad och IFK Hässleholm.

1943 fick Sierra på nytt allsvenskt besök av först Sverigesuveränerna Majornas IK från Göteborg och sedan av Ystads IF. Sierra var naturligtvis chanslösa i matcherna men de gav råg i ryggen och inspiration till att satsa vidare.

Från 1944 spelade Sierra i Skåneserien division III. 1946 hade föreningen sitt första internationella utbyte. Det var det danska laget Vester Borgerdyd från Köpenhamn som kom på besök. Året efter nådde Ängelholmslaget sin dittills största framgång då man nådde finalen i Skånemästerskapet. Efter en heroisk match blev det förlust, på bortaplan, mot den allsvenska storheten IFK Kristianstad med 14-16.

1948 firade föreningen ett försenat 5-årsjubileum med tre dagars festligheter på Restaurant Thorslund. Hösten detta år inleddes DM-spelet lysande och denna gång höll det ända fram. Den 27 februari 1949, en vecka före idrottshallens 10-årsjubileum blev Sierra Skånska mästare. Inför en rekordpublik på 915 åskådare besegrade hemmafavoriterna IFK Kristianstad med 15-12.

Stor matchhjälte blev målvakten Torsten ”Medde” Ewerts. Hallen fullkomligt kokade, när han slutminuten med ”järnnäven” räddade en straff. Straffskytt var den legendariske landslagsmannen och en av de stora i svensk handboll genom tiderna, Carl-Erik Stockenberg. I matchreferatet dagen efter stod att läsa:

”Den gode ´Stockis´ ruskade på huvudet, när bollen studsade ut och hemmasegern var klar. Det var en högtidsstund och en prestation, som inte faller i glömska”

En annan stor matchvinnare var ”Stålmannen” Assar Wendel, som med sin speciella vinklar. Han blev matchens främste målskytt med sina 6 strutar. Det historiska laget från mål bestod av följande spelare:

Torsten Ewertz, Thorsten Pettersson, Sven-Åke Gullberg, Hans Ekeroth, Olle Olsson, Assar Wendel, Bertil Pettersson, Kjell Lindfors, Rune Larsson, Assar Pettersson. Lagledare var Karl-Martin Nordh.

Unikt var också att tre bröder Pettersson deltog i matchen, en brödratrio som inte bara betytt mycket för Sierra utan även för idrotten i stort i Ängelholm.

Signaturen ”Björn”, redaktör Berndt Björnehed beskrev i Helsingborgs Dagblad de Skånska mästarna på följande sätt:

”Sierras lag är homogent, samspelt, besjälat av tanken att segra, inte låta sig besegras.”

Utan en effektiv avslutare når man inga stora framgångar i en bollsport. På fyrtiotalet hette Sierras skyttekungar i tur och ordning, Olle Nilsson(Engle) två gånger, Arne Denkert, Hans Ekeroth tre gånger, samt Assar Wendel.

På drygt tio år hade handbollen i Ängelholm fått ett rejält fotfäste och stora framgångar i seriespelet väntade runt hörnet.