Pokalerna berättar


Det är inte pokalerna som är viktigast att visa upp. Värdet för läsarna är framförallt  berättelsen bakom triumfen.

Sommartinget 1911

”Till segrande laget vid Sommartinget i Engelholm 25 juni 1911, eröfrad af Idrottsföreningen Götha” Det är den äldsta pokalen i vår samling. Något referat har jag inte funnit i Engelholms Tidning men torde ha varit en av de första turneringarna, som spelades på Nya Torg. Vilka lag Götha spelade mot har jag inte kunnat ta reda på.

En äldre pokal kan man emellertid att läsa om i krönikan från 1910. Bollklubben Göta vann då en ståtlig pokal när  Helsingborgs Folkets Park anordnar en Pokalturnering.

Lagkaptenen Hugo Berg, som även var föreningens förste ordförande, utbringade efter matchen ett ”fyrfaldigt lefve för Folkets Parks Styrelsen och de båda lagen”. Detta var Götas största framgång så långt och den rönte så stor uppmärksamhet i ”Lergöksstaden”, att pokalen ställdes ut i H.J. Ohlanders Herrekiperingsaffär under resten av året. Av den dyrgripen finns än så länge inget spår.


Ängelholms Fabriks och Hantverksförening 

Denna pokal sattes upp av Ängelholms Fabriks och Hantverksförening 1913.
Den 1:e juni erövrade ÄIF detta ståtliga hederspris. Vilka man spelade mot har jag inte kunnat utröna.
Många klubbar längre ned i fotbollshierarkin spelade s.k. ”pokalturneringar” vid den här tiden eftersom det bara fanns seriespel för de allra bästa lagen i landet.

Vandringspris  Bondesson och Hönig

Matchen mot Klippan var av helt annan kaliber. Lagen tävlade om ett ståtligt vandringspris uppsatt ”af herrar Bondesson och Hönig”. ÄIF var ute efter revansch efter förra årets nederlag. Till domare hade man lyckats engagera ”HIF:s storback Otto Olsson”. Matchen blev intensiv och referatet framgår det, ”att bägge lagen ämnade spänna sina krafter till det yttersta för att hembära segern”. ÄIF vinner med 2-0. Målen görs av Winstedt och Ekelin, ett i vardera halvlek. I andra pressade Klippan intensivt men Bror Johansson i målet presterade, enligt journalisten, ”ett glänsande arbete”.

Efter matchen, ”övferlämnades det vackra priset omedelbart till Ängelholmarnas kapten”.

Halmstadpokalen

Utbytet med Halmstads BK fortsatte 1917. Under året möttes klubbarna tre gånger om den s. k. ”Halmstadspokalen”. Söndagen den 28 juni spelades den tredje och sista matchen. Den första hade vunnits av ÄIF efter överlägset spel med 7-1. Returen i Halmstad slutade 1-1. ÄIF:s möjligheter var sålunda väldigt goda. För att ta hem pokalen var Halmstad tvungna att vinna med sju måls övervikt och det ansåg journalisten var helt uteslutet. ÄIF ställde upp med följande lag från målvakt till vänsterytter:

Kron, Kollberg, Hansson, Wahlöf, Davidsson, Lindgren, Åberg, Johansson, Lindqvist, Stenberg och Eriksson.

ÄIF vann matchen med 3-2 och tog därmed hem pokalen för gott.

 


Nils Olssons pokal

Om den här ståtliga pokalen, skänkt av handlaren Nils Olsson, spelade Ängelholms IF och Höganäs Bollklubb säsongen 1938/1939. När cupen inleddes spelade Höganäslaget i division 2 och Ängelholmslaget i division 3.  Det var bäst av fyra matcher som gällde. Vid lika skulle målkvoten avgöra.

Under 1938 tog lagen vardera en seger på hemmaplan. HBK med 2-1 på Julivallen och ÄIF med 4-2 på Ängelholms Idrottsplats. I juli 1939 tog HBK sin andra seger och allt tycktes klappat och klart men ÄIF överraskade stort ett par veckor senare och slog HBK med 3-1 på bortaplan. En av målgörarna var den 17-årige Sven-Ove Svensson, sedermera stor stjärna i HIF och landslaget. Det kan tilläggas att ÄIF vann sin serie våren 1939 och skulle således spela division 2-fotboll på hösten 1939 i samma serie som HBK.