Idrottskrönika 34  1945-1946 del 2 

ÄIF-fotboll våren 1945

I mars 1945 inledde ÄIF säsongen med träningsmatch mot IFK Höganäs, som spelade i Sydsvenska serien. I en målrik match vann Höganäs-laget med 6-4. Uppseendeväckande var, att ÄIF: s nye kedjeledare Rune Larsson, en ”stjärna” från de egna leden gjorde ängelholmarnas samtliga mål. I nästa träningsmatch, mot serieledarna i ”Skånetrean”, Strövelstorps GIF, fick de ”Vit-svarta” vidkännas ett svidande nederlag på hemmaplan, 2-7 slutade matchen. Bättre gick det i seriegenrepet i returmötet med kamratlaget från Höganäs, trots förlusten med 1-2. Jakten på seriesegern började med match mot Skromberga och det blev seger med 1-0. Rune Larsson fortsatte, att leverera mål. Det skulle han göra hela året och på 23 matcher under 1945 gjorde han 38 mål. ÄIF gjorde en väldigt bra vårsäsong och tappade bara två poäng. Det var i sista matchen mot BK Rönne, då man förlorade med 3-2. De goda prestationerna under serieavslutningen räckte inte till serieseger. Den tog HBIS hand om, på bättre målskillnad strax före Tyringe IF. Hårt för Göingelaget som, i stort sett, hade lett serien under hela spelåret 1944/45. ÄIF knep tredjeplatsen.

ÄIF-fotboll sommaren och hösten 1945

Sommaren 1945 spelade ÄIF fyra vänskapsmatcher. Mot de två nya bekantskaperna, Laholm och Eslöv blev det först vinst mot de förra, 2-1 och sedan oavgjort mot de senare, 3-3. Åstorps IF mötte man både hemma och borta. Efter 1-1 hemma tillfogade Åstorpslaget, på sin egen arena, ängelholmarna den enda förlusten i träningsmatcherna. Seriepremiären spelades den 5 augusti mot Klippanlaget BK Rönne. ÄIF tog en gruvlig revansch för vårens förlust och vann med tennissiffrorna 6-1. Fortsättningen blev magnifik. Åtta raka segrar, ÄIF skulle inte förlora förrän två månader senare och då mot sitt gamla ”boogieteam”[1] BK Hälsan, förlust 1-3. Årsavslutningen blev svag, en poäng av fyra möjliga, hemma mot Bjuv, 0-1 och 3-3 i höstavslutningen mot Stattena. Kanske berodde det svaga spelet på att spelmotorn Bertil Pettersson hade lämnat för Halmstads BK. Där skulle han spela fram till våren 1947, då hemlängtan blev för stor och han återgick till moderklubben. Fyra allsvenska matcher blev det med det ”blåa laget”. ÄIF: s målskillnad kunde supporterna inte klaga på. Hela 73 mål gjordes under 1945 och bara 47 baklängesmål kunde noteras på 25 matcher. 26 spelare användes under året och bäste målskytt var Rune Larsson med 38 mål, Bertil Pettersson stod för 11 fullträffar. Den 1 december avhölls dubbelt jubileum på hotell Rönne, föreningen firade 40 år och idrottsplatsen 20 år. För första gången i föreningens historia utdelades spelarmärken. Guld till Karl Wahkvist, Nils Persson och Karl Olsson. Silver till, Harry Persson, Fride Wendt, och Paul Weiman. Brons till, John Lindkvist, Karl Magnusson, Karl Möller, Gösta Nilsson, Gösta Liljekvist, Ragnar Borglin, Sture Nilsson, Otto Andersson, Bertil Bengtsson, Helmer Ekelin och Olle Nicander.

ÄIF-fotboll våren 1946

ÄIF hade ett bra läge i serien inför slutspurten våren 1946. De två första träningsmatcherna, som spelades före premiären väckte dock oro i föreningen. Den första, förlust 2-3 mot IFK Höganäs var väl i sin ordning. Kamratlaget spelade en division över ÄIF men 3-3 mot Jonstorp, som spelade i ”Skånetrean” var inte godkänt. Genrepet mot Helsingborgslaget HAIS, som spelade i ”Skåneettan” gick emellertid bra och det blev seger med 4-2. I premiären mot de senare årens antagonist Skromberga GIF gick också ängelholmarnas, väg seger med 2-1. Nu tycktes vägen mot serieseger ligga öppen men verkligheten blev en annan. De svart-vita tycktes helt ha tappat formen. Av de fem matcher, som återstod i seriespelet vanns bara två och det räckte inte för att ta hem serien. Förluster i de två avslutande omgångarna, mot BK Hälsan, 1-3 och Tyringe 3-4 innebar att ÄIF fick se sig passerat av Stattena IF. ÄIF slutade på andra plats, tre poäng efter Helsingborgslaget.

ÄIF-fotboll sommaren och hösten 1946

Förberedelserna inför spelåret 1946/47 inleddes med spel i Kulla-Bjärecupen. Efter segrar mot, Vejbyslätt, 4-2, Vedby, 3-1 och Viken, 4-0 var det dags för final mot Jonstorp på Ahlströmmervallen i Väsby. En klassisk mark för den skånska fotbollen. Här huserade Väsby IF, Skånes första distriktsmästare 1905, d.v.s. samma år som Ängelholms första fotbollslag, BK Göta bildades. Jonstorpslaget, som spelade i ”Skånetrean” vann lite sensationellt matchen med 3-1.     Liksom 1945 mötte ÄIF Laholms IF i en träningsmatch i slutet av juli och det blev en ny seger mot sydhalläningarna, nu med 3-1. Två matcher till spelades innan det var tid för seriepremiär. De nya ”Sydsvenska” laget HAIS, något av en önskemotståndare till ÄIF, slogs tillbaka med 5-2. Söderlaget från Helsingborg, Skogen AIS stod för motståndet i seriegenrepet och det blev ännu en seger nu med 3-1. Det var således med stort självförtroende ängelholmarna startade seriespelet men det blev platt fall i premiären mot Viken, förlust 1-5. De två följande matcherna gav ett visst hopp, segrar mot Strövelstorp och Hyllinge men efter det vann ÄIF inte en enda match förrän i höstomgångens näst sista omgång mot Tyringe på hemmaplan, då de svart-vita vann med 2-1. I returmöte borta veckan efter blev det emellertid en ny förlust, Göingelaget vann med 4-0. Det betydde att Ängelholms IF låg tungt förankrade i botten av tabellen inför vintervilan.

[1] Ett lag, som har speciellt svårt att vinna mot.