Idrottskrönika 30 1939 

Prolog                                                                                                                      

Februari 1939 utser den amerikanska tidskriften Adolf Hitler, som årets man. Svårt att förstå en sådan utnämning, samtidigt som man i Tyskland förbjuI jander judar att gå på bio, teater eller konsert. Körkorten dras in, yrkesförbud införs och barnen kastas ut från skolan. På så vis försöker nationalsocialisterna tvinga ut de 375 000 judar som finns kvar i Tyskland. På Mosaiska församlingens förslag godkände den svenska regeringen att ta emot omkring 1 000 judar från Tyskland som transitflyktingar[1]. Alla ställde sig inte positiva till humanitära insatser. Studentkåren i Uppsala krävde i en resolution att Sveriges regering skulle avvisa invandring av judiska läkare från Tyskland, vilket avvisades av Per-Albins regering och dessutom anslogs 500 000 kronor till att ta hand om flyktingar. Detta ledde till diverse protester i hela Sverige. Det fanns en hel del nazister i det fördolda i vårt land, vid den här tiden. ÄIF gick mot en spännande säsongsavslutning. Serieseger och comeback i division 2 fanns inom räckhåll.

Klubben spelade en internmatch mellan två kombinationer i början av mars. Det gamla gardet från åren i ”tvåan” hängde fortfarande med. Några nya namn fanns men det handlade framförallt om spelare till reservlaget. I den första träningsmatchen, som nästan traditionsenligt spelades mot Förslövs IF var det bara målvakten Arne Olsson och Gunnar Walther, som tog en plats i matchtruppen. Därefter spelade man två matcher mot division 2-laget Landora. Den första i Landskrona vann de vit-svarta med 1-0. I returen i Ängelholm mönstrade ÄIF följande lag, vilket var det kommande serielaget, bortsett från David Johansson, som av okänd anledning lämnade sent återbud. In i målet kom en okänd förmåga vid namn Uno Nilsson. Laget i övrigt bestod av, Olle Nicander, Nils Persson, Karl Magnusson, Egon Walther, Pelle Weiman, Bertil Fridh, Sune Nilsson, Sture Svensson, Kalle Olsson, Bengt Bengtsson, Tage Claesson(reserv). ÄIF överraskade stort och vann med 3-1. Yttrarna Fridh och Bengtsson fick mycket beröm för sina insatser. Fridh visade åter på sin målfarlighet och slog in två mål. Kalle Olsson gjorde det tredje målet. Träningsmatcherna pekade på att ÄIF skulle komma väl förberedda till serieavslutningen i maj. Tre lag från Skåneserierna, Eskilsminne, HBIS och Råå besegrades i tur och ordning med, 4-0, 5-1 och 4-0. Kalle Olsson fem, Bengt Bengtsson fyra, Sture Svensson tre samt Bertil Fridh ett var ÄIF: s målskyttar. Nu väntade en svårare motståndare i genrepet inför seriestarten. Allsvenska HIF kom på besök den       1 maj. Trots förlusten, 2-5, kunde hemmalaget känna sig nöjda. ÄIF ledde med 2-1 efter 20 minuter men kunde i längden inte stå emot allsvenskarna. Karl Olsson spelade i den första halvleken på helsingborgarnas nivå men orkade inte ligga på samma nivå i den andra. ÄIF: s mål gjordes av Karl Olsson och junioren Tage Claesson. Söndagen därpå var det seriepremiär mot Bollklubben Hälsan från Helsingborg. Ett lag, som vållat ÄIF stora bekymmer vid tidigare möten. Så blev det även denna gång men ÄIF kunde, enligt matchreferatet, vinna tursamt med 1-0. Matchhjälte blev Pelle Weiman, som på en frispark, strax utanför straffområdet, slog på en riktig ”Harry Persson[2] mörsare”, enligt signaturen ”eger”. Nästa match gick mot Ystads IF, hemma och som förberedelse inför den matchen mötte ÄIF Åstorps IF i en träningsmatch. Åstorp spelade i Skåneserien division 2 och borde varit en munsbit för ängelholmarna men så blev det inte, Matchen slutade 2-2, efter mål av Karl Olsson och Sture Svensson. Ystad parkerade sist i ”Sydsvenskan” och ett stort favoritskap låg på hemmalaget. Till laget togs också den 17-årige Sven-Ove Svensson ut, som reserv. Det blev ingen välspelad match. Eftermälet handlade mest om Ystadslaget hårda spel och domarens problem att tygla spelarna i de båda lagen. ÄIF: s mål gjordes av Karl Olsson på straff. Nu låg ängelholmarna på andra plats i serien, hack i häl på IFK Höganäs och tre matcher kvar, varav två på hemmaplan. Nästa match var IFK Hässleholm och till den kampen tog Sven-Ove Svensson plats som centerforward. Dessutom gjorde den förre skyttekungen Kalle Möller comeback, nu som högerinner. ÄIF vann med 2-0 efter mål av Sven-Ove och den notoriske målgöraren Bertil Fridh. I samma omgång förlorade IFK Höganäs mot Stattena, vilket innebar serieledning för ängelholmarna. I returmötet mot Ystads IF, tre dagar senare på bortaplan tog ÄIF en poäng, vilket innebar att om de tog en poäng i den nästa sista matchen mot Bjuvs IF på Sellevi i Bjuv skulle de vit-svarta bli serievinnare i kavaj. Så blev det, matchen slutade 2-2. Gästernas mål gjordes av Sven-Ove Svensson och Kalle Möller. Avslutningsmatchen mot Stattena slutade 1-2. Ett bra spelande ÄIF var för dagen uddlösa i avslutningarna och ett tappert kämpande Stattena kunde genom vinsten säkra nytt kontrakt. I Skåne-DM, som alltid startade efter att serierna var färdigspelade började för ÄIF med bortamöte mot Eskilsminne, som man lätt besegrat tidigare under våren. Man åkte med i stort sett ordinarie manskap och det förväntades en klar seger. Så blev det inte, ÄIF tycktes för dagen var omotiverade och förlorade med 2-1. Efter sommaruppehållet startade förberedelserna inför comebacken i division 2. I juli skulle kampen om handlare Nils Olssons pokal. Turneringen spelades mot kommande seriekonkurrenten Höganäs Bollklubb. Fyra matcher skulle totalt spelas. Två hade avverkats säsongen 1938/39 och de sista två spelades i juli 1939. Så långt hade lagen vardera en seger. Vid likaställning skulle målkvoten fälla avgörandet. Även dessa matcher slutade med vars en seger och målkvoten fick avgöra, var pokalen skulle hamna och den kampen vann ÄIF med 8-7. Genrepet inför seriestarten spelades mot Billesholm och det blev vinst med 3-2. Sven-Ove Svensson gjorde tre mål och fick sitt definitiva genombrott. Nu väntade seriepremiären i Division 2, hemma mot IFK Malmö söndagen den 30 juli. Dagen till ära invigdes idrottsplatsens nya entré. Två ordinarie spelare, Pelle Weiman och Sune Nilsson saknades i halvbackslinjen och ersattes av Jack Magnusson och Karl-Axel Persson, lillebror till Nisse Persson. Övriga i laget var, David Johansson, Olle Nicander, Nisse Persson, Egon Walther, Bertil Fridh, Karl Möller, Sven-Ove Svensson, Karl Olsson och Bengt Bengtsson. ÄIF vann med 2-0 efter en stabil insats. Reserverna fick beröm men bäst var målvakten David Johansson, enligt signaturen ”Stök” på Engelholms Tidning. Målen gjordes av, Sven-Ove Svensson och Karl Olsson. Efter två omgångar ledde ängelholmarna serien efter ha spelat 0-0 mot Höganäs BK. Ännu en gång var det en stark försvarsinsats, som bäddade för poängen. Det skulle bli en tuff höst för ÄIF. I den tredje omgången blev det ännu en poäng till de vit-svarta, mot IFK Trelleborg, 2-2, på hemmaplan. Det var samma målskyttar, som omgången före. Nu började motgångarna. Först blev det förlust mot Halmstads BK på bortaplan, 2-0, trots storspel av Nisse Persson. I omgången därpå kom serieledarna IS Halmia på besök till Ängelholm. Halmia var överlägsna men siffrorna stannade vid 0-2. Fride Wendt hade tröttnat på, att stå i skuggan av Knut Kroon i HIF och återvände till ÄIF inför nästkommande match, mot Olofström. Wendt tog plats i laget direkt. Det hjälpte nu inte och ängelholmarna fick inkassera ännu en förlust. Blekingelaget kunde åka hem med en seger på 2-1 och två poäng i trunken. Wendt gjorde dock en bra comeback och stod för ÄIF: s mål. Till matchen hade Sven-Ove Svensson petats och ersatts av Vejbysonen Sture Svensson.

[1] Är flyktingar som är på genomresa och inte avser stanna mer än tillfälligt på platsen de befinner sig på.

[2] ÄIF: s tidigare centerhalv och lagkapten, känd för sina tunga distansskott.