Prolog
Det fanns inte mycket att glädjas över 1938 ute i Europa. Kriget i Spanien rasade på sitt tredje år och nu var general Franco, starkt uppbackad av Hitler och Mussolini, på väg mot att ta över makten över större delen av Iberiska halvön. Grannlandet Portugal, styrt av en annan diktator Salazar sedan 1932, hade säkert inget, att invända. I Asien hade Japan ockuperat Manchuriet och påbörjat en expansion mot kinesiska kuststäder. Sudetlandet, tjeckoslovakiska territorium, besattes, i enlighet med Münchenöverenkommelsen av tyska trupper. I Tyskland nåddes våldet mot judar kulmen den 9 november i den så kallade Kristallnatten[1]. I Sverige togs ännu ett steg mot Folkhemstanken, när två veckors lagstadgad semester genomfördes. Senare under året skulle det hållas både val till Första kammaren och kommunalval. En intressant fråga var huruvida nazisterna och kommunisterna skulle få något inflytande över svensk politik. I Ängelholm var, för tillfället, de fotbollsintresserade mer intresserade av hur det skulle gå för ÄIF i den ”Sydsvenska serien”[2]. Chansen till uppflyttning till division 2 fans fortfarande.
I januari 1938 bildade division 2-klubbarna i fotboll en förening för att bevaka deras gemensamma intressen. Tyvärr hade, som bekant ÄFF fått lämna det fina sällskapet men siktade nu på en snabb comeback. I januari påbörjades förberedelserna inför säsongen med vad man kallade för ”träningsgymnastik”. Träningen bedrevs i folkskolans gymnastiksal. I mars höll klubben sitt årsmöte, som var helt odramatiskt med idel omval. Hederspriser tilldelades fotbollsspelarna Karl Olsson och Nils Persson för deras insatser i A-laget. Anders Johnsson, ”Den skånske hjälten”, uppmärksammades av Stockholms Idrottsförbund och fick en bronsplakett för sin insats i triangelmatchen, Skåne-Göteborg-Stockholm. Anders blev tvåa i 5000-metersloppet efter ”Lidingö Lasse”, en av Sveriges bästa långdistanslöpare vid den här tiden. Hans tid 15.02.20 var med råge skånskt rekord. Gymnastiken kompletterades under februari och mars med långa promenader i högt tempo. Den 19 mars spelades den första träningsmatchen mot Jonstorps IF. I laguppställningen fanns idel gamla beprövade namn men några nya namn fanns med. Spelartruppen såg ut som följer, David Johansson, Olle Nicander, Nisse Persson, A. Johansson, Karl Magnusson, Pelle Weiman, Egon Walther, Sune Nilsson, Bertil Fridh, Karl Olsson, Fride Wendt, reserver var Bengt Bengtsson, F. Truedsson, Axel Hansson och Karl ”Kille” Wahlkvist. ÄIF vann matchen med 7-0. Den gamle skyttekungen, Kalle Möller, hade lämnat för en annan Ängelholmsklubb, Ängelholms BoIS, bildad 1936. Nästa träningsmatch spelades mot den gamle antagonisten, ett lag ÄIF, historiskt hade haft problem med, IFK Hälsingborg. Matchen spelades på Fredriksdal och ÄIF övertygade. Vinstsiffrorna skrevs till 4-0 och framförallt vänstervingen Olsson, Wendt och centerforward Fridh briljerade. Ett par veckor senare fick Helsingborgslaget chans till revansch men det blev ”etter värre” för kamratlaget. Nu skrevs förlustsiffrorna till 0-6. Karl Olsson, Bertil Fridh och den nye förmågan Sune Nilsson gjorde två mål vardera.
Genrepet inför seriestarten mot Billesholms GIF från Skåneserien division 1 gav ännu en seger nu med 2-1, målskyttar Sune Nilsson och Kalle Olsson, som tycktes gå mot en ny vår! Seriepremiären spelades mot gamle antagonisten Stattena. Helsingborgslaget med allsvenska meriter hade tappat i slagstyrka och gav inte ÄIF några större problem. En säker 2-0 viktoria bärgades efter mål av Karl ”Jack” Magnusson och Bertil Fridh.
”En onödigt hård vänskapsmatch”, var rubriken efter den träningsmatch, som spelades mellan ÄIF och HIF II i maj. Reportern var noga med att understryka, att domaren var helt utan förskyllan till det som hände. Skulden lade signaturen ”Ståhl” helt och hållet på några odisciplinerade spelare i de båda lagen. Matchen slutade 2-2 efter två mål av Sune Nilsson. Jakten på serieledarna IFK Malmö fortsatte och nu väntade IFK Höganäs på bortaarena. Matchen slutade 1-1 och ännu en gång var det Kalle Olsson, som stod för målskyttet. Det blev inte något avancemang tillbaka till division 2 våren 1938. Efter två förluster, Stattena borta, 2-4 och Bromölla hemma, 0-2 och var ÄIF definitivt bortkopplade från tätstriden. För målskyttet i dessa matcher stod Kalle Olsson och Bertil Fridh. Det fina ÄIF-spelet från tidigare under våren var, som bortblåst och försvaret och målvakten får mest kritik. I den näst sista matchen repade man dock mod och tog revansch på Bromölla på bortaplan via en säker 4-0-vinst. Målskyttar var Fridh 2, Karl Olsson och Egon Walther vardera 1. Klippans BIF(KBIF) väntade i serieavslutningen annandagpingst den 6 juni på ”Svenska Flaggans dag”. Matchen spelades på Ängelholms idrottsplats. Klippanlaget hade gjort en strålande vårsäsong och hade inte förlorat en enda match så långt. IFK Malmö var redan klara seriesegrare men en imponerande andraplacering blev det för KBIF. Ett dåligt motiverat ÄIF var chanslösa och slutsiffrorna skrevs till 0-5. Ängelholmarna slutade på en tredjeplats, vilket var en missräkning. I DM mötte man Råå IF och gick lätt vidare till andra omgången via en 6-1-seger. I den matchen debuterade en yngling vid namn Tage Claesson, som också blev målskytt i sin premiärmatch. I andra omgången väntade Klippan och chans till revansch för det förnedrande nederlaget i serien. ÄIF fick sin upprättelse och vann om än turbetonat med 4-3. Bertil Fridh gjorde hattrick och Bengt Bengtsson segermålet. I sista kvalomgången vann ÄIF mot BK Hälsan från Helsingborg. I matchen mot Hälsan debuterade en sextonårig Sven Ove Svensson. ÄIF vann med 1-0, målskytt Pelle Weiman och nu väntade en stormatch. ”. Det var Landskrona BoIS, som blev trea i allsvenskan 1937/38 och därmed erövrade det ”lilla silvret”[3]. Ängelholmarna var naturligtvis chanslösa men fick positiva omdömen och beskrevs som ett lag med ” glädjande energi och spelvilja”. ÄIF saknade inte målchanser men saknade kylan framför BoIS-målet.
I början av juli lottades spelordningen till Sydsvenska serien. I stort sett gamla bekanta att möta för ÄIF men ett nytt lag, Bjuvs IF, tillkom. Det var ett lag, som ÄIF inte mött på många år och som snabbt avancerat från Skåneserien division 2 till Sydsvenskan. Innan seriestart spelade ÄIF första matchen i en pokalmatch om N Olssons Herrekiperings vandringspris mot division 2-laget Höganäs BK(HBK). Den vann Höganäslaget med 2-1. Fride Wendt hade nu lämnat för HIF och saknaden efter honom var stor i den matchen. ÄIF anfallsspel beskrivs, som uddlöst. I returen tog ÄIF revansch och vann med 4-2. En ny spelare, Sture Svensson från Vejbyslätts IF gjorde succé som centerforward och gjorde ett mål och spelade fram till ett. Bertil Fridh, Bengt Bengtsson och Sune Nilsson medelst en straff i krysset stod för övriga mål.[1] Kristallnatten mellan 9 november och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma pogromer mot judar, Novemberpogromerna, som genomfördes i Tyskland mellan den 7 och 13 november 1938.
[2] Serien under division 2.
[3] Lilla silver innebar, att laget kom trea i allsvenskan. Fjärdelaget tilldelades brons.
ÄIF: s lovande juniorlag, som tillhörde Skåneliten här på idrottsplatsen.
Bakre raden från vänster: Bertil ”Brottis” Andersson, Tage Claesson, Sven-Ove Svensson, Alrik Christensson, Stig ”Stöten” Andersson, lagledare Harry Persson.
Främre raden från vänster: Gunnar ”Mys” Walther, Olle Nilsson(Engle), Preben Nicander, Karl-Martin Nordh.
Sittande framför målvakten, Erik ”Ecke” Olsson.
Premiären på säsongen 1938/39 spelades mot IFK Kristianstad som degraderats från division 2.
ÄIF vann med 2-1, i en match som beskrevs som småruffig och semesterbetonad. Succémannen från matchen mot HBK, Sven Svensson saknades av någon okänd anledning men en av ÄIF: s lovande juniorer, Tage Claesson fick debutera i seriesammanhang. Bertil Fridh gjorde båda målen. Det gick bra för de svart och vita denna höst. Stattena, IFK Höganäs, och Klippan besegras, samtliga med 2-0 och nu ledde ÄIF serien. Fridh var i praktslag och stod för hälften av målskörden i dessa matcher. Junioren Claesson fick sitt genombrott och gjorde mål både mot Höganäskamraterna och Klippan.
I den följande spelomgången kom nykomlingen Bjuvs IF på besök till Ängelholms Idrottsplats med fyra reserver i laguppställningen och serieledande ÄIF äntrade planen, som storfavoriter. I Bjuv-laget hade man en målvakt vid namn Vollmar Johansson, som långt senare skulle bygga upp ett storlag i Gunnarstorp, som sånär gick upp i allsvenskan 1966. Denne Vollmar spikade igen Bjuvmålet och släppte bara en boll förbi sig, trots ett dussintals öppna ÄIF: s chanser. Samtidigt var Ängelholms försvarslinje på sitt bästa bjudhumör i matchen, som gästerna vann med 4-1. Fridh gjorde hemmalagets mål. ÄIF tycktes ha kommit in en ”downperiod” för i nästa match blev det ännu en förlust, nu mot jumbon IFK Hälsingborg med 0-1. Den förre ÄIF-spelaren Fride Wendt fick debutera i allsvenskan för HIF den 11 september och det i lokalderbyt mot Malmö FF. Den ordinarie vänsteryttern Knut ”Knutte” Kroon placeras som vänsterinner. Wendt gjorde succé och fick mycket beröm, mest för sina precist slagna hörnsparkar, som resulterade i ett mål när HIF vann derbyt med 2-1. Även i den följande matchen, mot AIK, 1-1, upprepade Ängelholmsonen sitt fina spel
ÄIF verkade nu ha kommit ur sin formsvacka och tog poäng i de följande tre matcherna, Klippan, 1-1, mot toppkonkurrenten IFK Kristianstad, seger 3-2 samt 0-0 mot IFK Hälsingborg. I matchen mot Kristianstad var den tidigare succémannen Sture Svensson med i laget och gjorde två av målen. Avslutningen av höstomgången blev i stort sett bra. Vinst mot BK Hälsan, Helsingborg och IFK Hässleholm, 2-1 men förlust i höstfinalen mot IFK Höganäs med matchens enda mål. I matchen mot helsingborgarna tvingades ÄIF ställa upp med tre reserver men det blev ändock vinst med 6-3. En av reserverna var junioren Tage Claesson och han tackade för förtroendet genom att göra fyra mål. Kalle Möller, den forne skyttekungen gjorde tillfälligt comeback i den matchen men något mål blev det inte. De övriga två målen gjordes av Sune Nilsson. ÄIF övervintrade, som tabelltrea men på samma poäng som kamratlagen Höganäs och Kristianstad. Engelholmstidningens fotbollsexpert tippade att ÄIF skulle ta hem serien med motiveringen, att man hade det lättaste vårprogrammet. En positiv profetia för Ängelholms Idrottsförening, som också skulle visa sig vara helt korrekt.
Epilog
De kommunala valen hölls i september 1938. Liksom tidigare val under 1930-talet hade ytterlighetspartierna inga framgångar. Det fanns i mitten på decenniet inom nazisterna två fraktioner, Furugårdarna och Lindholmarna. Efter Riksdagsvalet 1936 försvann de förstnämnda. I besvikelsen över valnederlaget beslöt partiledaren Lindholm, att byta partiets namn till Svensk socialistisk samling (SSS) och att hakkorset skulle tas bort som partisymbol och ersättas med Wasakärven. Nu hjälpte det föga och snart skulle interna strider spränga partiet sönder och samman. För de flesta politiska bedömare var det nog, i slutet av 1938, tydligt att ett nytt storkrig skulle blossa upp. I dessa dystra tider kunde ängelholmarna dock glädja sig åt, att staden nu förfogade över en av Sveriges modernaste simanläggningar. Simstadion, populärt kallat för ”Simba” hade invigts i slutet av juni av den svenske kronprinsen Gustav Adolf ”ryttarprinsen”, d.v.s. vår nuvarande kungs far. Nära 3000 kom till invigningen och det blåste full storm så hopptornets hållfasthet prövades omgående, med gott resultat.
Fortsättning följer…….
Ängelholmsbygdens Idrottshistoriska Förening ©
C/O Lars Carlsson
Stigmansgatan 10
262 62 ÄNGELHOLM