Idrottskrönika 26 1935 del 2

Ängelholmslaget kunde ta förlusten med ro. ÄIF låg stabilt placerat strax bakom topplagen och redan i nästa omgång kunde nytt kontrakt säkras. Motståndare var smålandslaget Värnamo, som låg fast förankrade i botten av serien. Värnamo var vid den här tiden Smålands enda bidrag i elitfotbollen. De vit-svarta tog en säker 3-1-seger och så var fortsatt spel i division II säsongen 1935/36 ett faktum. John Lindkvist, Harry Persson och Fride Wendt gjorde i tur och ordning målen. Starkt marscherat av en nykomling blev dagens betyg från de drygt 600, som hade sökt sig till ”Ljungen” denna söndagseftermiddag. Nästa match mot Malmö Boll och Idrottsförening (MBI) blir mållös. Malmölaget saknade inte chanser men efter ett starkt försvarsspel kunde ÄIF få en poäng med sig hem. Journalisternas beröm till gästerna gick för dagen till Nisse Persson, Pelle Weiman samt Fride Wendt. Så var det då dags för vårens match, derbyt mot gamla trätobrodern Höganäs Bollklubb. Matcherna mellan de ”gamla arvfienderna” drog alltid mycket folk.

Denna match blev inget undantag. Det blev publikrekord för division II i Ängelholm. 1270 åskådare fick se en fartfylld, välspelad och underhållande match, där lagen dominerade vardera en halvlek. De ca 300, som kom ifrån Höganäs kunde liksom ängelholmspubliken känna sig nöjda med de delade poängen. Resultatet 1-1 fanns det heller ingen, som protesterade mot.

Fride Wendt, hemmalagets målgörare och Harry Persson fick högsta betyg av skribenterna.

Efter en fantastisk debutsäsong i ”tvåan” hägrade nu tredjeplatsen för ÄIF. Första hindret på vägen dit var mötet med IFK Malmö på Malmö IP. Inför 2700 vittnen, i en stark med- eller motvind slutade matchen 2-2, ett, enligt den skrivande journalisten, fullständigt rättvist resultat, dock med ett litet plus för ängelholmarna, då de hade medvind i den andra halvleken. Wahlkvist och Lindkvist gjorde ÄIF: s mål. Matchens mest omtalade spelare var Willy Nilsson som, med ett för tiden mycket ovanligt målvaktsspel, väckte stor uppmärksamhet. Det ovanliga var att han agerade, som en tredje back.

Det blev också oavgjort i returmötet mot Höganäs BK, 0-0, i den näst sista omgången inför 1334 åskådare, nytt publikrekord för fotboll i Höganäs.

I sista omgången mötte de svartvita IFK Hälsingborg på hemmaplan, ett lag som ÄIF förlorade mot vid mötet i Helsingborg tidigare under våren. Vinst eller förlust skulle avgöra ängelholmarnas slutplacering. En seger var en absolut förutsättning för att nå en sensationell tredjeplats, som nykomling. Hälsingborgskamraterna visade sig för tillfället vara en övermäktig motståndare. Efter den första halvleken stod det 0-5. Uppryckning efter paus räckte inte hela vägen. Slutresultatet 2-5 betraktades av de flesta kring arenan som rättvist. Det innebar en femteplats för ”Lergökalaget”, vilket var långt över förväntningarna inför debutåret i elitfotbollen.

DM-fotbollen startade i juni och ÄIF: s första motståndare var Eskilsminne, som under våren spelat i Sydsvenska serien men åkt ur. Några av reservspelarna, Svorén, Egon Lindahl och Gösta Nilsson fick nu chansen att visa upp sig. Det blev en enkel historia för ÄIF, vinst 4-0. I nästa match väntade IFK Höganäs. ÄIF ställde upp med sitt bästa lag och kamratlaget från Höganäs hade inte mycket att hämta mot ängelholmarna. Den notoriske ”måltjuven” Möller gjorde tre mål, Wendt och målvakten Willy Nilsson förvaltade en straffspark på rätt sätt. Nu var ÄIF kvalificerade för huvudturneringen och i första omgången väntade Landskrona BoIS. Skånes bästa lag vid den här tiden, när både HIF och MFF låg i den andra divisionen. Matchen sammanföll med ÄIF: s 30-årsjubiléum. Följande spelare togs ut för att spela mot Landskrona:

Willy Nilsson, Bertil Bengtsson, Nisse Persson, Karl ”Kille” Wahlkvist, Jack Magnusson, Paul Weiman, Bertil Björklund, Einar Lindberg, Kalle Möller, Kalle Olsson och Fride Wendt.

ÄIF bjöd på starkt motstånd och först i den 84: e minuten gjorde LBoIS det avgörande 2-1-målet. I halvtid ledde hemmalaget med 1-0, efter mål av Harry Persson och hade bud på minst ett par mål till.

Nu stundade premiärmatchen för säsongen 1935/36 den 28 juli. Av experter omnämndes division 2 Södra Götaland, som ett riktigt ”getingbo”. I serien spelade ÄIF, MBI, IFK Kristianstad, HIF, MFF, Lessebo GoIF, IFK Malmö, IFK Helsingborg, Höganäs Bollklubb och IS Halmia. Favoriter var förstås MFF och HIF och många sportjournalister gav inte ÄIF några större chanser, att hänga med i den dansen men ÄIF inledde starkt. Premiärmotståndare var MBI med gamle storspelaren och svenske mästaren i HIF, Harry Lundahl, i sitt lag. Lundahl stod för ett målgivande pass men ÄIF vann mer 2-1, efter mål av Wendt och Wahlkvist. Det blev seger även i den andra matchen mot kamratlaget från Kristianstad.

ÄIF spelade på toppen av sin förmåga och vann med 6-1 efter två mål av Wendt, ett vardera av Lindberg Olsson(straff), Björklund samt ett självmål. I nästa omgång väntade HIF men dessförinnan gjorde ÄIF och Klippans Boll och Idrottsklubb(KBIF) upp om ”Klippankannan”. KBIF, som spelade i en division lägre vann sensationellt och fullt rättvist med 2-1.

I nästa seriematch väntade HIF, tillsammans med MFF favoriter till seriesegern. Det var seriens etta och tvåa efter två omgångar, som möttes på Olympia. ÄIF mönstrade samma elva, som i DM-matchen. ÄIF ledde sensationellt med 2-1 i paus, efter mål av Bertil Björklund och HIF-backen ”Krassi” Persson i eget mål. HIF: s mål var även det ett mål i egen ”bur”.   Den andra halvleken föll Ängelholmslaget ihop, som ett korthus. På 23 minuter gjorde Helsingborgarna sju mål och avslutningsvis, ett nionde i den 44:e minuten. En oförklarlig kollaps men HIF var i storform och redan i nästa match gjorde de 8-0 på IFK Malmö. ”Knutte” Kroon var i praktslag och det spekulerades om en comeback i landslaget. ÄIF hämtade sig snabbt efter stjärnsmällen i Helsingborg och gjorde en stark match mot MFF. Trots förlusten med 1-2 fick Ängelholmarna mycket beröm. Glädjande var publiksiffran, 1700 åskådare, nytt publikrekord. Nedslående var gästande publiks uppförande, som beskrevs som ”synnerligen ohyfsat”. Kalle Olsson gjorde hemmalagets mål på straff. Favoritskapet mot nykomlingen, småländska Lessebo i nästa match hjälpte föga. Matchen slutade 1-1 efter mål av ”Jack” Magnusson. Poängtrenden hängde i sig och IFK Malmö avfärdades enkelt med 5-1. Sviterna efter katastrofen tycktes ha övervunnits. Dock var ÄIF hjälpta av att Malmölaget i andra halvlek spelade med ett decimerat manskap. Matchen betygsattes av reportern vara ÄIF: s bästa för året. Wendt svarade för tre mål, Kalle Möller två och Kalle Olsson ett. I nästa omgång väntade ett lag, som ÄIF, historiskt hade svårt med, IFK Helsingborg men denna gång blev det i alla fall en poäng. Matchen slutade 2-2. Årets näst sista seriematch på hemmaplan var mot Höganäs BK, ÄIF: s mesta motståndare så långt i klubbens fotbollshistoria. Detta var den 40: e matchen lagen emellan. HBK hade vunnit 17, ÄIF, blott åtta medan 14 slutat med kryss. Intresset för matchen var stort och de förväntades att en rekordpublik skulle infinna sig men så blev det inte. 1285 personer kunde dock räknas in genom vändkorsen. ÄIF övertygade länge i matchen men de fem sista minuterna vände Höganäslaget underläge 0-2 till seger 3-2. Kallarna Olsson och Möller exekverade hemmalagets målskörd. Returmatchen veckan efter, i Höganäs, slutade 2-2 och med samma målskyttar för ÄIF, som i Ängelholm. Söndagen den 6 oktober kom Råå IF, från ”Skåneettan” till Ängelholms Idrottsplats för en vänskapsmatch. Fyra reserver fick chansen, att visa upp sig, Olle Nicander, Egon Lindahl, Gösta Lindblad och Torsten Svorén. I en underhållande kamp vann de vit-svarta med 4-0. Målskyttar var, Möller, Svorén, Olsson och Lindblad. I höstens tre avslutande matcher mötte ÄIF, i tur och ordning, IFK Kristianstad, IFK Hälsingborg och i avslutningsmatchen, MBI. Kristianstadslaget besegrades med 5-3, MBI med 2-1 medan det blev förlust mot kamratlaget från Helsingborg med 1-4. I matchen mot helsingborgarna fick ÄIF spela med tio man i drygt 80 minuter, då Möller skadades i den sjunde minuten. Efter höstomgången 1935 låg ÄIF på en femteplats. Fem vinster, tre oavgjorda och tre förluster, varav endast en på bortaplan. Lagets bästa målskyttar, i seriespelet, var Kalle Olsson sju, som var lagets straff-och frisparksspecialist, Kalle Möller sex och Fride Wendt fem mål. Det gick bra för Ängelholms Idrottsförening och klubben kunde med tillförsikt se fram mot de sportsliga utmaningarna, när serien skulle avgöras våren 1936. 

Epilog

De vikande intäkterna från dansbaneverksamheten uppe i Tullakrok var emellertid ett problem. För att möta konkurrensen från andra dansbanearrangörer började man hyra in välkända svenska artister. 1935 underhöll Karin Juel, Hilmer Borgeling, Hillevi Stenhammar samt illusionisten Hector el Neco i Tullakrok. Det var dyra underhållare, som kostade föreningen drygt 32000 kr i dagens penningvärde. Det krävdes, att de dansanta återvände till Tullakrok för att det skulle gå ihop. Ute i världen tornade mörka moln upp sig vid horisonten. Fascismen var på frammarsch. Frederna efter Första Världskriget hade skapat utrymme för extrem-högerns framväxt. Den fanns redan i Tyskland, Italien, Japan och snart skulle fascisterna också ta makten i Spanien. I Sverige fanns det också fascister men i de allmänna valen hade varken de eller yttersta vänstern några framgångar. I vårt land vilade makten tryggt, med stöd av Bondeförbundet, i Per-Albin Hansson och socialdemokraternas famn. Det svenska folkhemmet höll på att realiseras. Arbetslösheten minskade snabbt och medborgarnas levnadsstandard ökade. Det fanns ingen grogrund för framväxt av fascistiska och nazistiska rörelser.