Idrottskrönika 21 1930 del 1

Prolog 

Det var på trettiotalet, som Sverige valde demokratins väg. I ett Europa dominerat av fascism och kommunism väljer Sverige en annan väg. Årtiondet inleds dock med den värsta lågkonjunktur, som landet någonsin upplevt och arbetslösheten når rekordsiffror. Fattigdomen sprider sig bland arbetarfamiljerna och konflikten mellan arbetsgivare och arbetstagare trappas upp på ett sätt, som var ovanligt i Sverige och flera offer skulle skördas. På arbetsmarknaden blir det fred. Innan årtiondet var över skulle SAF och LO sluta ett samarbetsavtal, det s.k. ”Saltsjöbadsavtalet”. 

I Ängelholms Idrottsförening inleds det nya decenniet med nya djärva träningsmetoder. I början av mars genomförs en kombinerad terräng- och orienteringslöpning, som ett led i förberedelserna inför vårsäsongen. Uppslutningen var stor och man tävlade i sex olika klasser, allmänna idrottsmän, fotbollsspelare a-laget, b-laget, juniorlaget, ynglingar samt oldboys. Bäst av alla var friidrottaren Lars Gustafsson, mer känd som ”Aga-Lasse”, med tiden 32.30. Av fotbollsspelarna hade a-lagets centerhalvback Bertil Bengtsson den bästa tiden, knappt tre minuter sämre. Ansträngningen varierade alltefter hur skicklig man var på att använda karta och kompass. Löpte man den optimala vägen var tävlingssträckan 8 km.

En imponerande insats gjorde ”oldboysen” och tillika styrelseledamoten Fritiof Jönsson, som tog sig runt på 38 minuter, vilket var bättre än de flesta aktiva.

Den 15 mars håller ÄIF sitt årsmöte för 1929. Ragnar Olowsson får förnyat förtroende, som ordförande. I övrigt bestod styrelsen inför 1930 av följande personer:

Gustaf Hansson, vice ordförande, Fritz Bjärby, sekreterare, Eric Carlsson, kassör samt Fritiof Jönsson och Erik Svensson.

Det mest dramatiska, som hände på mötet var att samtliga medlemmar i fotbollsutskottet sade upp sig, troligtvis fanns det en konflikt bakom detta. Vid sittande möte föreslogs ett nytt utskott. En av de avgående, Fritz Bjärby, övertalades att sitta kvar. De nya blev Erik ”Bill” Svensson, Ragnar Olowsson, Joel ”Målaren” Berg samt Hjalmar Johansson. Ersättare var Joel William Berg. Den senare var framgångsrik fotbollsspelare i a-laget på tidigt 20-tal och läderarbetare till yrket. Bland övriga funktioner i klubben, som mötet tillsatte, kan nämnas, ”dansbanekommitté”, tidtagare, varvräknare, ordningsmän och biljettförsäljare.

Ett intressant beslut togs, om att ge styrelsen i uppdrag att undersöka underlaget för att starta en brottningssektion.

Om verksamheten kan man vidare läsa, att klubben hade 125 medlemmar, att a-laget under 1929 spelat 38 matcher varav 19 vunnits, 16 förlorats och 3 slutat oavgjort. Målskillnaden var 102-90. Något ihåligt bakåt kan man konstatera. 26 spelare hade under året används. Henry Kamf deltog i samtliga matcher, ”Kille” Wahlkvist och Gösta ”Krabba” Nilsson i 37. Bästa målskyttar var, Kalle Möller 16, Gösta Nilsson15, ”Kille” och Erik Törngren 14 samt Karl Magnusson och John Lindqvist med 13 mål.

I DM förlorade ÄIF mot division II laget BK Drott, med Nisse Persson i laget, med 1-0.

Under våren blev laget fyra i division I Skåne med 27 poäng med målskillnaden 61-43. Efter höstomgången låg ÄIF på tredje plats med 12 poäng, målskillnad 32-23. Det hade blivit tätare bakåt. 

Den 23 mars spelar ÄIF sin första träningsmatch för året. För motståndet står Höganäskamraterna, Höganäs andralag. Slutresultatet 4-1 var det ingen, som protesterade mot. Höganäs uppträder generöst och gör alla målen. Bäst i ÄIF är Kamf och ”kvicksilvret” Kalle Möller, som tyvärr behandlas så omilt, att han får vila upp sig utanför planen i 20 minuter, vilket delvis förklarar det vit-svartas insats. Skribenten är besviken på Ängelholmarna och ser tillbaka på ÄIF: s tidigare duster mot Höganäs ”förstalag”. 

”Det är förunderligt, vad Engelholms IF har gått tillbaka. Om man tänker på de hårda duster Höganäs Bollklubb fick utspela med de fruktade Engelholmarna, så står man inför det faktum att Engelholms IF av idag ej tål den ringaste jämförelse med den tidens representanter för ÄIF.” 

Det fanns dock inom Ängelholms Idrottsföreningen stark tro på framtiden. Det lag, som höll på att växa fram var sprungen ur de egna leden och skulle inom några år göra större sensation än vad ”Kometen från Ängelholm” hade gjort 1926.

Det vänder snabbt inom idrotten och redan i nästa match mot ”Sydsvenska” BK Drott gör hemmaidolerna en stormatch och vinner välförtjänt med 2-1. Laget för dagen såg från målvakt ut, som följer, Åke Olofsson, Sture Anderholm, Henry Kamf, Gösta Liljekvist, Harry Persson, Bertil Bengtsson, Filip Bergström, Yngve Nilsson, Karl Wahlkvist, John Lindqvist, Karl Magnusson samt reserv Folke Moberg.

Superlativen i referatet var många men mest beröm fick ÄIF: s backpar, som t o m överglänste Drotts ”fantomback”, den förre ÄIF: aren Nisse Persson. John Lindqvist och ”Kille” var kedjans bästa och delade broderligt på målskörden.

Under rubriken ”Myndigheterna i Göteborg går till anfall”, berättas det om hur Göteborgskamraterna och Örgryte IS har avkrävts en deklaration för 1929. Om detta kunde man läsa i Engelholms Tidning den 1 april men det var absolut inget aprilskämt utan blodigt allvar. En anledning till myndigheternas intresse tycktes vara skattelagarnas oklara bestämmelser, när det gällde ideella föreningar. Ett annat skäl var, att en del storklubbar, som

t ex IFK Göteborg hade börja lägga pengar på hög. Det var dåliga tider och staten var på jakt efter nya skatteobjekt. ÄIF: styrelse behövde nog inte oroa sig för skattemyndigheten och vad det gällde pengar så var det en ständig bristvara.

Förberedelserna inför vårsäsongen fortsätter mot en ny bekantskap, Helsingborgs Sportklubb. Trots att hemmalaget ställde upp med en a-b kombination så var blev det aldrig någon kamp. Redan i halvtid ledde ÄIF med 5-0 och innan slutsignalen hade ljudit hade ytterligare fyra mål ramlat in bakom motståndarmålvakten. Det blev en match utan värde. Resultatet blir ännu mer talande, när man vet att ÄIF spelade hela andra halvlek med tio man. Det märkliga var, att lagen hade kommit överens om att skadade spelare inte fick ersättas. Målskyttar för dagen var Wahlkvist 4, Bergström 2 samt Persson, Borglin och Nilsson vardera 1.

Föreningens gymnaster hade årsavslutning den 11 april. Tjugotvå sammankomster hade hållits under vintern. Drygt ett tjugotal idrottsmän hade deltagit och till de mest närvarande delades det ut flitpriser. Av listan kan man utläsa, att det var flera av fotbollsspelarna, som skötte sin vinterträning på detta utmärkta sätt.

Bland de som fick priser var, Harry Persson, John Lindqvist från a-laget och Einar Eldh, Egon Lindahl, Yngve Nilsson samt Folke Moberg från b-laget.

Helsingborgs FF heter nästa motståndare också det en nykomling på ”Ljungen”. Debutant i denna match var Gösta Lindblad och han får gott betyg. Han bedöms som en god skytt men ännu lite för långsam i steget på sin högerytterplats. Gästerna tar ledningen men sedan är det ÄIF för hela slanten. Slutresultatet 3-1 speglade, enligt tidningsmannen, på intet sätt spelet. ÄIF var på den blöta och svårbemästrade planen helt överlägsna sin motståndare. Helsingborgarnas metoder för att stoppa hemmalaget blev alltmer brutala ju längre matchen led och domaren, Joel Berg, utdömde inte mindre än tre straffar. Wahlkvist och Möller exekverar elegant två av dem medan Harry Persson, som det stod i artikeln, ”lade sin i skyarna”. Möller gjorde matchens vackraste spelmål genom ett kraftfullt skott i nättaket. Men samtalsämnet efter kampen handlade, om något helt annat. Det här kunde man läsa i referatet den 14 april: 

”Sedan ´Kille´ vid ett tillfälle varit en smula närgången mot målvakten svarade en annan spelare med att aptera ett i fotbollshistoriens annaler hittills okänt jiujitsugrepp, och utan att rätt fatta sammanhanget fann sig ´Kille´ med ens liggande på magen kyssande moder jord.” 

Publiken fick sig ett gott skratt, när han reste sig upp men ”Kille” själv hade nog inte svårt att hålla sig.

Så är det då vår premiär i Skåneseriens första division. ÄIF möter Lunds GIF på bortaplan, en till synes säker seger mot bottenlaget är, enligt Engelhoms Tidning, att räkna med. Ängelholmarna har svårt att fokusera på sin uppgift. Laget ligger mitt i serien utan någon större chans att avancera ytterligare. Det blir också en knapp men rättvis förlust med siffrorna 1-2. Lunds Dagblad kommenterar matchen såhär: 

”Engelholm bestod sig med ett duktigt försvar men hade en svag forwardskedja. I denna var endast v.y. som var farlig, de övriga voro närmast dåliga.” 

Den nämnde vänsteryttern var Helmer Ekelin, nu åter hos de vit-svarta efter utflykten till Stattena. Han gjorde också ”Lergökarnas” enda mål.

Söndagen den 27 april spelar ÄIF sin enda seriematch på hemmaplan denna vår. En märklig spelordning kan man tycka men någon förklaring varför det blivit så ges inte.

Motståndare är Arlöv, som ligger strax efter ÄIF i serien. Ängelholmarna vinner komfortabelt med 4-0, efter två mål vardera av Wahlkvist och Möller.

En gammal bekant dyker upp i spalterna den 29 april. Det är Ängelholms IF: s legendariske centerforward och tillika Norrköpingskamraternas notoriske målskytt Brynolf ”Målaren” Ekelin. Engelholms Tidning har saxat en artikel ur Idrottsbladet, där Brynolf får tippa utgången av Allsvenskan. Hans tror obetingat på IFK Göteborg eller AIK. Som skäl till valet av AIK, anger han klubbens förvärv av ”Massa” Alfredsson. Hans förtroende för sin gamle lagkamrat från ÄIF var stort: 

”Som gammal god vän till ´Massa´, vet jag vad han kan göra för ett lag.” På frågan, om han kan tänka sig en comeback i IFK Norrköping svarar han:

”Det tvivlar jag på. Jag har hållit upp för länge, men skulle det gälla så kanske de gamla avlagda fotbollskängorna åter kommo till heders.” 

Det kan tilläggas att Brynolf vid intervjun var 33 år gammal.

ÄIF hade behövt ”den gamle skyttekungen”, där hade han säkert fortfarande gjort nytta. Det blir förlust med 3-2 i lokalderbyt mot Klippan i den följande seriematchen. Anmärkningsvärt tyckte lokalpressen, eftersom Klippanlaget spelade med tio man mer än halva tiden.

Intresset för ÄIF i media tycks vara i avtagande. Endast ett kort referat redovisas, helt utan match- och spelaranalys. Några målskyttar får man heller inga besked om. Detsamma gäller nästa match mot IFK Höganäs i Skånska mästerskapet. Det konstateras dock, att ÄIF vann välförtjänt med 4-2.

Det årliga utbytet mot Halmstads AIS sker söndagen den 18 maj. För att ta hem pokalen är ÄIF nödgade att vinna på Örjans Vall men man når inte längre än oavgjort.

Gösta ”Krabba” Nilsson gör gästernas mål i en, enligt rapporterna, välspelat och just match, som slutar 1-1.

Nästa uppgift för de vit-svarta rubriceras som en uppvisningsmatch. För motståndet står jumbolaget i Skåneserien division III Hasslarps BK. Ett hundratal åskådare är på plats på ”Ljungen” för att bevittna ”slakten” men det blir något helt annat. Gästerna överraskar stort och det blev en hård och underhållande kamp, som slutade 3-2 i hemmafavör.

Så här skrev journalisten om tillställningen: 

”Matchen var alldeles briljant. Att hemmalaget inte kunde göra mera mål berodde ingalunda på någon tillbakagång. Orsaken var helt enkelt den att man blev bjuden det allra ettrigaste motstånd från Hasslarpspojkarna, som verkligen förtjäna en eloge för sitt snabba och trevliga spel.” 

Hos ÄIF premieras backparet, Harry Persson, Kalle Möller, Karl Wahlkvist samt Gösta Nilsson. Målen fabriceras av Möller, Ekelin och ”Krabba” Nilsson i tur och ordning. Tuppkammen tillåts inte växa på de vit-svarta. Redan nästa match plockas Ängelholmarna ner på jorden av Limhamn, som rättvist besegrar ÄIF med 2-0 på sin hemmabana.

Traditionsenligt genomförde ÄIF sin stora pingst- och idrottsfest under pingsthelgen, som detta år inföll under juni månads första veckohelg. Det bjuds på fest i dagarna tre upp på festplatsen vid Tullakrok. Allehanda tivolinöjen erbjuds hågade besökare. Shalimar, som beskrivs som Europas store mystiker uppträder både på pingstafton och på annandagen. Dans blir det till en orkester med det något krångliga namnet, ”Schills Syncopated Orchestra”. Inträdet var mycket modest, 50 öre vuxna och fritt för barn samt pingstdagen fritt för alla. Passande de magra plånböcker, som vid den här tiden var mer regel än ett undantag.

Naturligtvis blir det också fotbollsunderhållning ute på ”Ljungen”. Det gamla utbytet med Helsingörs IF tycks fortsätta och klockan 13.15 på annandagen blåser Joel Berg till spel.

ÄIF antas mönstra följande elva, Åke Olofsson, Sture Anderholm, Henry Kamf, Otto Andersson, Bertil Bengtsson, Gösta Liljekvist, Helmer Ekelin, Kalle Möller, ”Kille” Wahlkvist, Gösta Nilsson samt ”Banne” Nilsson. Det visar sig emellertid vid matchstart, att varken Otto Andersson eller Henry Kamf kommer till spel, vilket menlig försvagar hemmalagets slagkraft.

Matchen spelas på dagen två år efter deras förra möte, också det under pingstfestligheter. 1928 slutade kampen 3-3 och historien upprepar sig, resultatet blir detsamma. Det bjuds på förstklassig fotboll och i första halvlek, då danskarna leker med sina värdar. Halvtidsresultatet 0-3 var helt i sin ordning men i andra halvlek bjuds den tvåhundrahövdade publiken på stor dramatik. ÄIF reducerar två gånger genom Helmer Ekelin och Gösta Nilsson och i slutskedet forcerar ”Krabba” in sitt andra mål, som också fastställde slutresultatet till 3-3.

Föga rättvist, enligt skribenten, som även hade synpunkter på domaren: 

”Vidare hade domaren Joel Berg i sitt domarkall för en gångs skull en olycklig dag. Den alltför hårda behandlingen av det gästande laget – eller rättare den alltför milda behandling, hemmalaget – fick röna från hans sida får väl emellertid antagas vara helt oavsiktlig.” 

ÄIF slutar på en hedrande tredjeplats i ”Skåneettan”. Av 14 matcher har sex vunnits, lika många förlorats samt två slutat oavgjort. Målskillnaden 39-30 skvallrar om, att effektiviteten framåt inte varit den bästa. Limhamn vinner serien överlägset före Höganäs BK.

Jag tror nog, att ÄIF styrelse var nöjda med a-lagets placering. Flera unga spelare hade successivt slussats in i representationslaget på ett lyckat sätt och framtiden såg ljus ut.