Idrottskrönika 20 1929 del 2

Inför starten i Skåneserien 1929/30 har således två av ÄIF: s mest tongivande spelare lämnat för spel i högre division. Laget är måhända något försvagat men med en stomme från det framgångsrika juniorlaget från 1926/27 så anses de vit-svarta ändå ha en bra chans att hävda sig.

Första matchen spelas på bortaplan mot Arlöv och laget hade från mål följande utseende,

Åke Olofsson, Sture Anderholm, Henry Kamf, Gösta Liljekvist, Harry Persson, Otto Andersson, John Lindqvist, Gösta Nilsson, Karl Wahlkvist, Kalle Möller, Gustaf Andersson samt reserv Edvin Magnusson. Matchen slutar 4-4 och något referat i Engelholms Tidning har jag inte hittat.

Helmer Ekelin gör succé i sin debutmatch. Stattena förlorar med 2-0 men den mest omtalad hos förlorarna är Ängelholmaren Ekelin. 

I Engelholms Tidning kunde medborgarna den 8 september läsa följande: 

”Söndagen den 11 augusti 1929 kommer för Ängelholms vidkommande att gå i idrottens tecken. Idrottsplatsen, alla stadens idrottsvänners stolthet, kommer då att invigas/…/man har förvisso gjort sitt bästa i den lovvärda avsikten att samla stadens och ortens idrottsvänner. Huruvida det blir en eller annan prins av blodet eller någon annan idrottslig representant, som kommer att förrätta invigningen är ännu ovisst.” 

Det märkliga med detta är idrottsplatsen egentligen togs i bruk den 13 september1925, vilket annonsen nedan bekräftar men det fanns ingen läktare och tanken var nog att idrottsplatsen i sin helhet skulle invigas vid ett och samma tillfälle. Men pengar saknades och det tog tid innan styrelsen fick ihop tillräckligt med kapital. Namnfrågan på arenan diskuterades livligt och man genomförde en omröstning bland intresserade Ängelholmare. Förslaget, som fick flest röster var Ljungvallen men det blev kort och gott Ängelholms Idrottsplats. Det ges ingen förklaring varför men rätteligen borde det blivit ”Ljungvallen”, eftersom den anlades på just Ängelholms ljung.  

Det blev en grandios invigning. Honoratiores representerades av riksdagsman Lars Borggren och Skånes idrottsförbunds ordförande, friherre E. Palmstierna, vilket var fint nog. Prinsen av blodet dök aldrig upp vid detta tillfälle men han skulle inviga en arena i Ängelholm så småningom.

Det var en strålande sensommardag, som hade förtjänat en stor publik men endast sexhundrafemtio personer hade betalt sin tribut. Man hade förväntat sig åtminstone tusentalet.

Följande trotjänare premierades vid den grandiosa invigningen:

Förre ordföranden Nils Gunnar Wallin, dåvarande ordföranden Ragnar Olowsson, mångårige styrelseledamoten och även ordföranden under en kortare period, Frithiof Jönsson, E. Almér, Oscar Hansson, Gustaf Hansson, metallarbetare Joel Berg, Eric Carlsson, Arvid Nilsson, Nils Nordkvist, Gunnar Svensson samt målare Joel Berg.

Det spelades naturligtvis också fotboll. Motståndare var Höganäskamraterna och det var värdefulla poäng i Skåneserien, som stod på spel.

ÄIF vinner med 4-2 efter mål av Kalle Möller, ”Krabba”, Gustaf Andersson och Harry Persson. En okänd målvakt debuterar nu i ÄIF och han får bra betyg. Han står även nästa seriematch nu mot Klippan och då får vi reda på att han heter Lindskog. Matchen slutar 2-2 och blir därmed en halv revansch jämfört med förra mötet. Om den nye målvakten skriver man följande: 

”Engelholms nya målvakt skall ej underkännas för de båda oturliga bollarna. Han verkar emellertid ej nämnvärt övertygande, men har stora förutsättningar att bli bättre, vad det lider.” 

Ängelholmarna beskrivs, som tekniskt överlägsna sina motståndare men det hjälpte inte.

Kalle Möller koras till planens bäste spelare och gör även ett av målen. Det andra slås elegant in av den notoriske målskytten ”Krabba”.

Den mest omtalade fotbollsövergången 1929 var ”Massa” Alfredssons till AIK. Den väckte starka känslor till liv och ansågs vara en ojust värvning. Motsättningarna mellan Stockholmsklubben och HIF skulle bestå för lång tid framöver. Det handlade inte om några övergångssummor och enligt ”Gurra” Sjöberg, AIK: s och landslagets legendariske målvakt så handlade det, på sin höjd, om en kostym. Sanningen var den, att den arbetslöse ”Massa” erbjöds ett framtidsjobb på varuhuset PUB och det kunde han ju inte tacka nej till. Den 18 augusti ställs ”Massa” för första gången mot sina forna lagkamrater och det i lejonets kula.

Man kan inte säga, att det blev ett kärt återseende. Den tidigare Olympiahjälten blir förnedrad av HIF: s anfallspar Albin Dahl och Knut Kron, som gång på gång skojar bort den temperamentsfulle backen. Kroon ansågs för övrigt vid den här tiden, som en av Europas bäste vänsterforwards. Strax före full tid fick Alfredsson nog. Sinnet rann över och han fällde, mycket regelvidrigt, Kroon bakifrån. Domaren hade inget annat, att göra än att visa Sveriges landslagsback från planen. Matchen var då redan förlorad och AIK fick åka hem med 0-5 i bagaget. De Ängelholmare, som befann sig på Olympia kände säkert stora sympatier med den forne Ängelholmsbacken. För sin utvisning tilldelades ”Massa” en ”sträng varning av Svenska Fotbollsförbundet.

ÄIF visar samma helg sin oförmåga på bortaplan, då man förlorar med 3-0 mot bottenlaget Enighet från Malmö.

I Stattena har Helmer Ekelin fortsatt framgång. I seriematchen mot IFK Malmö, som Stattena vinner med 4-3, ligger han bakom ett par av målen. Det är framförallt hans snabbhet, som firar triumfer.

Serielunken fortsätter och nästa gäst på ”ljungen” är Limhamn, som leder Skåneserien division I.

Laget har nu följande utseende från målvakt räknat, Lindskog, Sture Anderholm, Henry Kamf, Otto Andersson, Harry Persson, Gösta Liljekvist, John Lindqvist, Gösta ´Krabba´ Nilsson, ´Kille´ Wahlkvist, Kalle Möller samt Gustaf Andersson.

ÄIF räcker inte riktigt till mot serieledarna utan förlorar med 3-2 och signaturen ”s-n” dömer ut laget: 

”Engelholms spel har för närvarande förlorat all färg och fläkt, trots att de är i besittning av flera goda spelare”. 

John Lindkvist utför, enligt skribenten, dagens prestation med ett spektakulärt konstmål, vilket dock inte ytterligare beskrivs i referatet.

Förlust blir det också i nästa match. Den långa resan till Tomelilla slutar med ett 4-2 nederlag och ÄIF närmar sig jumboträsket.

I den sjunde matchen tycks ÄIF: s motgång vända. Lund GoIF besegras på hemmaplan med 5-2. Segern var remarkabel! Gästerna ledde med 2-0 innan de vit-svarta fick en lidnersk knäpp och gjorde fem raka mål. En ny spelare, Erik Törngren från Höganäs, uppträder för första gången i ÄIF. Han visar sig vara en prima förstärkning och gör tre av lagets mål. De två andra inspelas av Kalle Möller och Harry Persson.

Kristianstads AIF besegras av bara farten och det borta i residensstaden. Siffrorna 3-1 var i underkant men en fenomenal hemmamålvakt ser till att förlusten inte blir större för KAIF.

Ängelholmslaget avancerar nu till en tredjeplats i tabellen med häng på topplagen Arlöv och Limhamn.

Den 29 september möter ÄIF Tomelilla ute på ”ljungen”. ÄIF har efter diverse rockader i laget och ett lyckat nyförvärv, verkligen fått flyt i sitt spel. Nu handlar det utöver viktiga poäng i jakten på en verklig topplats också om ett efterlängtat revanschmöte efter förlusten på bortaplan.

Samma dag spelar Sveriges landslag mot Norge och i annonsen lovas täta radiorapporter via ”jättehögtalare på tribunen”. Några glädjetjut gav inte landskampen upphov till, Norge vann. Trehundrafemtio åskådare kunde emellertid, i det vackra höstvädret, glädja sig ännu en ÄIF seger och det efter en rakt igenom gedigen laginsats. Möller, Törngren, Lindqvist, Harry Persson, Kamf samt den nye gårdvaren Lindskog får de bästa betygen i en match där hemmalaget är överlägsna och enkelt vinner med tennissiffrorna 6-2.

Målgörare för dagen var, Lindqvist 2, Möller 2 samt Magnusson och Törngren vardera ett.

I matchen mot Tomelilla klandras ÄIF: s högersida i anfallet, Gösta Nilsson och Karl Magnusson och beskrivs, som statister i jämförelse med vänstersidan Lindqvist och Möller. Signaturen s-n fortsätter sin hårda kritik efter Ängelholmarnas träningsmatch mot Halmstadslaget, HAIS. Den hårda kritiken mot representationslaget under året tas nu upp i föreningen styrelse, som enas om att den är orättfärdig. Man enas om att ”gå i svaromål mot skriverierna.”

Speciellt den unge yttern Karl Magnusson drabbas, i denna match,  av journalistens bannstråle. Så här skriver s-n i sitt referat: 

”Den enda punkt som är svag är högerytter. Där hade behövts en ny man med större snabbhet, renare spark och framförallt lite mer ansvar. Det duger inte att gång efter annan schabbla bort det ena tillfället efter det andra.”

Matchen slutar 3-1 efter mål av Törngren, ”Krabba” och Wahlkvist på straff. Otto Andersson och Kalle Möller får mycket beröm liksom domaren Joel Berg.

Årets sista hemmamatch i serien inbringar ytterligare två poäng. Kristianstadslaget, KAIF, kammar ännu en gång noll mot ”Lergökarna”. Med klara 3-0 vinner hemmalaget och försvarar därmed sin andraplats i ”Skåneettan”. Den hårt kritiserade Magnusson är inte sämre än att han ligger bakom vingkamraten, även han ifrågasatt, ”Krabbas” två mål. John Linqvist är pappa till det sista hemmamålet.

Ett lag, som är på uppgång i serien är IFK Höganäs, som genom åren vållat de vit-svarta stor bekymmer. Dessa båda lag möts i höstfinalen i Höganäs och Ängelholmarnas förlorar ännu en gång. Hemmalaget blixtöppnar och i halvtid har man en solklar 3-0 ledning. ÄIF spelar upp sig men längre än till ett tröstmål räcker det inte. Mest uppmärksammade hos Ängelholmarna blir Henry Kamf och den förre HBK spelaren Törngren, som också gör ÄIF: s tröstmål. Nederlaget innebär, att ÄIF får lämna över andraplatsen till dagens segrare.

Två träningsmatcher avslutar fotbollsåret 1929. Den första spelas mot Billesholms GIF på idrottsplatsen. ÄIF vinner med 2-1 men som vanlig har laget svårt att tända till mot ”sämre lag”, vilket kommenteras av journalisten på följande sätt: 

”Matchen var ännu ett eklatant bevis på Engelholms förmåga att mot dåliga lag helt och hållet tappa all form och ambition.” 

Dagens glädjeämnen var, enligt referatet, de två debutanterna Yngve Nilsson och Filip Bergström. Årets avlutning på ”ljungen” understryker, vilket som är det bästa fotbollslaget i Ängelholm. ÄIF vinner ganska lätt med 4-1 mot Ängelholms BK. Siffrorna var smickrande för Bollklubben. Hörnstatistiken, 20-3 talar för sig självt.

Den gamle ÄIF spelaren ”Banne” Nilsson gör mål på sina forna lagkamrater. Erik Törngren visar åter prov på sin målfarlighet genom sina tre mål och ”Krabba” Nilsson får äran att avsluta årets målskytte på Ängelholms Ljung. 

Epilog 

Så var ”Det glada tjugotalet” över. Ett märkligt epitet kan man tycka. Åren 1920-29 var som helhet absolut inte glatt, om vi ser till vad som händer i Sverige och övriga världen. Men det är oftast så att vi vill komma ihåg det som varit trevligt och upplyftande. Det tråkiga vill vi helst sopa under mattan och väl är väl det.

Decenniet innehöll händelser, som skulle sätta sin prägel på hela trettiotalet och bereda väg för fascisterna och nazisterna makttillträde i Italien och Tyskland

Den mest ödesdigra var börskraschen på Wall Street, Manhattan, New York som inträffade 1929. Under några år med ökade investeringar hade aktiekurserna upp på ett hausse-artat drivits upp till spektakulära höjder. Småsparare, företag och banker satsade allt större del av sina tillgångar på aktieköp och lånade till höga räntor för att finansiera köpen. Den ”svarta torsdagen” den 24 oktober 1929 sprack bubblan och börsen störtdök. Kraschen övergick i ekonomisk depression med hög arbetslöshet, fattigdom och fallande produktivitet, som spred sig till Europa till gagn för de ”mörka högerkrafterna”.

Sjukdomar och svält drabbade under årtiondet världens länder med en oanad kraft. Spanska sjukan var den mest fruktade sjukdomen, som inledde årtiondet men som klingade av något år in på decenniet.

Frigjorda kvinnor med utmanande mode, det vilda livet på lönnkrogarna under förbudstiden i USA och nyrika människor, det hör väl också till tjugotalet. Jo, det stämmer, men bara under en kort uppblossande tid vid mitten av decenniet och bara i de rika länderna, bland rika människor. För resten av världen var tjugotalet enbart ett elände utan synbart slut men fotboll spelades det på allt fler platser och Sverige tog brons i fotboll vid OS i Paris 1924 och i laget spelade en viss Axel "Massa" Alfredsson med förflutet i Ängelholms IF.

En händelse som för alltid har en plats i Ängelholms Fotbollshistoria.