Idrottskrönika 20 1929 del 1

Prolog 

Det är en självklarhet för oss att på söndagar i lugn och ro få avnjuta vår lokaltidning men det fanns en tid för inte så länge sedan som detta privilegium inte fanns. Det var inte så konstigt i och för sig eftersom söndagar skulle ägnas åt det som var mindre flärdfullt än att läsa tidningar. Nu fanns det fler skäl till varför tidningar inte gavs ut på "vilodagen" men det skall jag inte orda om här, dock kan jag, när jag läser NST, konstatera att tidningen gjorde ett försök från december 1928 och drygt ett år framåt att lansera NST som en söndagstidning. Försöket var väl inte så lyckat för det upphörde lika hastigt som det hade dykt upp. Tanken med en söndagstidning var naturligtvis riktig men man var alltför tidigt ute. Det är oftast pionjärens dystra öde att inte få uppleva att man haft rätt.

Nej, tidning behövde man inte på söndagar, då gick man i kyrkan eller så lyssnade man på högmässan från Engelbrektkyrkan, som sändes direkt i radio klockan elva på förmiddagen.

Efter sändningsuppehåll så följde väderleksrapport med tidssignal och därefter afton-gudstjänst. På kvällen följde ett äventyrsreportage, följt av de mycket viktiga nyheterna från TT. Kvällen avslutades med klassisk konsert och därefter storbandsmusik. Klockan 23.00 var dagens sändningar tillända. En oerhörd kontrast till det mediautbud som finns idag.
Ifall man nu inte var religiös, inte hade en radio och till och med var fotbollsintresserad så vilade man på förmiddagen, gick på match på eftermiddagen och dagen avslutade man sedan på hotell Thor eller Rönne för att fira segern! För de dansanta var Thorslund och på sommaren "Klitter" ett bättre alternativ.

Man var självklart trött på måndagen men vad gjorde det. Hade "favoriterna" vunnit sin match så kunde man nog stå ut med det mesta. 

Den gamle trätobrodern IFK Höganäs är ÄIF: s första motståndare detta år. Ett ihållande regn hade så när satt ”krokben” för matchen och ett rykte hade spridits, att kampen var inställd.

Så var det nu inte och matchdagen uppmanades Ängelholmarna av lokaltidningen, att ta sin söndagspromenad ut till idrottsplatsen för att heja på sina hjältar. Hela trehundra personer hade hörsammat kallelsen och infann sig på ”Ljungen” klockan 14.00. Året innan hade lagen möts fyra gånger och inte en enda av dessa möten hade slutat med ÄIF seger men nu lyckades de vit-svarta, äntligen att betvinga kamratlaget från Höganäs. Slutresultatet 2-1 var det, enligt signaturen ”Zorro”, inget att orda om. ”Kille” Wahlqvist och en hjälpsam halvback i Höganäs såg till att hemmalaget gjorde två mål.

HIF: s reservlag är nästa gäst på idrottsplatsen. Efter två mål vardera av Möller och Lindkvist vinner ÄIF överraskande med 4-2. Tvåhundrafemtio fans, varav de femtio s.k. ”tjuvtittare” kan glädjas åt ett stabilt spelande hemmalag. Skribenten ”Zorro” påpekar dock, att HIF b inte är ”samma imposanta lag som förr, då Kanon-Håkan och Harald Höst matchade engelholmarna på kreaturstorget”. Backen Henry Kamf får ett fint beröm, då han rent av utnämns till ”en Massa Alfredsson i miniatyr”.

Den 15 april börjar serieallvaret med match hemma mot Lunds GIF. Lundalaget blir en obehaglig överraskning för hemmaelvan. Vädret var strålande vackert och den nytrummlade a-planen inbjudande men det hjälpte föga. Förra veckans paradspel var som bortblåst.

Det låser sig fullständigt och Ängelholmarna lyckas inte göra ett enda mål. Lundensarna lyckas däremot få in två bollar bakom en vilt kämpande ”Pära” i Ängelholmsgluggen.

Möller och ”Krabba” får lite beröm men i övrigt anser Engelholms Tidningens utsände, att för många i ÄIF hängde med huvudet redan efter första baklängesmålet.

ÄIF är nu inne i en motgångsperiod. I nästa omgång blir det storstryk med 2-5 mot Enighet nere i Malmö. Kvartalsmötet dagen efter kan inte ha varit någon munter upplevelse.

I DM möter ÄIF i samma vecka seriekonkurrenten och tillika serieledaren BK Drott. Det var upplagt för revansch men så blir det inte.

Gästande Ängelholm ställde följande lag på benen:

”Sture Nilsson, Henry Kamf, Nils Persson, Gösta Liljekvist, Moberg, Åke Dahlström, Karl Magnusson, K. Nilsson, ”Kille” Wahlqvist, John Lindkvist samt Helmer Ekelin.”

ÄIF var, enligt referatet, värda oavgjort men misslyckades framför mål och missade även en straff. Den olycklige exekutorn var Lindkvist, som fick rycka in när den ordinarie straffläggaren ”Kille” darrade på manschetten och inte ville lägga straffen.

Matchen slutar 1-0 till Drott, som därmed går vidare i spelet om Skånska mästerskapet. Det rådde nära nog full storm under matchen och regn- och snöbyarna avlöste varandra med jämna mellanrum. Till bäste man på plan utses Nisse Persson, som därmed gjorde god reklam för sig själv bland Helsingborgsklubbarna.

Den negativa trenden håller i sig. Den 29 april spelar ÄIF i Lund mot därvarande Bollklubben. En ny förlust, nu med 0-3, gör att Ängelholmarna tappar allt mer mark mot topplagen. Från sin fjärdeplats har nu de vit-svarta hela 10 poäng fram till BK Drott.

ÄIF behöver nu verkligen gaska upp sig. Inför nästa match mot Limhamn på hemmabanan skriver Engelholms Tidning, som följer: 

”Chansen för hemmalaget att denna gång rycka åt sig segerpalmen och rehabilitera sig för den senaste månadens diverse nederlag är alltså ej så värst lysande. Men den finns i alla fall. Hårt mot hårt och så den rätta gnistan, så går det.” 

Tre spelare byts ut. De okända storheterna K. Nilsson och Moberg samt den mer kände Åke Dahlström. De nya är gammalt beprövat folk, som Otto Andersson, Gösta ”Krabba” Nilsson och Harry Persson.

Det blev lyckade byten. ÄIF vinner med 2-1 och de två sistnämnda gör målen. Signaturen ”Zorro” var nöjd med poängen men inte imponerad över spelet. Han hade klart för sig var bristerna fanns:  

”Vad laget till stor del saknar är ett effektivt precisionsspel, varförutan alla prestationer äro skäligen omöjliga.” 

Otto Andersson gör en utmärkt årsdebut och är tillsammans med den outslitlige Helmer Ekelin bäst i hemmalaget.

Men säg den glädje, som varar. I nästa omgång åker ÄIF till Arlöv och där blir det förlust med siffrorna 1-3.

Botten laget IFK Hässleholm lyckas man dock besegra men det satt hårt inne. Kamratlaget tar ledningen med 2-0 innan de vit-svarta vaknar ur dvalan. Våren gjorde sitt intåg denna kväll, när det enligt nyhetsmannen spred sig en ”balsamisk vårluft” över ”Ljungen”. ”Krabba” är nu riktigt i måltagen och gör två mål. De andra exekveras av ”Kille” och Karl Magnusson.

ÄIF: s traditionella idrottsfest går av stapeln den 18-20 maj och festligheterna genomförs, som vanligt uppe i Tullakrok. På annandagen spelar ÄIF seriematch mot Billesholms GIF. Ängelholmarna vinner med 3-0 efter mål av Ekelin, Lindkvist och Möller.

Lokalderby mot Klippan är nästa uppgift för de vit-svarta. ÄIF vinner även denna svåra bortamatch. Resultatet 4-3 och poängen var väl bra men publiken bjöds på dåligt spel, vilket präglade tyvärr åskådarnas sinnesstämning: 

”Farten kan man inte klaga på men det var mest sparka och spring. Något av det spel som fägnar ögat såg man ej till. Onödigt hårt var det hela tiden med frisparkar i stort antal. Publiken tog sig också fasoner som icke passa en hyfsad sådan. Idrottsföreningen bör se till att det icke upprepas. Idrottens popularitet lider därpå alltför mycket.” 

Känslorna svallade över och så var det nästan alltid, när Klippan och Ängelholm möttes på fotbollsplanen.

Serien börjar gå mot sitt slut och ÄIF spurtar bra. Avståndet till lagen framför minskar och t o m det suveräna ledarlaget BK Drott har börjat tappa tappar poäng. I den näst sista seriematchen besegras Landskrona IF på bortaplan med 3-1 men tyvärr så kommer spurten för sent. Ängelholmarna kommer att hamna i det ingenmansland, som varken leder upp eller ned i seriesystemet.

I årets sista sereidrabbning på ”Ljungen” möter ÄIF BK Drott. Hemmalaget har bara äran, att spela för medan gästerna måste vinna för att vara säkra för avancemang till ”Sydsvenskan”.

Inför en fyrahundrahövdad publik, i ett strålande sommarväder säkrade Drott sin biljett till nästa division via en 4-2 seger. Publiksiffran var dock en besvikelse. Hemmalagets styrelse, som hade förväntat sig en ”massinvasion” från Helsingborg, fick se många sköna kronor försvinna i fjärran när publiktillströmningen uteblev.

ÄIF stod upp bra, enligt referatet men anfallarna med Kalle Möller i spetsen vägde lätt mot det ”robusta” Drottförsvaret. ÄIF: s mål görs av Möller och Ekelin. Matchledare var den internationelle domaren Otto Olsson från Helsingborg och honom var ingen, som vågade klandra.

AIF hamnar slutgiltigt på en fjärdeplats i Skåneserien division I. Av de tjugotvå matcherna vann man 12, förlorade sju och spelade oavgjort i tre. Målskillnaden blev 61-43, vilket tyder på ett bra anfallsspel men också att försvarsspelet inte var av högsta kvalitet.

Nu spelades ett antal träningsmatcher. Först ut är en match mot Råå IF i Helsingborg. Den förlorades med 1-3 och det verkade vara lite si och så med skärpan.

Spelarnas inställning förändras radikalt, när det numera allsvenska Stattena kommer till ”Ljungen” i slutet av juni. En märklig information dyker upp i annonsen. Där kan man läsa, att det kostar 50 öre att sitta på tribunen, en läktare, som mig veterligen, inte invigdes förrän i augusti samma år. Det blir en match helt i publikens smak och hemmalaget spelar briljant. Den begeistrade journalisten inleder sitt referat som följer:  

”414 hade infunnit sig för att se helsingborgslaget spela allsvenskt. Adjektivet allsvenskt innebär för den borne bollentusiasten något alldeles rosenrasande, fabelaktigt flott. Hur underligt det än må vara med den saken så spelade faktiskt hemmalaget mer allsvenskt än herrarna från Helsingborg, vilka kunna tacka sin smala lycka för att de ej fingo bita i det sura äpplet.” 

Matchen slutar 3-3 och skulle något lag vunnit så var det ÄIF. Helmer Ekelin gör stor reklam för sitt fotbollskunnande och anses av de flesta bedömare på plats, att vara planens dominant. Han ligger också bakom samtliga hemmalagets tre mål, av vilka ”Krabba” gör två och Karl Magnusson ett. Lysande domare var Joel Berg.

Veckan efter kommer Stattenas b-lag på besök och det borde ha varit en munsbit för ÄIF men laget börjar tydligen bli slitet. Det blir förlust med 1-3. ÄIF har mycket av spelet och skapar också många målchanser men ineffektiviteten var stor. Den ende, som lyckas göra ett hemmamål är Kalle Möller. Det är tätt mellan matcherna och redan två dagar senare möter ÄIF den gamle antagonisten IFK Höganäs. De vit-svarta lyckas inte mobilisera ny kraft och får rättvist se sig slagna med 4-1. ÄIF får två straffar, halvbacken Gösta Liljekvist förvaltar ”sin stramare” på ett bra sätt medan ”Kille” Wahlqvist lägger sin tätt utanför.

Mot den gamle arvfienden Klippans BoIF verkar formen ha infunnit sig. KBIF avfärdas tämligen enkelt med 6-3. ”Kille” Wahlqvist och John Lindkvist gör vardera två mål. ”Krabba” och Gustaf Andersson slår in de övriga målen. Ett rykte sprids nu i staden, om att ÄIF: s eminente ytterforward Helmer Ekelin skulle vara klar för allsvenska Stattena. Två dagar senare dementeras samma rykte men ingen rök utan eld. En som definitivt för tillfället har lämnat de vit-svarta är backkämpen Nisse Persson. Det är de nya ”sydsvenskarna” BK Drott, som lyckats få denna ”bläckfisk” i sitt garn. I Engelholms Tidning kan man efter en Söderklubbens tränings match mot IFK Höganäs läsa följande: 

”I det gästande laget fann man f d Engelholms IF: s fruktade v b Nisse Persson. Om honom må sägas, att han spelade trevligare än vanligt, kanske beroende på, att han hade ledigare än vanligt.” 

Falkenbergs GIF, som spelar i ”Sydsvenskan” är nästa motståndare för ÄIF. Ängelholmarna visar åter, att de kan skärpa till sig, när motståndet är starkt. 3-2 segern uppe i den idylliska halländska sommarstaden var en fjäder i hatten och den segerrika sviten håller i sig.

I Ängelholm firas sommaren på sedvanligt sätt. Målen för de fest- och danssugna är Klitterhus och Thorslund. Detta år uppmärksammas danspalatset uppe i Thorslundsskogen speciellt, eftersom det firar halvsekeljubileum.

Det blir ännu ett möte med Klippan före seriestarten och denna gång blir resultatet det omvända mot förra mötet. 3-6 sved säkert i skinnet hos Ängelholmarna och var ingen bra uppladdning inför premiären i Skåneserien veckan efter. Den ende av ÄIF: s målskyttar som nämns i referatet är Helmer Ekelin och detta mål var hans sista i ÄIF på ett tag. Det ihärdiga ryktet visade sig till sist vara sant. Helmer Ekelins övergång till Stattena konfirmerades i början av augusti och hans första allsvenska match skulle bli mot HIF. Nu skulle han visa, att han var lika god som sin broder Brynolf, som några år tidigare hade gjort succé i IFK Norrköping.