Idrottskrönika 19 1928 del 1

Prolog

TV-sändningar och tecknade långfilmer är stora nyheter detta år. Den 11 maj startar de första regelbundna TV-sändningarna. Det historiska ögonblicket inträffar i ”The Big Apple”, d v s New York. Det är visserligen en blygsam start med endast en halv timme om dagen, tre dagar i veckan men ett nytt medium hade sett dagens ljus och det hade kommit för att stanna.

I september visas den första tecknade långfilmen, Walt Disneys, ”Steamboat Willie” med Musse Pigg i huvudrollen. Den hade naturligtvis premiär i USA men skulle så småningom leta sig biograf Scalas vita filmduk i lilla Ängelholm, fast långt, långt senare. 

ÄIF fortsätter sin satsning på de egna produkterna. I det lag, som spelar säsongens första träningsmatch mot Höganäskamraterna den 18 mars återfinns endast Nisse Persson av det gamla gardet. För honom är det en comeback. Varför han inte spelade under hösten vet jag inte. I övrigt representeras de vit-svarta av första- eller andra årsseniorer. I Engelholms tidning kunde man bland annat läsa följande: 

”Marssolen sken vackert men en bitande sydostvind förljuvade ej tillvaron för varken spelare eller publik. Trots detta hade ett par hundra åskådare infunnit sig/…/Första halvleken kunde gästerna prestera ett anmärkningsvärt motstånd och hotade ibland Höganäsmålet. Under sista halvleken däremot såg det ut som om hemmalaget hade bättre kondition och motståndskraft.” 

Höganäs vinner således enkelt och siffrorna skrivs till 4-1. De tycks vid den här tiden ha ganska lätt för Ängelholms IF.

Under rubriken ”Tävlingar och rekord inom idrotten” går kapten Bertil G :son Uggla[1] till hårt angrepp på elitidrotten i allmänhet och på rekordjakten i synnerhet.

Det han vänder sig mot är det alltför överdrivna deltagandet i tävlingar när det i första hand handlar om att slå rekord. Att slå nya rekord blir det allt överskuggande målet och medlet att nå dit har inga gränser. Känns diskussionen igen?

Uggla understryker istället idrottens viktiga insatser för dem, som hamnat på avigsidan i samhället och då menar han framförallt yngre män. G: son Uggla framhåller träningen, som det viktiga i idrotten och ser idrotten, som ett viktigt redskap för att fullfölja den medborgerliga gärningen. Här följer några citat, som belyser hans uppfattningar: 

”Idrotten har blivit till huvudsak på bekostnad av den medborgerliga gärningen och medlet till stegrad prestationsförmåga – idrotten – i stället blivit det allt uppslukande målet/…/Den hjälp över frestelsen, som träningsreglerna utgöra, kan rädda mången yngling från att dragas med i ovärdiga nöjen och hålla honom fri från laster, som annars lätt bliva övermäktiga och till skada för hela livet/…/Den som tävlar i den utsträckning hans medborgerliga gärningar medgiver och hans träningsmöjligheter tillstädja och den som utan konstlade medel förbättrar sina rekord, han har nytta och glädje av sin idrott genom ökat självförtroende och stärkt viljekraft samt tillfredsställelsen av att hava gjort det bästa möjliga åtminstone av sina fysiska anlag.” 

Det var en annan tid med andra värderingar men inlägget skulle lika väl kunna ha skrivits idag, när tävlandet och rekordjakterna har tagit sig abnorma proportioner i de flesta discipliner.

Att vara elitidrottare idag är ett heltidsjobb, där det inte ingår några medborgerliga gärningar i vanlig mening såvida man inte räknar konsten, att underhålla som en sådan gärning.

Ängelholms vit-svarta hjältar passade nog inte in i Ugglas värld. De var inte Guds bästa barn, några renlevnadsmänniskor var de inte och deras träningsflit hade mycket övrigt att önska. Men sina medborgerliga plikter skötte de flesta även om de inte hade många kronor för sitt slit, åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan och begreppet semester hade ännu inte uppfunnits för dessa vanliga arbetare, som på sin enda fridag i veckan fann ett stort nöje i, att få spela för Ängelholms Idrottsförening.

”Ljungen” bjuder på fint besök sista söndagen i mars. Division II laget IS Halmia kommer på besök. Det blir en säker hemmaseger med siffrorna 2-0. Båda målen för övrigt inprickade i första halvlek. Av det gamla gardet återkommer till denna match både ”Kille” Wahlqvist och Helmer Ekelin. Tillsammans med evighetsmaskinen Nisse Persson bildar de en värdefull trojka i det i övrigt ungdomliga laget. Uttrycket ”det gamla gardet”, som används i referaten emellanåt om ÄIF: s äldre spelare var emellertid en sanning med modifikation. Ekelin var född 1902, Wahlqvist och Persson 1904 så lastgamla kan man inte säga, att de var.

De yngre spelarna i laget hade under vinter tränat flitigt för att komma väl förberedda till vårsäsongen, vilket, i reportaget, skildras i följande berömmande ordalag: 

”F.ö. var det de unga som gjorde´t. Det var de ”små” som hade konditionen, som trotsade både vind och andra motigheter, och det var inte svårt att se vad vinterträning betytt och vilka som verkligen hade ägnat sig åt gymnastiken. Anderholm har ex. aldrig tidigare visat en så pass god kroppskontroll som igår.” 

Resultatet var en sensation men troligtvis var detta inte Halmias förstauppställning.

Publiken var förvånansvärd trogen till och med vid träningsmatcher. Vid årets tredje match infann sig hela tvåhundra åskådare. För motståndet svarade Åstorps IF. Trots att hemmalaget ”brände” två straffar så vann man övertygande med 5-1, efter 2-1 i halvtid och träningsfliten tycktes nu ha infunnit sig. Journalisten konstaterade i sitt referat, att ”laget synes vara i ypperlig kondition”.

Vilka, som spelar ger referatet inget besked om men vänsterinner och vänsterhalvback får de högsta betygen i hemmalaget. Vänsterinnern är dock troligen identisk med Åke Dahlström.(Folkskollärare Magnus Dahlströms son)

Genrepet inför seriepremiären sker mot Halmstadslaget HAIS i en pokalmatch. Priset har satts upp av köpman Fredrik Peterson. I sportreferatet nämns, Nisse Persson, Helmer Ekelin, John Lindqvist, Liljeqvist, en ny målvakt vid namn Sture Nilsson, Magnusson samt Åke Dahlström nämns alla i artikeln. Dahlström, som nu verkar vara en av ÄIF: s mer framträdande spelare utnämns tillsammans med gästernas målvakt till planens bästa spelare. ÄIF: s storstjärna beskrivs i följande vackra ordalag: 

”Dahlström har en underlig förmåga att fånga bollen i alla möjliga och omöjliga lägen, tacklar och dribblar därtill, så att det är en ren fröjd att se.” 

Matchen slutar 2-2 och Ekelin får, som vanligt också han beröm och gör dessutom ett av målen. Det andra exekveras av Magnusson. Halmstadslaget leder nu kampen om pokalen med två poäng.

Denna påskhelg spelar ÄIF två matcher. Den andra kampen går mot BK Drott från Helsingborg, som spelar en division lägre. ÄIF vinner med 3-2 men imponerar inte på redaktören. 

Några ljuspunkter hittar han emellertid: 

”För övrigt märkte man väl de, som skött träningen bäst under vintern, vilka efterhand som spelet led blevo bättre och bättre. Särskilda ljuspunkter var Ekelins och Magnussons fina arbete ute på yttrarna och Kamfs finurliga spel.” 

Målskyttar för dagen var, Ekelin, Dahlström samt Magnusson. Ängelholm tog två välbehövliga poäng i serieupptakten mot IFK Hässleholm och fick därmed revansch för serieepilogen hösten 1927. Slutresultatet 4-0 borde, enligt Engelholms Tidning varit minst det dubbla. Trots den övertygande vinsten får ÄIF mest ris för sin insats: 

”Och Engelholmarna bör ej heller rosas. Det var endast att sparka och springa, hoppa och krusidulla.” 

Nåja, publiken var nöjd, fyra mål och tätt bakåt vad mer kan man begära! Målen gjordes av Ekelin och ”Kille” Wahlqvist vardera två. Den gamle kämpen Sture Lindqvist, för övrigt broder till John ”Proppen” Lindqvist, vikarierade förtjänstfullt för Nisse Persson.

Den följande matchen nere i Malmö mot Arlöv blir en besvikelse. ÄIF får åka hem med 0-4 i trunken.

Höganäskamraterna fortsätter, att vara ett spöke för ÄIF. En imponerande åskådarmassa, hela 885 personer, kommer till idrottsplatsen i Höganäs för att bevittna ännu en kamratvinst mot Ängelholm. Förlusten på 0-2 innebär, att ÄIF är utslaget ur Skåne-DM.

Helmer Ekelin är den ende Ängelholmsspelaren, som får ett bra betyg.

I Skåneserien går det trögt. Bortamatchen mot Lund blir ingen succé. ÄIF klarar med nöd och näppe 2-2 och avståndet neråt minskar.

I referatet kan jag läsa, att Nisse Persson, ”tack vare Stattenas envetenhet ännu inte får spela för Engelholms IF i serien”. Det var tydligen så att den ”gode Nisse” enrollerades i Stattena under hösten 1927, när han sedan valde att återvända till fadershuset hade Helsingborgs-klubben den dåliga smaken, att hindra honom från spel. Helmer Ekelin fortsätter, att imponera och koras utan konkurrens till planens bäste forward. Hur länge skulle han stanna kvar i ÄIF?

Det mest uppseendeväckande i referatet är domarkritiken, som inte är nådig:

”Den man, som nu skötte pipan, Linus Andersson från Arlöv, be vi i framtiden bli förskonade från. Han visade inga förutsättningar att kunna sköta sitt svåra kall. Han räknar sedan upp den stackars domarens alla misstag för att avsluta som följer: 

”Att lundalaget blev ur humör och publiken d:o är förklarligt efter dylika domarfauter.” 

ÄIF: s anfallsstyrka vid den här tiden berodde mycket på ett ypperligt ytterspel av Helmer Ekelin. Många mål gjordes efter inspel från yttrarna. I en vänskapsmatch mot Falkenbergs GIF den 13 maj görs tre av de fyra målen på detta sätt. Segern på 4-0 var viktig för de vit-svartas självförtroende nu inför slutspurten i Skåneserien. Målskyttar mot Hallandslaget var, ”Kille” Wahlqvist 2 och Helmer Ekelin och John Linqvist vardera ett. 

En ny klubb, Engelholms BK(EBK) bildades 1926. Det bestod troligtvis av spelare, som inte platsade i ÄIF. August Bengtsson tillhörde inte den gruppen men lämnade ändå ÄIF. EBK: s största problem för var att de inte någon egen spelplan efter det att Nya Torg hade lagts i träda 1926. Att få använda idrottsplatsen ute på Ljungen var inte givet, ÄIF vakade, som en hök över sina vackra och välskötta arena. 1928 drevs frågan till sin spets med den skrivelse, som EBK tillställde Stadsfullmäktige i maj detta år. Det var hårda ord, som användes. Uppstickarklubben talade om hur ÄIF ”monopoliserat idrottsplatsen” och ÄIF kontrade med att beskylla EBK för att ”besitta föga skrivkunnighet och att fabricera insinuanta inlagor”.   Det Engelholms BK begärde var att Nya Torget åter skulle öppnas för fotbollsspel. Med siffrorna 17 mot 6 bestämdes till slut, att torget ”alltjämt skulle skulle upplåtas, som tränings- och tävlingsplats”.

Bland de beslutande i fullmäktige fanns Karl Dahlfelt och Ragnar Olowsson, båda med uppdrag inom ÄIF.

Serielunken fortsätter den 17 maj. ÄIF tar emot Billesholm GIF och har revansch, att fordra sedan tidigare möten och det blir en prima upprättelse. Slutresultatet 3-0 var, enligt tidningens utsände, klart i underkant och så här sammanfattades hemmalagets prestation: 

”I engelholmslaget var halvbackskedjan bra med god balans och precisa passningar, backarna till belåtenhet, och en målvakt som klarade allt på vad honom ankom. Forwardskedjan gick däremot dåligt ihop med Kille och Ekelin som bäste och Dahlström som sämste man.” 

Nu var han inte sämre än att han gjorde ett mål, de två andra spelades in av Lindqvist och Ekelin. Den tidigare refererade jubileumsserien i IFK Höganäs regi fortsätter den 20 maj med match mellan Höganäs BK och ÄIF och nu presenteras en laguppställning i sin helhet:

”Sture Nilsson, Nils Persson, Sture Anderholm, Gösta Liljekvist, Harry Persson, Henry Kamf, Helmer Ekelin, John Lindqvist, Karl Wahlqvist, Åke Dahlström, Magnusson samt Sture Lindqvist, som reserv. Detta var ganska säkert ÄIF: s ordinarie lag vid den här tiden.

Bollklubben får revansch för tidigare nederlag, en knapp men dock rättvis seger med 1-0. 

Det pågår även annan idrott i staden. Den unga föreningen Ängelholms Cykelklubb håller vårfest samma veckoslut. Ett cykellopp över 14 mil avverkas. Hederspris till tävlingarna hade skänkts av, idrottsföreningen, Engelholms Tidning, ingenjör Gunnar Wallin, glasmästare Gregorius, guldsmed H.Berggren, fabrikör, W. Segerström, café Grand Continental samt av en intresserad. Bland deltagarna märks den sedermera och mångårige ordförande i ÄIF, Gösta Plan. 

Ännu en träningsmatch spelas under veckan, som kommer. Serieledarna i division II Skåneserien, Klippans BoIF står för motståndet. ÄIF bättrar på sitt skamfilade självförtroende genom att vinna med 3-2.

Skåneserien division I skall nu avgöras och det är två matcher kvar att spela i och ÄIF ligger, tråkigt nog näst sist.

Den 28 maj förlorar man på bortaplan mot blivande serievinnarna Trelleborg med 5-2. Något referat från matchen finns inte, att läsa men siffrorna talar med all tydlighet om, att ”Lergökslaget” inte hade haft mycket att hämta i Söderslättsmetropolen.

Avslutningen blir heller ingen succé. Höganäs BK tycks nu ha kommit över sitt Ängelholmskomplex och vinner enkelt med 4-1. Nisse Persson och målskytten Helmer Ekelin är de enda, som får godkänt i ÄIF.

ÄIF slutar nästjumbo i den rekordjämna serien. Till Höganäs BK, som blir tvåa, skilde det faktiskt bara fyra poäng. Innan ÄIF går till sommarvila spelar man mot IFK Landskrona, som vunnit Skåneserien division II. Hemmalaget vinner lätt med 3-1. I laguppställningen dyker det upp en gammal bekant, nämligen den förre målsprutan Ove Nilsson.

Sommaren 1928 skakas Fotbollssverige av en skandal. En av Allmänna Idrottsklubbens revisorer lämnar till Svenska Fotbollförbundet en anmälan mot AIK för överträdelse av amatörreglerna genom att deltagarna i seriematcherna ”betingat och mottagit oskäliga och enligt stadgarna förbjudna belopp i ersättning för sin medverkan”. Vid den här tiden hade en spelare, enligt stadgarna, endast rätt till resebidrag för biljettkostnaden och endast vid resa utanför den egna orten. Någon traktamentsersättning var det inte tal om, mat och uppehälle fick man själv stå för. Detta till trots hade AIK: s styrelse till sina spelare betalat ut 40 kronor i traktamente både vid resa och vid match i Stockholm. Nu var det orimligt, att inte betala något alls med tanke på de långa resorna i Allsvenskan så elitklubbarna hade under året avgett en försäkran till Förbundet, att inte betala ut mer än 20-30 kronor per match. Även detta hade dock AIK brutit mot. Någon diskvalifikation var det inte tal om. Fotbollförbundets ordförande, den förre ordföranden i AIK, Anton Johansson höll sin gamla klubb om ryggen och på sätt och vis alla de andra allsvenska klubbarna också eftersom alla egentligen hade brutit mot amatörbestämmelserna. Fem år senare skulle samme Johansson skoningslöst bestraffa Malmö FF för samma regelbrott.

[1] Uggla, Bertil, 1890-1945, överste, idrottsman, fyra vid OS i Stockholm 1912, i stavhopp. Tog brons i modern femkamp 1924. Han är troligen mest känd för sitt hurtiga sätt, att leda morgongymnastiken i radio från 192