Idrottskrönika 16 1925 del 1

Prolog 

”Hallå, hallå, Stockholms rundradio,”det var så det började. En högmässa från Jacobs kyrka i Stockholm påannonserades den 1 januari 1925 klockan 10.55, av Sven Jerring. Radiotjänst första program hade startat. Man räknade med att sändningen kunde avlyssnas i cirka 40000 radioapparater. I februari rapporterade Jerring från Hjalmar Brantings begravning och i mars sändes det första Vasaloppsreferatet. De första aktiva, journalistiska radioinslagen var ett faktum. En ny värld hade öppnat sig. Nyheter, väder, sport och kultur kunde nu komma direkt in i det svenska vardagsrummet och allt man behövde var en kristallradio med två lurar. En sådan utrustning kunde man köpa för ca 30 kronor, vilket motsvarade en veckas slit för en manlig arbetare men nästan den dubbla tiden för en kvinnlig.

I september startade Sven Jerring ”Barnens brevlåda”, som skulle bli en riktig långkörare. En oerhört uppskattat radioserie, som pågick ända fram till 1972. Programmet var unikt. Aldrig tidigare, hade barn på det här sättet få stå i rampljuset i Sverige.                                           I Ängelholm prioriterades de äldre det här året. Vid Kyrkdammen byggdes Ängelholms första moderna ålderdomshem, Lindhaga, senare ombyggt till sjukhuskök och samlingslokaler. Idag är det ett korttidsboende, ”Lindhaga Parkhus”. 

Fotbollssäsongen1925 startade, i Ängelholm, på Maria Bebådelsedagen, onsdagen den 25 mars, med match mot IS Göta från Helsingborg. Matchen ingick i 1925: års ”Pokalserie”.

Utöver ÄIF så deltog följande lag:

Höganäs BK, IFK Höganäs, Stattena, HIF: b, IFK Helsingborg.

ÄIF möter upp med följande uppställning:

Krister Persson, Helmer Wahlöf, Nils Persson, ”Kille” Wahlqvist, Folke Palmqvist, Otto Andersson, August Bengtsson, Helmer Ekelin, Brynolf Ekelin, Henning Nilsson samt Ragnar Borglin.

I förhandsreferatet kommenterades lagets status kärvt och rakt på sak:

”Ängelholmslaget är komplett otränat men torde vara det starkaste, som står att uppbringa i ”Lergökastan”.

 Brynolf Ekelin spelade åter för ÄIF och det gav laget råg i ryggen. Starkt nederlagstippade lyckas hemmalaget vinna med 4-1 mot ett Göta, som betraktades, som Helsingborgs andralag.

ÄIF: s spel beskrivs i referatet, som ”ett gott spel, som var höjden av det bästa”. Målvakten Krister ”Pära” Persson höjdes till skyarna för sitt modiga spel, som ”flerfaldiga gånger räddade ett till synes tillspillogivet mål”. Av backarna fick Wahllöf, som nu tycks göra comeback, det bästa betyget. Halvbacken Otto Andersson rosades också för sitt spel på ÄIF: s vänstersida.

Men överlägset bäst, enligt signaturen Stål, är ”Storekelin”. Han presterade ett spel överlägset sin omgivning, vilket inte är så märkligt eftersom han 1925 hade etablerat sig som allsvensk spelare i IFK Norrköping. Det, som är anmärkningsvärt, är att han åker ”hem” till Ängelholm för att spela fotboll.

Stål skriver:

-  ”de flesta anfallen och målen hade mer eller mindre upprinnelse genom hans goda arbete. Hans soloprestationer, geniala passningar och avslutande skott voro av den högre skolan och med det kunde ingen annan på planen mäta sig.”

Mål gör han också, de tre andra av lillebror Helmer två samt Ragnar Borglin ett.

Ängelholm gjorde en ”långresa” den 31 mars. Resans målvar Falkenberg, där man skulle spela mot därvarande Gymnastik och Idrottsklubben. Det blev en kort kamp. ”På grund av stark blåst och kylig väderlek spelades matchen bara en timme.”

Drabbningen slutade 2-2, vilket ansågs helt rättvist. Henning Nilsson, en ny förmåga, samt Ekelin senior gjorde ÄIF: s båda mål.

Nästa match i Pokalserien spelades på hemmaplan mot Stattena IF. Laget hade samma utseende, som mot Göta sånär, som att Berg ersätter Wahlqvist, som högerhalvback.

Närmare 500 åskådare hade denna vackra vårdag letat sig till ”Kotorget”. Det blev en händelserik match där spelet böljade fram och tillbaka men målen lät vänta på sig till slutet av

första halvlek. Som så många gånger tidigare så var det Brynolf Ekelin, som gjorde målet. Bland publiken tippade man våldsamt och oddsen var klart i hemmalagets favör men slutresultatet blev 2-2 och det tycktes alla vara nöjda med. Även ”Lergökarnas” andra mål verkställdes av ”Sparkelin”[1].

Hemmalaget missade många målchanser och publiken gav utlopp för sitt missnöje genom högljudda kommentarer. Journalisten hade ett något skonsammare sätt att uttrycka sig om en missat målchans: 

”Borglin fick en delikat passning från centern och stack som en pil ner mot Jönssons mål, som synes tillspillogivet. Publiken höll andan. Men när nöden är som störst, är hjälpen närmast. Målburen var för liten och det brant skjutna skottet gick vid sidan om.” 

I en artikel i Engelholms Tidning från den 9 april 1925 kunde man under rubriken, ”Idrottsledare behövs”, läsa att det rådde stor brist på ledare, speciellt på landsbygden. Författaren skrev, ”att ungdomen lämnas vind för våg” och att följden blir ett alltför intensivt ”bollsparkande”.

Problemet togs på yttersta allvar och Riksidrottsförbundet anordnade under några år i mitten på tjugotalet riksomfattande ledarkurser för, ”fri idrott, korgboll, handboll, långboll, motionsgymnastik, friluftsliv och simning”. Meningen var, att dessa nya ledare skulle anställas på sin hemort för att sedan leda frivillig gymnastik och idrott. En väldigt bra tanke, som dagens politiker borde ta till sig. Fotbollen nämndes inte i sammanhanget, vilket nog får tolkas, som att det bland de beslutande fanns en hel del skepsis mot sportens lämplighet för unga pojkar.

Brynolf Ekelin lämnade nu åter hemstaden. I nästa match, som spelades mot Klippan i DM den 13 april rapporterade lokaltidningen, att han tillsammans med Palmqvist var förhindrade. ÄIF vann trots detta matchen och gick vidare i turneringen men något reportage om tillställningen har jag inte kunnat finna. Däremot är det belagt var Brynolf befanns sig denna helg. I Engelholms Tidning kunde man den 14 april läsa följande:

”Helsingborgs IF spelade igår mot Norrköpings-Kamraterna, där engelholmaren Ekelin utgjorde en icke oväsentlig förstärkning.”

Arbetet med den nya idrottsplatsen var nu inne i ett intensivt skede. Det hägrande målet var nära men bristen på pengar och höga kostnader var ett ständigt återkommande problem. Bara inköpen av fröer till fotbollsplanernas besående kostade 700 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar drygt ca15000 kronor. Att anordna jippon av allehanda slag blev ett sätt att finansiera idrottsplatsbygget. Den 18 april spelades det en match mellan ÄIF: s reservlag och ett oldboyslag med slocknade ÄIF-stjärnor. Oldboyslaget hade följande uppställning:

”Hrr Wallin, J. Collberg, G. Hansson, Hj. Johansson, Arvid Nilsson, Robert Andersson, K. Dahlfelt, K. Ekeroth, Johansson (domare), Karl Nilsson och Fritjof Jönsson.” Publiken uppmanas, ”att ta med sig späckade plånböcker, ty det förväntas, att varje lergök bidrager med ett litet frö”.

Dagen efter ”jippomatchen spelade Ängelholms IF i Höganäs mot HBK i pokalserien .

Ängelholmarna, som så långt under året inte hade förlorat någon match blev brutalt påminda, om sin dödlighet. Slutresultatet 5-0 till Höganäs var odiskutabelt och ÄIF beskrivs som ”senfärdiga och otränade”. Ekelins frånvaro kommenteras på följande sätt i referatet: 

”Att Ekelin lämnat laget för att spela mot GAIS i Norrköping märktes nogsamt. Det fanns ingen i kedjan, som kunde hålla laget samman och fördela spelet som han utan var och en spelade för sig själv, vilket också ledde till ett katastrofalt slutresultat.” 

”Storekelin” var tillbaka från Östergötland, då ÄIF mötte IFK Helsingborg den 26 april. I övrigt mönstrade hemmalaget ordinarie ”elva” bortsett från August Bengtsson, som skadats vid Höganäsmatchen. Han ersattes av Ove Nilsson. Matchen blev en succé för det svart-vita laget som från och med detta år spelade i en ny mundering, vit tröja, svarta byxor och vita strumpor, en matchdress som under femtio år skulle vara Ängelholms Idrottsförenings matchdress. 

”ÄIF vann med 2-2 en moralisk seger över Helsingborgskamraterna.” 

Berömmet var översvallande. Så här fortsätter referatet: 

”Vi ha sällan eller aldrig sett hemmalaget så till sin fördel, som i gårdagens match, som såsom helhet betraktat blev en av de vackraste vi på länge sett och genom sin pigghet i nivå med en förstaklass match. Efter den nesliga förlusten mot Höganäs var detta en välbehövlig rehabilitering.” 

Hemmalagets forwards leddes, enligt reportern, storartat av Ekelin senior.

Den nya förmågan Henning Nilsson, som i förhandsreferatet beskrivits, som en svag reserv för Palmqvist utses av signaturen Stål till matchens överraskning. Planens kung var emellertid ”Målaren” Ekelin, som utöver storspel också gjorde ÄIF: s båda mål på distinkta distansskott.

Ståls enda kritik mot matchen var ”det långt drivna offsidespelet”, som emellanåt ledde många spelavbrott.

I Skånska mästerskapet mötte ÄIF i början av maj Landskrona IF vid två tillfällen. Den första matchen slutade 1-1 efter mål av Wahlöf på straff. Det var ett reservfyllt ÄIF, dock med ”Storekelin”, som lyckades få till ett omspel i Ängelholm den 10 maj.

ÄIF var stora favoriter i kraft av hemmaplan och det goda spel, som laget hade presterat veckorna före men besvikelsen blev stor, Landskronalaget vinner med 3-2 och slår därmed ut Ängelholmarna ur DM. Den, som fick bära hundhuvudet för förlusten var Brynolf Ekelin. Så här skrev Engelholms Tidning den 11 maj om ÄIF: 

”Det förra laget var närmast en besvikelse. Men det kan heller inte bli någon s.k. studs på det, så länge dess primus motor inte tar några lokalpatriotiska hänsyn.” 

Brynolf hade efter förlusten återvänt till Norrköping för att där leda kamraternas: s kedja i allsvenskan.

Lite syrligt konstaterade redaktören, ”att IFK Norrköping måste ha en synnerligen välordnad ekonomi eller ha en mecenat av det mera sällsynta slaget”. En djupt orättvis beskrivning kan jag tycka. Man får beundra huvudpersonen för att han gång efter gång tog sig tid, att åka de drygt fyrtio milen ner till Ängelholm för att spela fotboll på en nivå, som låg långt under hans kapacitet.

Respekten för honom var emellertid stor och han titulerades i artikeln som ”Den Store”.

Förlusten mot Landskronalaget var inte orättvis, konstaterade ”Stål”, trots gästernas rufftendenser och mot slutet ”ogentlemannamässiga” taktik, att försöka hålla bollen utanför planen. I rök och damm och publikträngsel på ”Kotorgets” ogästvänliga fotbollsplan tvingades sålunda ”lergökarna”, ”att bita i det sura äpplet”. Bäst betyg i ÄIF fick August Bengtsson. Hemmalagets mål gjordes av Helmer Wahlöf på straff och Helmer Ekelin, efter hörna.

Två matcher spelades helgen den 18-19 maj. På lördagen gästades ÄIF av Halmstads Bollklubb. Matchen fick stora rubriker men troligtvis var det ett b-lag, som det reservfyllda Ängelholmslaget fick möta. Mest uppmärksammad blev Otto Andersson för sitt spel mellan stolparna. Otto, som vanligtvis spelade vänsterhalv brukade då och då ställa sig i mål. Hans spel beskrevs, som helt lysande och en direkt orsak till att ÄIF kan uppnå ett oavgjort resultat, 1-1.

På söndagen spelade Ängelholmarna åter på bortaplan, nu i Pokalserien mot kamratlaget från Höganäs. Flera av spelarna hade deltagit också i lördagsmatchen och det inverkade, enligt skribenten, menligt på deras prestationer. ÄIF ställde upp med följande lag från målvakt räknat:

”Krister Persson, Nordkvist, Nisse Persson, Wahlqvist, Henning Nilsson, Otto Andersson, Malte Nilsson, Bruno Svensson, Helmer Ekelin, Lundahl och Ragnar Borglin.”

Matchen slutade 2-2. Borglin och Ekelin gjorde ÄIF: s mål efter ”förnämliga soloprestationer.

Ängelholmarna hade nu spelade fem matcher i serien, en match hade vunnits, tre slutat oavgjort och en förlorats. Målskillnaden 10-12 tydde på att det läckte bakåt men trots detta låg ÄIF, i en haltande serie, på andra plats strax bakom Stattena.

Under rubriken ”Rugby på kreaturstorget”, kunde Ängelholmarna läsa om ÄIF: s match mot HIF: s b-lag, i Pokalserien, den 24 maj.

Det blev en skandal utan like. Tre spelare, två från HIF och en från hemmalaget blev utvisade. Händelsen gav eko i hela Fotbollssverige och i den ansedda tidningen Idrottsbladet rapporterade att domaren som skäl till utvisningarna angav, ”att spelarna varit uppkäftiga”. Idrottsbladet konstaterade vidare att domaren var från den arrangerande föreningen.

I Engelholms Tidning stod det följande om incidenten: 

”Nu måste det visserligen erkännas, att det var fel att låta en så pass otränad domare, som engelholmaren Berg, vilken därjämte – visserligen utan grund – kunde misstänkas vara partisk, döma denna match.” 

Det som, enligt signaturen ”Sen”, startade bråket var Ekelin seniors inträde i hemmalaget. Hans fotbollsuppvisning i den högre skolan blev för mycket för de allsvenska reserverna och medlen för att stoppa honom och hans forwardskamrater blev brutala.

”Hängningar, armlåsningar, bensparkar och rygganfall” var de fula tricks, som ”de röda” excellerade i. När Ängelholmarna tills sist tröttnade och gav tillbaka nödgades domaren ”ingripa med järnhand”. 

Artikelförfattaren lade skulden, för det inträffade, framförallt på HIF-laget. Så här skrev han: 

”Hade det varit ett lag från ett mindre samhälle och ur en mindre klubb, som gjort sig skyldig till ett uppträdande och spelsätt av den art, som HIF: s reservlag i sin gårdagsmatch mot ÄIF lade i dagen, skulle jag tigit snällt och skyllt mest på domaren men detta skadar inte blott klubben utan också fotbollens anseende för, vilket Helsingborgarna har ett stort ansvar.” 

HIF lyckades med sin ”taktik” och vann med 2-0. I sin avslutning konstaterade ”sen” följande:

”I andra halvlek borde engelholmarna ha satt in fyra mål och vunnit men domaren förstörde två chanser. Ett svidande nederlag för sitt oförskämda uppträdande hade gästerna varit välförtjänta av.”

Höganäskamraterna kom till Nya Torg under den 2 juni mitt under pingsthögtiden. Det blev repris på lagens förra möte och således slutade drabbningen 2-2. Referatet handlade mer om arenan än om matchen och några målskyttar redovisades inte.

Tidningsmannen hade, som många andra, inte mycket till övers för spelplanen. Artikeln avslutades med en förhoppning: 

”Det är, att hoppas, att engelholmarna nästa gång de inbjuda ett jämspelt lag, skola kunna bjuda sina gäster och sina fotbollsentusiaster en spelvärdig plan. Ordnat spel i egentlig mening kan aldrig förekomma på Kreaturstorget, som nu är sämre än någonsin förr.” 

Slutet för ”Kotorget”, som idrottsarena närmade sig. Gräset på den nya idrottsplatsen rapporterades växa med rekordfart och gräset var snart redo för den första klippningen men till det behövdes det en ”klippmaskin” och för att få in pengar till denna spelades det en uppvisningsmatch mellan, som det står i annonsen, ” Gubbalaget och Glyttalaget”. Matchen mellan veteranerna och juniorerna spelades på Nya Torget där, som det stod i förhandsreferatet, ”gossarna bäst kunna leka kurra-gömma med farbröderna”.

[1] ”Sparkelin” var ett annat smeknamn, som Brynolf Ekelin begåvades med i Östergötland.