Idrottskrönika 15 1924 del 1

Prolog  

I Ryssland dör Lenin den 21 januari och en maktkamp bryter ut mellan Stalin och Trotskij. Gaskammaren används, i februari, för första gången vid en avrättning och beskrivs, som ”den humanaste metoden, att döda en människa”, av konstruktören. Ett föga trovärdigt uttalande men som uppfinnare levde han kanske efter devisen, att ”allt går att sälja med mördande reklam”.

Det börjar ljusna för världen vid horisonten. Det ”glada tjugotalet” är på väg, filmen och musiken spelar en allt större roll i människornas vardagsliv. Svenska folket lyssnar på 78-varvare av märket ”His Master´s Voice”, med bl a Evert Taube, Karl Gerhard och Ernst Rolf.

Ängelholmarna kan gå på Scalabiografen[1] för att se nyproducerade svenska filmer, som ”Körkarlen” och ”Gösta Berlings saga”. Greta Garbo får sitt svenska genombrott i den senare filmen, som produceras och regisseras av Mauritz Stiller, en allvarlig och tragisk historia efter en bok av skriven av Selma Lagerlöf, föga upplyftande för sinnet.

Vill man ha roligt en stund och bli på gott humör så väljer man nog, att titta på komikern Fridolf Rhudin istället.

Amerikanska filmer är på modet och i juni får både Köpenhamn och Stockholm fint besök i form av Hollywoodstjärnorna Douglas Fairbanks och Mary Pickford. Fortsatt underhållning blir det också på Nya Torg men ”Kotorgets” dagar, som Ängelholms fotbollsarena går nu mot sitt slut. 

Det här året startar liksom 1922 en serie, som benämns ”pokalserien 1924”. Förutom ”Engelholms” IF, deltar följande lag:

Höganäs BK, Stattena IF, Helsingörs IF, IFK ”Hessleholm”, Klippans BOIF.

Serien startar inte förrän i mitten av maj men fotbollssäsongen startar redan den 13 april, då ÄIF möter Hasslarps BK i en träningsmatch.

Årets första laguppställning innehåller, från mål räknat, följande spelare:

Karl Sköld, Johannes Kollberg, Nisse Persson, Helmer Wahlöf, Folke Palmkvist, Sture Lindkvist, R. Sköld, August Bengtsson, Joel Berg, Ragnar Borglin, Karl-Erik Tengvall.

En ny spelare uppträder i det för året ”gröntröjade” Ängelholmslaget.

Folke Palmkvist kommer ifrån ”storklubben” IFK Malmö, där han tillhört reservleden men i ÄIF blir han genast en stor tillgång. Det visar han direkt i sin debutmatch. Han utnämns till bäste man i laget och sägs, enligt skribenten ”Flodur, ”långa stunder dirigera spelet och själv så ofta tillfälle bjuds delta i bombardemanget af gästernas mål”. Säsongspremiären slutar med en 4-0 seger för de ”gröna”. Hasslarp saknar inte målchanser och den bästa, en straffspark, missas därför att, som journalisten snällt uttrycker det, ”målet stod ej där skottet tog”.

Det kommer mycket folk på ÄIF: s matcher och matchen mot det nybildade Landskronalaget Argos under påskhelgen, veckan efter, är inget undantag. Dock klagar man från ÄIF: s sida, på att publiken är ovillig, att betala inträdesavgiften på 50 öre. Värt att notera är att 1924 kunde man köpa mer än två liter mjölk för en femtioöring. Ändå lite futtigt kan man tycka, eftersom det bjuds på god underhållning och hela nio mål, sju till hemmalaget och två till gästerna. Ny i laguppställningen är Otto Andersson, som ersätter Rudolf Sköld. Målen görs av Berg och Borglin vardera 2 samt Bengtsson, Wahlöf samt Kollberg på straffspark.

B-lagets årsdebut innebär också det en seger. Skromberga besegras på bortaplan med 4-3. Målskyttar är Ove Nilsson 2, Malte Nilsson 1 och Eskil Ihl 1.

Nyförvärvet från Malmö gör verkligen rätt för sig. Han dominerar kraftigt matchen mot Halmstads IF i slutet av april och i den nya bekantskapen, signaturen ”News” referat kan man läsa följande:

”Palmkvist excellerade med tricks, som totalt krånglade bort HIF: arna och fick iväg ett 30 m:s skott, som emellertid mycket elegant klarades av Halmstads mycket bollsäkre målvakt”.

ÄIF vinner med 4-1. Borglin har också han en bra dag och är pappa till tre av målen. Det fjärde skjuter Palmkvist in via ribbans underkant. Med domaren är det lite si och så och News skriver, att ”spelet delvis förstördes av en nervös domare” och att detta ”särskilt var fallet under andra halvlek, då missgreppen blevo katastrofala”. En ovanlig hård kritik mot en domare vid den här tiden och Arvid Nilsson, som matchledaren hette, var säkert inte nöjd med sin dag. En imponerande stor publik på ca 300 personer, har infunnit på Nya Torg för att titta på sina favoriter, som ställer upp med samma lag som vid matchen mot Argus bortsett från Otto Andersson. Istället gör Helmer Ekelin sin årsdebut för de ”Gröna”.

Reservlaget möter i sin andra match för året hårt motstånd i form av det unga laget Örkelljunga, som lätt hade besegrats året innan. Under rubriken ”Stor sensation”, kan man läsa, om matchen. Slutresultatet 3-3 betecknas, som rättvist om än överraskande. Otto Andersson gör två och ”Collby”(Johannes Kollberg) ett mål.

Efter 15-3 på tre matcher så ställs det med rätta stora krav på ÄIF: s a-lag. Nästa match mot Helsingborgsklubben Raus blir en tuff uppgift. Efter underläge 0-1 i paus vänder ÄIF på kampen och vinner med 4-2. Ekelin och Borglin delar broderligt på målfabrikationen.

Reservlaget möter HIF: s starka ynglingalag och förlorar med 4-1, vilket innebär den första förlusten för året för Ängelholmarnas B-lag. Otto Andersson gör lagets tröstmål.

ÄIF deltar i Skåne-DM detta år och i den andra omgången möter man den gamle antagonisten Klippans BoIF, som för första gången på flera år kommer till Nya Torget för match. Det blir precis så jämt, som förutspåtts. Efter en tidig Klippanledning så är det ÄIF, som tar över och till slut lyckas hemföra segern med knappa 4-3. Hemmalagets mål verkställs i tur och ordning av, Palmkvist, Berg, Kollberg på straff samt återigen Berg, som därmed blir den store hjälten för dagen. Det bör påpekas, att alla målen görs i första halvlek. Hela 400 åskådare har lockats till matchen och de blir inte besvikna, varken på spelet, eller domaren Axel Hansson från Höganäs, som får högsta betyg av reportern.

Så börjar då ”pokalserien”. Den 18 maj spelar ÄIF sin första match och dagens motståndare är gamle arvfienden Höganäs BK. I ingressen i referatet står det, att det blev en match med ”delvis vackert spel, som slutade 2-2”. I första halvlek var det ÄIF, som stod för grannlåten dock något ineffektivt. Ledningen i paus med 1-0, efter mål på långskott av Kollberg, var rättvist. Det vanligaste utgången i en match mellan de här två lagen under denna tid var ett oavgjort resultat och så blir det även vid detta tillfälle. Höganäs både kvitterar och tar ledningen under den andra halvleken innan Borglin på passning från Helmer Ekelin kan fastställa slutresultatet 2-2.

ÄIF: s b-lag spelar samma helg i Helsingborg mot Stattenas motsvarighet och förlorar med 1-0. Det spelades också skolfotboll detta år. På samskolans plan, det klassiska Gröna Torg, möter stadens läroverk Åstorps kommunala mellanskola och vinner med 3-2.

Det blir förlust a-lagets andra seriematch mot Stattena, som vinner med 3-1. Matchen nämns bara helt kort i förbifarten i Engelholms Tidning. Bättre går det för reservlaget, som i samma helg spelar 3-3 mot IFK Helsingborgs starka andralag. Ove Nilsson, ett och Helmer Ekelin, två gör Ängelholmarnas mål.

B-laget slagstyrka är dock mindre än åren före och det blir ytterligare två förluster i slutet av maj och början av juni. Först mot Bjuvs a-lag med 2-0 och sedan mot Höganäs b med

hela 6-1.

Den tredje omgången i ”pokalserien” innebär ett nytt möte med Klippans BOIF. I ”tropisk hetta” på Nya Torg segrar hemmaidolerna med 4-2. Matchen beskrivs, som välspelad och spännande. ÄIF ställer, enligt referatet, upp med en blott 14-årig målvakt. Hans namn är Christer Persson. Han räds dock inte sina motståndare utan utses t o m till en av planens bästa spelare. ”Primus motor” i hemmalaget är, som tidigare under våren, Folke Palmkvist. Den förre IFK Malmö spelaren gör dessutom tre mål, varav ett på nick Det fjärde slås in av ”Lillekelin”, som nu tycks vara på väg mot sitt stora genombrott.

För andra året i följd når ÄIF den tredje omgången i Skånska mästerskapet och motståndarna heter liksom 1923 IFK Helsingborg.

Tyvärr upprepas historien och ÄIF blir utslagna ur turneringen. En förmildrande omständighet till 0-2 nederlaget är det faktum att ”gröntröjorna”, p.g.a. justering på Tengvall, tvingas spela med tio man i mer än en timme.

”En tämligen enkel tillställning med en föga störande skicklighet från någondera sidan.”

Så rakt på sak beskrivs matchen mellan ”Engelholms” IF och Raus IF den söndagen den 1 juni. ÄIF ställde upp med ett kombinerat lag, vilket pseudonymen ”Stål” ansåg vara förklaring nog. Ekelin skjuter, på ”ett sedvanligt elegant sätt, in ÄIF:s ledningsmål, som dock bara räcker till 1-1.

Helsingör deltar, som tidigare, nämnts i ”pokalturneringen”. Någon förbrödring tycks det inte matcherna ha varit, om man skall tolka Engelholms Tidnings referat den 16 juni.

”Danskarna vunno matchen med 4-1, efter ett uselt spel å båda sidor. ’Kalle Gårdvar ’blev en smula misshandlad i sin bur, ett blått öga och en ombunden hand är hans minne efter matchen. Domaren var under all kritik, partisk och inkompetent. ’Brödrafolket’ fick i alla fall en liten revansch för den ’tabte landskamp’.” Jag antar, att Sverige inför den stundande Olympiska fotbollsturneringen hade spelat en träningskamp mot arvfienden och lyckats vinna, vilket ju inte var så vanligt vid den här tiden.

ÄIF spelar 2-2 mot IFK ”Hessleholm” under midsommarhelgen. Matchen ingår i ”pokalserien”. En stor besvikelse för Ängelholmslaget, som nu halkar efter serietoppen. Föga tröst ger reservlagets seger samma dag mot Svedberga IF med 7-5. Laget får trots segern förödande kritik. ”Det är egendomligt, att ÄIF ej kan i förväg uppställa ett ordentligt lag, utan att spelarna skola plockas ihop 5 minuter före matchens början. ÄIF mötte alltså med en del småpojkar, som knappast spelat någon match förut.” Det var ord och inga visor. Nu fick hemmalaget god hjälp av gästernas högerback, som orsakar inte mindre än tre straffar. Sandahl förvaltar dessa väl och gör dessutom ytterligare ett mål. Nisse Persson, bäste man på plan, forcerade in två ”strutar”. ÄIF: s avslutande mål görs ”medelst skalle på höjdboll” av ’Krabba’.”

B-laget hinner också med, att besegra Munka Ljungby med 7-4 innan juni månad är över.

Sommaren 1924 genomfördes de Olympiska spelen i Paris med stora svenska framgångar. I Ängelholm var säkert många stolta över, att en av bygdens fotbollsspelare på ett framgångsrikt sätt deltar i det svenska laget. Axel ”Massa” Alfredsson fick, som tidigare nämnts, sitt genombrott, som seniorspelare i ”Lergökastan” innan han lämnade för Helsingborgs IF.

”Massa” hade för övrigt en lillebror, den 2 år yngre brodern Gunnar, som logiskt nog begåvats med smeknamnet ”Lillmassa”. När dessa fotbollstokiga bröder lämnade Ängelholm så lades Bollklubben Sparta ner.

Fjärran från det glamorösa Paris, i det lilla oansenliga samhället Hasslarp går ÄIF: s favorittyngda ”elva” på pumpen i form av heroiskt kämpande hemmalag. I en oansenlig fotbollsmatch, en varm och soldränkt julisöndag 1924 vinner Hasslarps Idrottsförening över favoriterna från ”stan” med 2-1. Borglin gör ÄIF: s mål och är den ende aktören hos bortalaget, som tillerkänns ett gott betyg.

I pokalserien går det inte speciellt bra. Efter 6 spelade matcher ligger ÄIF på fjärde plats med endast en vunnen match. Tre har slutat oavgjort medan en förlorats, den senaste mot Höganäs BK den 14 juli. Höganäslaget visar sig vara starkare för dagen och vinner med 6-3, trots Ängelholmsledning i paus med 2-1. Man kan undra hur det var ställt med försvarsspelet hos ÄIF. Målskillnaden på 13-19 i serien tyder på att det är bakåt problemen finns.

[1] Scala startades 1917 av ”Cykel-Nilsson” på adressen Storgatan 51. Lokalen rymmer idag bland annat godisaffären Konfektasken.