Idrottskrönika 14 1923 del 2

Prolog

Ängelholm har alltid varit en sommarstad och det har satt sin prägel på fotbollen i staden. Lockelserna har varit många och det har ibland varit lite si och så med träningsviljan under sommarmånaderna. 

I en visa från Engelholms Tidning den 29 juni 1923 kan man läsa följande verser:

”Och så förstås vårt gamla Thor, som är oss kärt, mer än man tror, där (inte nu!) men fordomdags fritt nubbe, grogg och tuting dracks.”

”Om sommaren vi, i Thorslund ha mången glad och treflig stund, ty Ekström, som här spiran för, för oss sitt allra bästa gör”. 

I juni månad startade också dansen i Tullakrok. Ett folkkärt nöje för Ängelholmarna under1900-talets första decennier men också en viktig födkrok för Ängelholms Idrottsförening. Till frestelserna skall också sommarens danser på Klitterhus fogas. 

Den 1: e juli spelar ÄIF två matcher. På förmiddagen möter b-laget ett Helsingborgslag med det märkliga namnet BK Svets. Reservlaget vinner med 6-3 och spelar sin bästa fotboll på länge. Helmer Ekelin gör fyra mål och Sandahl två. På grund ”af mer eller mindre legitima förhinder” tvingas a-laget i sin match mot Stattena i Helsingborg, på eftermiddagen, ställa upp med inte mindre än sju reserver. Av dessa hade dessutom fyra medverkat vid b-lagets match.

ÄIF gjorde heroiskt motstånd mot övermakten men kom naturligtvis till korta i längden och förlorade med 1-4. Ekelin senior är på tillfälligt besök i hemstaden och blir en klar förstärkning. Det är också han, som gör ÄIF: mål efter ett elegant sologenombrott. Landskrona BOIS b-lag gästar Nya Torg följande söndag. Det märkliga inträffar, att en av ÄIF: s halvbackar uteblir från första halvlek med motiveringen, att han ämnar spela för Skälderviken då. Eftersom det inte gick för sig, att sätta in en reserv spelade ÄIF med tio man under matchens första halva. I andra halvlek dyker den för mig okände halvbacken upp och går in i laget. Landskrona leder då med 3 mål mot 1. Efter en våldsam forcering, där bröderna Ekelin spelar huvudrollerna lyckas ÄIF både reducera och kvittera före slutsignalen. Matchen slutar 5-5. Senior gör två mål och junior gör 1. De övriga målen exekveras av ”Banne” och Tengvall. Samma dag vinner b-laget, borta, mot Skromberga med 3-1. Målen verkställs av bland annat av Borglin och Ihl. Efter debaclet mot föreningens a-lag (0-8) hade nu reservlaget vunnit sina sex senaste matcher men får enligt skribenten ”säkerligen öfverträffa sig själft instundande söndag för att unvika afbrott”.

B-lagets svit bryts och det med besked. Det blir förlust mot Eneborg med hela 1-8, ett lag, som man besegrat tidigare under våren med 4-2. ”Ståhl”, trodde att ”laget led af kännbara sviter från söndagens mycket hårda match”.

Den 14-15 juli detta år firar Höganäs BK sitt tioårsjubileum och till detta bjuds ÄIF och

HIF b-lag in för att spela en triangelturnering. Vem, som vinner tävlingen får man inte veta.

Förlusten på 1-8 mot Eneborg, kvarterslaget från Helsingborg, var svår för ÄIF: arna, att smälta. Det ordnades snabbt en returmatch och nu ställer Ängelholmarna upp med sitt a-lag. De segervissa helsingborgarna, som anländer till Nya Torg i två lastbilar en onsdagskväll i slutet av juli, får sig en rejäl lektion och därmed är ÄIF: s förlorade heder återupprättat.

Hemmalaget vinner komfortabelt med 4-1 och målskyttar är Borglin och ”Storekelin” vardera ett samt Bengtsson två mål. Matchen i sin helhet betecknas av skribenten ”såsom den bäst spelade vi sett i Engelholm i år”.

Helgen efter möter ÄIF HIF: s starka reservlag. I påannonsen får vi reda på, att det senaste mötet mellan lagen var vid ovan relaterade triangelturnering i Höganäs, då vann HIF med 1-0.

B-laget möter Skromberga. Båda matcherna spelas på Nya Torgs inte alltför inbjudande fotbollsplan.

A-laget förlorar med 1-4 men om b-lagets resultat ges ingen information. Inget av evenemangen bevärdigas med ett reportage.

Det spelas av någon okänd anledning bara två matcher i augusti månad. Den första är mot Hasslarp, som ÄIF ofta mötte de här åren. I en målrik match vinner hemmalaget med 6-2. Föreställningen domineras av bröderna Ekelin, som ligger bakom det mesta och det bästa i drabbningen men bäste målskytt är ”Banne” Nilsson med sina tre mål. Brynolf och Helmer gör vardera ett mål. Vem, som är pappan till det sjätte målet meddelas inte utan signaturen ”Ståhl” konstaterar kort och gott, att ”strax före halftid noterades dock 2-2”.

Falkenbergs GIF är en ny bekantskap, som ÄIF möter den 19 augusti. Det skall sägas, att föreningarna vid den här tiden, när seriespelet för lagen under eliten inte hade kommit igång på allvar, gjorde stora ansträngningar för att hitta nya motståndare. Ekonomin var dock ett hinder, eftersom resorna kostade mycket pengar. Oftast fick man förlita sig till en välvillig åkeriägare, som kunde ställa en eller två lastbilar till föreningens förfogande.

Till Falkenberg kommer emellertid ÄIF söndagen den 19 augusti. Hallandslaget beskrivs på följande sätt:

”Falkenbergs Gymnastik & Idrottsförening har under året uppnått resultat, hvilka ställer laget i jämnbredd med öfriga bättre hallandslag”.

Matchen slutar 2-2 efter mål av ”lille” Ekelin och Joel Berg. Lagen kommer överens , om att mötas i en match i Ängelholm men någon datum för detta anges inte.

Den tidigare relaterade pokalturneringen mot Landskrona IF avgörs i början av september på Nya Torg. ÄIF leder med 7-4 inför den avgörande kraftmätningen. LIF: s chanser, att ta hem spelet anses vara obefintliga. Nu vinner gästerna men bara med 2-1 och det innebär, att ÄIF tar hem pokalen för gott med det sammanlagda resultatet 8-6. Johannes Kollberg gör ÄIF: s mål på en straffspark, som han med ”schvung placerar i nätet”. Efter drabbningen överlämnade ingenjören och tillika ordföranden i ÄIF, Gunnar Wallin, pokalen till ÄIF: s lagkapten Helmer Wahlöf.

B-laget inkasserar en av sina sällsynta förluster i samma helg mot Höganäs BK: Resultatet 3-4 vittnar dock, om att laget sålde sig dyrt.

Reservlaget tar en snabb revansch och det är IFK Helsingborgs dito, som den 9 september får känna på laget styrka. Resultatet 7-2 , grundläggs framförallt av ”ett rörligt anfallsspel, där de 3 små männens påpasslighet och de snabba yttrarnas inlägg blir avgörande”. Två av målen tillkommer på straffspark, exekutor okänd medan de andra målen görs av ”Banne” och Helmer Ekelin två vardera samt Ihl ett mål. Mycket beröm får en debuterande ”ungdomlig målvakt”, vars namn vi inte får reda på. Följande söndag spelar b-laget mot Båstads GIF för första gången någonsin. En ny seger bärgas, dock med så knappa siffror som 2-1.

B-lagets visade så långt upp ett imponerande hemmafacit för året,. Av tolv spelade matcher hade tio vunnits och 2 slutat oavgjorda.

Facit för bortamatcherna var inte lika bra. Av de sju matcher, som spelades, slutade tre med vinst, tre med förlust och en oavgjort.

Säsongen börjar gå mot sitt slut. Den 23 september möter ÄIF ännu en gång Höganäs. Det vanligaste resultatet klubbarna emellan är oavgjort men denna gång vinner HBK med 2-1. Ekelin senior gör ÄFF: s mål på ett för honom typiskt sätt, ett sologenombrott på egen hand. B-laget lägger ytterligare två segrar till sin meritlista. Den 1 oktober krossar man Billesholms GIF med 5-0 och den 21 oktober får Helsingborgs BIS åka hem med 1-6 i bagaget.

En av årets första matcher spelades mot Drott, Halmstad. Den matchen förlorades med 2-1. Nu är det dags för returmöte. På Halmstads, nya och idylliska idrottsplats spelas returmatchen mellan lagen söndagen den 7 oktober. ÄIF mönstrar följande lag från målvakt räknat:

”K. Sköld, J. Kollberg, N. Persson, H. Wahlöf, H. Nilsson, S. Lindkvist, R. Sköld, H. Ekelin, J. Berg, R.Borglin, G. Andersson”.

Det blir, enligt ”Ståhl”, en av de bästa matcher, som ÄIF spelat under året. Alla spelarna överträffar sig själva och ”Lergökarna” kan åka hem med en 5-1 seger i trunken. Borglin och Ekelin gör två mål vardera. Det femte målet görs av Berg efter retur på skott från Lindkvist.

Avslutningen av säsongen blir inte så lysande. A-laget förlorar den 14 oktober mot Malmölaget Enighet med 1-2. ÄIF spelar med samma lag, som förra söndagen sånär som på att Tengvall gör comeback på vänsterytterplatsen och därmed ersätter Andersson. Gästerna leder i halvtid med 2-0 och trots en hård press, då det stundtals bara spelades på Enighets planhalva, lyckas inte ÄIF göra mer än ett mål under den andra halvleken. Bäst betyg i hemmalaget får centerhalvbacken Nilsson samt halvbacken och tillika lagkaptenen Wahlöf.

Det är återvändaren Tengvall, som på ett praktfullt långskott, gör ÄIF: s enda mål .

Söndagen efter förlorar så reservlaget sin första match på hemmaplan. Det är Helsingborgs BIS, som lyckas tillfoga ÄIF: s b-lag denna första förlust och samtidigt ta revansch för det nesliga nederlaget några veckor tidigare. Matchen slutar 3-4.

En långt och innehållsrikt spelår är till ända och fortfarande spelas det fotboll på Nya Torg detta nådens år 1923, när de svenska mästarna heter Allmänna Idrottsklubben, Stockholm.

Epilog

I slutet av oktober genomfördes i Ängelholm med omnejd 1923 års fältmanöver. Tiotusentals soldater övade realistisk krigföring på Ängelholmsslätten och Hallandåsens sluttningar. Landets högste befälhavare, konung Gustaf V höll, från sitt högkvarter på det legendariska hotell Thor, ett vakande öga över ”kriget”. Generalstaben hade inkvarterats i Folkets Hus, vilket förefaller en aning ironiskt med tanke på, att denna boning normalt sett knappast hyste några försvarsvänner. Missionshusen, skolorna men även privata bostäder togs i anspråk för övriga inkvarteringar. Detta genererade naturligtvis inkomster till fastighetsägarna, inte minst staden kunde håva in åtskilliga sköna slantar.

Det var också lysande tider för stadens affärsmän och omsättningen under den veckolånga manövern steg åtskilliga procent. Men även dessa dagar tog slut och allt återgick till det normala men minnena fanns kvar och Karl Dalfelt, en av ÄIF fotbollskämpar i slutet av

1910-talet men mer känd, som kommunalborgmästare mellan åren 1948 och 1964 beskriver i en artikel från 1967 hur han upplevde avslutningen av krigsövningen:

”Den sista dagen hölls stor trupprevy för konungen. Trettiofemtusen militärer förutom ett tiotusental civila var församlade å Skeldinge[1] gods ägor, och även en icke militärälskare får erkänna, att det var en vacker och ståtlig syn, då regemente efter regemente och i synnerhet då kavalleriregementena sprängde förbi”.

[1] Skeldinge eller Skillinge, gods i Munka Ljungby socken, som daterar sig från 1560-talet.