Föreningshistoria Rögle BK del 4

Ishockey 1960-talet 

Fortsättning Rögles första storhetstid. 

Nu skulle de göra upp om DM-titeln för 1965. Malmö hade hamnat näst sist i division 1 men kvalat sig kvar, tvåa efter Djurgården i sin kvalgrupp. MFF fick ses som favoriter i finalen, som skulle avgöras över två matcher. Det var andra gången Malmö och Rögle möttes i en DM-final. Första gången var 1958 (finalen för 1957), då RBK vann sin enda DM-titel så långt efter seger med 7-5.

Första finalmatchen gick i Vegeholmshallen och Rögle vann med knappa 4-3. Den 23 februari spelades den avgörande på klassiska Östra Isbanan i Malmö. Nära 8000 åskådare kom till de båda matcherna. MFF tog sin tionde titel av 18 möjliga efter seger med 5-2, totalt 8-6. Det blev en match det skulle talas länge om.(Se artikelutdrag) 1965/66 hoppade Rögle av DM-spel men 1966/67 fick de sin revansch på Malmö och tog sin andra DM-titel.

Inför säsongen 1965/66 värvades Ulf Sterner och USA: s OS-målvakt, Tom Haug.

Ulf Sterner kom direkt från spel i NHL i New York Rangers. Det blev det den största värvningen i ishockeysverige för lång tid framöver. Att en världsstjärna lämnade NHL för ”lilla Rögle” var dåtidens största idrottsensation. Sterner spelade 83 matcher i RBK och gjorde 98 mål. Han fortsatte sin landslagskarriär i Rögle. När den avslutades 1973 hade Sterner spelat 208 landskamper och gjort över 100 mål.

Våren 1966 tog RBK steget upp i allsvenskan efter en avgörande match, på bortarink, mot Tingsryd i tiogradig kyla. Segersiffrorna skevs till 8-2 och Sterner gjorde fem mål.

Inför säsongen 1966/67 fick RBK en ny tränare, Åke ”Professorn” Lundström. Serieinledning var lysande. Premiärmatchen spelades mot Västerås på bortais och Rögle vann med 6-2. RBK kunde när säsongen var över t o m tituleras som den bästa nykomlingen genom tiderna. En minnesvärd match säsongen 1967/68 var mötet med 1966/67-års SM-tvåa Västra Frölunda. I januari 1968 vann RBK med 3-2 i Frölundaborg. Matchens stora stjärna var Tom Haug. NST-sporten skrev dagen efter följande:

”Tom Haug måste numera framstå som ett spöke för Västra Frölunda. Han var helt fenomenal och man har sällan sett maken till storräddningar han presterade. Vid mötet senast (Röglevinst 3-1) spelade han också på den absoluta toppen. Inte nog med hans otroliga räddningar på löpande band. Han tände också utespelarna med ideliga rop om, kämpa, kämpa”.


”Jag kungen är över alla här” Uffe Sterner avvaktar domarsignalen för fällningen av Tommy Eriksson i kvalmatchen mot Avesta den 20 februari 1966. Rögle vann med 10-1.


Artikelutdrag om skandalen i DM-finalen 1965.

Det blev ytterligare två säsonger i allsvenskan innan Rögle fick lämna den högsta serien och då med Vladimir Zabrodsky som tränare. Bland andra framstående spelare, utöver Sterner och Haug, under de allsvenska åren kan nämnas, Kenneth Ekman, Bengt-Göran Carlsson, Arne Johansson, Kjell Larsson, Håkan Nygren samt Anders Nordin.

Gösta Carlsson lämnade ishockeyscenen samtidigt som Rögle lämnade allsvenskan. Den 2 februari 1969 förlorade Rögle mot Nybro med 6-3 och så var den första storhetstiden över. Den gode Gösta hade fått utstå mycket orättfärdig kritik och ibland var det rena hetsjakten, i storstadspressen, efter hans person. I de södra landskapen var han älskad, Malmöområdet möjligen undantaget. Han var affärsman men också en stor idealist och han ville verkligen göra något för idrotten i sin hembygd. Eftermälet är stort. Han skapade en ishockeykultur i Ängelholm, som aldrig tycks ta slut. Gösta Carlssons satsning på Rögle gjorde att klubben kunde fostra spelare som bröderna Jönsson, bröderna Elvenes och Roger Hansson m.fl. Genom ”Pollenkungens” engagemang bjöds publiken i Vegeholmshallen på underhållning på högsta toppnivå.

I lagsporter i Sverige talar vi helst om kollektivet men klubbar med stora framgångar har också målskyttar av rang. När jag summerar Rögles 1960-tal så bekräftas det resonemanget. Under åren med blygsammare framgångar i inledningen av årtiondet hette skyttekungarna, 1962/63 Göran Jörgensen och Torsten Bengtsson med 23 mål var, 1964/65 Marty Quirk 31 mål. När Gösta Carlsson började storhandla och framgångarna staplades på hög försågs klubben med skarpskyttar av en helt annan dignitet. 1964/65 gjorde Des Moroney 51 mål och säsongen därefter Ulf Sterner 67 mål. Under säsongerna 1966/67 – 1968/69 och spel i högsta serien mot betydligt svårare motstånd minskade målskörden. Bästa målgörare de säsongerna var 1966/67, Arne Johansson med 19 mål, 1967/68 Anders Nordin 18 mål, 1968/69 Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson och Arne Johansson vardera 8 mål samt 1969/70, Jan Zabrodsky 18 mål.

När Rögle ramlade ur division I säsongen 1968/69 försvann många spelare. De värvade stjärnorna lämnade nu för mer lukrativa

 kontrakt. Gösta Carlsson avvecklade sitt engagemang och därmed fanns inte längre pengar till en satsning. Glansen försvann, publiken sviktade. Lika snabbt som uppgången hade kommit, lika snabbt kom nedgången.

Några av de äldre, rutinerade spelarna från de gyllene åren valde att stanna kvar, målvakten Björn Larsson, backen Sven-Olof Brännström och forwarden Bengt ”Berra” Karlsson. Tillsammans med den första generationen av seniorspelare fostrade i klubben var de nära att ta RBK tillbaka till eliten direkt. Säsongen 1969/70 blev Rögle trea i division 2 under Zabrodskys tränarskap.

Bildgalleri