Rodden i Ängelholm genom tiderna.

Den 11 maj 1928 kallade handlaren Hans Schoug till möte på hotell Thor. Mötet resulterade i bildandet av en ny en ny roddklubb, Ängelholms Roddklubb, ÄRK.

En styrelse valdes och de gamla stadgarna från 1909 reviderades. Den första styrelsen bestod av, Fredrik Bergqvist, som tillika valdes till den förste ordföranden, Olof Gamst, Sture Grönvall, Hans Schoug, Nils. G. Bergman, G. Alm samt W. Ekman.

Höganäs Roddförening bistod med en begagnad, inriggad fyra, som man t.o.m. rodde från Höganäs till Ängelholm mot att ängelholmarna sörjde för roddarnas återresa. Snart hade den lilla klubben tre båtar, som förvarades i Havsbadsbolagets båtskjul vid ”Gläntan”, som låg där gamla badhuset låg.

Roddklubbens första tävlings lag 1928. 

Från vänster: Axel Svensson, Henry Lovén, Hans Skoug, Nils Jarl, Sixten Almse.

1937 var det dags för nästa generation Ängelholmroddare att ta för sig. Vid SM i Vänersborg erövrade ”Ängelholmsfyran” en fjärdeplats i juniorklassen. Besättningen bestod av Olle Danielsson, Sigvard Therup, Oskar Törnqvist, Roland Hansson med Folke Moberg som cox.

När roddklubben firade sin tioåriga existens 1938 genomfördes en propagandarodd på Rönneå.

Samtliga klubbens båtar, fullt bemannade, defilerade två varv längs ån med start och mål vid Tullportsplatsen och med Thorslund som vändplats.

Under jubileumsåret tändes en ny stjärna, Hugo Henricsson som i singel sculler för juniorer vann 3 DM 1938-39 samt ett junior SM 1939.

Det bör påpekas, att på den tiden var man junior till dess man hade vunnit några betydelsefulla tävlingar.

Rodd på 1940-talet 

Roddklubben framgångar fortsatte under fyrtiotalet. Både 1940 och 41 vann klubben SM i inriggad tvåa. För dessa prestationer belönades besättningarna ”Nennes kanna”. 1940 hette besättningen, Roland Hansson, Sven Nilsson samt Folke Moberg. Året efter var det Roland Hansson, Sigge Therup och Einar Schoultz, som stod för bravaden. Sigge Therup var årtiondets främste roddare i Ängelholm. 1947[LC1]  och 48 vann han SM i folktvåa tillsammans med ”allroundfenomet” Tage Jönsson. Samma år blev Lennart Andersson både junior- och seniordistriktsmästare.

En viktig tävling för roddklubben under fyrtiotalet var det återkommande utbytet med Höganäs, då man rodde om NST: s vandringspris. Höganäs hade vid den här tiden en stark besättning och Ängelholmarna fick oftast bita i ”det sura äpplet”.

Handboll i Roddklubben

När femtiotalet inleddes spelade ÄRK i Hallandstrean. I laget spelade då bl. a. en ung Jack Ericsson samt Ängelholms roddarlegend Sigge Therup. Lagets ledande spelare var ”Gonne” Persson. Roddklubben placerade sig på andra plats i serien under decenniets första säsong, vilket i pressen betecknades, som en präktig överraskning.

Rodd på 1960-talet 

Efter ett slätstruket femtiotal började Ängelholms roddarungdomar åter att hävda sig och förhoppningar fanns att nå upp till de stora framgångarna på 30- och 40-talet. 1960 blev Kjell Svensson och Rolf Andersson trea i junior SM. Leif Claesson, Per Persson, Lars-Göran Wester och Lennart Törnqvist som cox blev 1962 distriktsmästare både i inriggad, som utriggad fyra.

Ett bra ungdomsarbete började så smått att ge resultat och från 1966 kom framgångarna på allvar. Framgångarna sammanfaller i stort med när Rolf Jönsson och Leif Browall börja tävla på allvar. 1967 vinner de junior SM i dubbelsculler och året därpå blir de tvåa i stora SM. Framgången leder till att de blir uttagna till trelandskampen mellan Sverige, Finland och Norge i Leksand 1968. Duon gör stor sensation och blir trea och bästa svenska båt.

Samma år hade roddklubben för första gången ett internationellt utbyte. Ängelholmsroddare besökte Prag Bohemians och deltog i en regatta på Moldau. Senare under året deltog de tjeckiska roddarna i tävlingar på Hjelmsjön. Året efter upprepades utbytet.

Efter succéerna flyttades paret Browall/Jönsson upp i seniorklassen och ytterligare ett steg ”elitklass” fanns inom räckhåll men de kände sig inte mogna eller motiverade för att ta ytterligare steg i karriären. Jönsson försvann i början av 70-talet men för Leif Browall skulle karriären fortsätta.

1969 dyker det upp en ny stjärna på Ängelholms roddarhimmel, Sven-Olof Abrahamsson. Det året vinner han junior SM i singelsculler. Får därmed också representera Sverige i junior VM i Italien. Det blir ingen stor succé men en tredjeplats i B-finalen och totalt en niondeplats var som debutant ändå något att vara stolt över.

Ännu större framgångar väntade nu runt hörnet för den ambitiösa roddklubben men då talar vi om sjuttiotalet och där är vi inte riktigt än. 

Rodd på 1970-talet

Vid SM-finalen på Hjelmsjön 1970 blev tandemparet från 1960-talet Browall-Jönsson knappt besegrade i dubbelsculler. Detta var deras sista framträdande tillsammans i stora sammanhang. Browall ville emellertid mer och från 1971 bildade han och den svenske juniormästaren Sven-Olof Abrahamsson nytt par. Det blev succé direkt. Framskjutna placeringar i internationell konkurrens, tvåa vid SM och svenska representanter vid NM i Åbo, där resultatet blev en tredjeplats. Även ungdomarna i klubben stormade framåt. Anderssonsönerna Jan-Olof och Arne tog hem J-SM i dubbelsculler.

Framgångarna fortsätter året därpå. Browall/Abrahamsson upprepar sin triumf. Dessutom blir Browall tvåa i singelsculler. Jan-Olof Andersson men nu i par med den yngre brodern Abrahamsson, Per-Åke, vinner åter junior-SM Vid junior-NM i Danska Sorö erövrade sedan Ängelholmsroddarna en silvermedalj och som kronan på verket representerade de Sverige vid Junior-VM i Milano, där de dock blev oplacerade. 1973 blev en höjdpunkt för klubbens ledande roddare Leif Browall. Vid[LC1]  SM-tävlingarna vann han både singelsculler och dubbelsculler, det senare i par med Per-Åke Abrahamsson. Det ledde till att Brovall representerade Sverige vid NM i Oslo, där fick han ro båten tillsammans med Lennart Bälter från Sollerön. En andraplacering innebar att laget anmäldes till EM i Moskva, där de placerade sig som 10 bland 18 båtar. Även juniorerna hade stora framgångar detta år. Per-Åke Abrahamsson och Jan Olof Andersson tog hem skol-SM i dubbelsculler. Per-Åke segrade även i singelsculler. Även 1974 var ett bra år med flera uppmärksammade insatser, med bröderna Abrahamssons andraplacering i SM som den främsta. Leif Brovall avslutade sin karriär med en tredjeplats singelsculler och en fjärdeplats i dubbel, nu i par med Jan-Olof Andersson. 1978 gjorde han ett försök till comeback och lyckades ganska väl men valde istället att satsa på veteranrodd och där skulle han nå stora framgångar under kommande decennier. 1979 stod ÄRK: s nya klubbhus klart med en unik inomhusbassäng, som möjliggjorde träning hela året i vatten. En satsning mot framtiden tog fart. 

Rodd på 1980-talet 

Ängelholms tidigare paradgren, rodd, hade tappat sin dragkraft och klubben hade på senare delen av 70-talet svårt att rekrytera nya, talangfulla, medlemmar. Leif Browall och bröderna Abrahamsson lämnade ett stort tomrum efter sig. 80-talet skulle innebära ett lyft för ungdomsrodden. Det är flickorna, om startar framgångsvågen. 1981 blir Camilla Karjalainen o Pia Ekeroth svenska ungdomsmästare för 12-14-åringar vid tävlingar på Hjelmsjön. Camilla blev 1982 USM 3: a singel. 1984 var hon med och rodde i J-VM i Jönköping i Sveriges Sculler-fyra. I slutet av 80-talet kom det fram en lovande ”Sculler-Fyra”, utan styrman med Mikael Clements, Martin Johansson, Magnus Elm och Magnus Roski. Även Tony Stepanovski ingick laget. Individuellt hade Jesper Berndt i klassen 15-16 år störst framgångar. 1987 rankades Ängelholms Roddklubb bland de bästa i Sverige. Vid USM i Jönköping det året tog klubben två guld, ett brons och två fjärdeplaceringar. Vid sprinter-SM samma år erövrades en andraplats i damdubbelns juniorklass genom Linda Kanth och Christel Elissonsamt en förstaplats i Scullerfyra för juniorer. Vid Skandinavien Open 1988 på Hjelmsjön tog klubben två silver genom Jesper Berndt i singel- och tillsammans med Mikael Clementz i dubbelsculler. 1989 vid SM för B-juniorer, 15-16 år erövrades silver på samtliga distanser. Sculler-fyran med Magnus Roski, Markus Elm, Jesper Berndt och Mikael Clementz, dubbelsculler genom Magnus Roski och Markus Elm samt Jesper Berndt i singelsculler.

I mitten på årtiondet har tävlingsnerven åter börjat kittla i Leif Browall. Nu handlar det om veteranrodd. Vid VM i Lilla Edet 86, i Glasgow, 87 seger vid VM för singelsculler, 1988 och i Vichy 1989 vinner han sin klass i singelsculler. 1988 blir han dessutom olympisk veteranmästare i Århus. Veteranrodden hade en hög status internationellt och prestationerna får därför värderas högt och mer skulle komma under 90-talet.

1987(2) andraplats i damdubbelns juniorklass vid sprinter-SM, förstaplats i scullerfyra C-juniorer.

Rodd på 1990-talet 

I slutet av 80-talet började Anders Christensson på allvar att satsa på rodd. Det under en period då Ängelholmsrodden tycktes vara på tillbakagång. Ett gäng unga roddare stod beredda att upprätthålla Ängelholms stolta roddar-traditioner och nådde i början på 90-talet en del framgångar. 1991 blev Anders Christensson svensk mästare vid Sprint-SM, singelsculler 500 m och tvåa vid J-SM 2000 m också i singel. Magnus Roski och Marcus Elm blev vid J-SM trea i dubbelsculler och tvåa i sprint-SM. I fortsättningen kom det dock bara att handla om Christensson. I början handlade det bara om singel men efter att ha vunnit en internationell tävling i Holland 1993, blev Anders tillfrågad eller snarare övertalad att sätta sig i en lättviktsdubbel[1] tillsammans med Boråsroddaren Mattias Tichy inför U-23 VM i Grekland. Paret slutade fyra i mästerskapet, vilket ansågs vara en stor framgång och som motiverade till en fortsättning. Anders var själv tveksam, då han trodde sig ha större chanser i singel. Det som avgjorde var beskedet att klassen skulle ingå i det olympiska programmet. 1994 tog besättningen Christensen/Tichy guld vid U-23 VM. En stor satsning påbörjades inför VM 95 och huvudmålet OS i Atlanta 1996. I en ny båt med flera pallplatser i ryggen åkte paret till VM i Tammerfors med stor tillförsikt. På ett övertygande sätt tog sig den svenska besättningen sig igenom försök, kvartsfinal och semifinal. Det var först i finalen, som de förlorade. VM-silvret var en sensation och Sveriges största framgång på herrsidan på många år[LC2] .

Inför OS i Atlanta tillhörde Christensen/Tichy medaljfavoriterna. Världscupstävlingarna före de olympiska spelen pekade på det. Pallplats belades vid samtliga tävlingar före OS. Det var med stora förhoppningar som svenskduon intog Atlanta men i försöken höll det på att ta slut. Paret, som egentligen vägde för mycket för klassen, tvingades banta. Det var man vana vid men nu blev det för mycket att ta bort på kort tid. I den tryckande hettan och höga luftfuktigheten blev vätskeförlusten för stor. I uppsamlingsheatet hade vätskebalansen återställts och Anders och Mattias lyckades t o m att ta sig till final så småningom. Nu fanns inga krafter kvar och finalen blev en enda lång uppförsbacke. Elva sekunder efter segrarna från Rumänien gled den svenska besättningen i mål som sista båt. Efter OS fick Anders en ny roddpartner med sikte på Sidney 2000, Anders Båtemyr men några större framgångar nåddes aldrig och hösten 1999 avbröts den satsningen.

Anders är utan tvekan, en av Ängelholms främsta idrottsutövare genom tiderna, som roddare naturligtvis outstanding. Hans meritlista är lång. Utöver ovan relaterade tog han ett stort antal SM-tecken. Att han var allround som idrottsman visade han genom de framgångar han hade även på cykel och Triathlon och han vann även ”Lergöksloppet” 1996.

[1] I klassen lättviktssculler är den högst tillåtna vikten 72,5 kg. I dubbelscullern får den sammanlagda vikten inte överstiga 140 kg.

 [2]Camilla Karjalainen