1989 lämnade de två främsta målgörarna från tidigare säsonger, Jonas Ohlander och Thomas Persson. Thomas för att påbörja en tränarkarriär och Jonas för att pröva sina vingar i ett högre sammanhang. Örgryte IS blev hans nästa klubbadress. Frågan var vilka, som skulle ersätta dessa målsprutor. Föreningens målsättning, att bli ett division 3-lag i ett första steg, låg kvar men ekonomin gjorde, att spelare, som lämnade fick ersättas av egna talanger. Några nya spelare tillkom dock. Från Ramlösa BoIS värvades Ralf Schultz och Jan Schalin, dessutom Stig Jensen och Anders Olsson från Skälderviken. Alla fyra med viktig rutin, som stärkte upp det unga laget. Säsongen inleddes på bästa möjliga sätt. En liten förändring skedde på tränarsidan. Under säsongen 1989 skulle Pär-Olof Olsson och Lars Carlsson dela på tränarsysslan. De sex första matcherna, fyra i serien och två i Skandia-Cupen släppte laget inte in något mål. Försvarsspelet hade satt sig och ÄFF var tillsammans med serievinnarna Stattena de lag, som släppte in minst mål i seriespelet. Tyvärr förlorades den tidiga seriefinalen mot Stattena och den poängskillnad, som uppstod då, lyckades ÄFF inte ta in trots vinst i höstmatchen mot helsingborgarna med 3-2. En minnesvärd match var vårmötet mot Höganäs BK i Höganäs, ÄFF: s 300: e seriematch. I en böljande match avgjorde ÄFF i slutet av kampen och vann med 4-3. Segermålet inprickat av Ulf Plan för övrigt ÄFF: s 500 seriemål.  Höstens toppmatch var seriefinalen mot Stattena, som ÄFF vann med 3-2, efter en dramatisk vändning i den andra halvleken. När sex omgångar återstod såg det väldigt bra ut för ängelholmarna. De följande tre seriematcherna såg på pappret ut, att kunna ge maximala sex poäng. Det var matcher där ÄFF var klara favoriter. Trots många målchanser klarade ÄFF inte av att avgöra utan matcherna slutade oavgjort. Borstahusen 1-1, Båstad 2-2 och Råå 2-2. Det innebar, att Ängelholmarna tappade mark i jakten på seriesegern. En annan match, som blev ödesdiger, var den mot Billesholm på bortaplan i mitten av höstomgången. Trots markant spelövertag och klara målchanser lyckades inte ÄFF göra något mål utan segern tog hemmalaget genom att göra 1-0 på en av sina få målchanser. När serien summerades skilde bara två poäng mellan seriesegrarna Stattena och ÄFF. Det som var mest glädjande under säsongen var att flera talanger, fostrade i föreningen, hade fått chansen att spela i A-laget och de gjorde det väldigt bra. I Skandiacupen blev det tre matcher. Seger hemma mot Kallinge, 3-0 och vinst borta mot Falkenbergslaget Vinberg 0-2. Därefter väntade division1-laget Karlskrona. ÄFF gjorde en bra match men några tidiga Karlskronamål förstörde den dagen för ängelholmarna. Det stod 0-4 i paus. Den andra halvleken blev jämn och pausresultatet stod sig tiden ut.   I NST-cupen där ÄFF tillhörde de favorittippade lagen blev det överraskande stopp i kvartsfinalen mot Klippan, 1-3. I Bollmiljö-Cupen, som ersatt Sparbankscupen blev det två matcher, Kropp 3-1 och Teckomatorp 5-4.

A-laget spelade under säsongen 46 matcher, 22 serie-, nio cup- och 15 träningsmatcher. Av dessa vanns 26, sju slutade oavgjort och 13 förlorades. Målskillnaden blev 94-68.  Anders Hall spelade 44 matcher, 22 i serien, Mats Lonningen 41(20), Mats Bernebring 38(19), Jim Häggblad 38(18), Ulf Plan 38(22), Stefan Svensson 38(17), Anders Olsson, 38(18), Stig Jensen 36(17), Ralf Schultz 33(20), Jan Schalin 33(22), Peter Andersson 30 (15), Pär-Olof Olsson 27(14), Utöver dessa användes ytterligare 16 spelare i A-laget.           Årets skyttekung blev Stefan Svensson med 20 mål, 11 i serien tätt följd av Ulf Plan med 18(9), Jan Schalin 12(7), Anders Olsson 9(5), Pär-Olof Olsson 7(3). Utöver dessa gjorde ytterligare sju spelare mål för ÄFF säsongen 1989. Den, som gjorde flest mål i föreningen, under spelåret, var Peter Andersson, som i A-lag, B-lag och juniorlag träffade rätt inom målramen inte mindre än 48 gånger. Årets ÄFF: are blev Ulf Plan och priset var, liksom året innan, en tavla skänkt av Gösta Melin.