Två stora mästerskap

I juli 1941 accepterade F K Snapphanarna ett erbjudande om att arrangera svenska mästerskapet i gång. Detta var mycket viktigt för föreningen i en tid med vikande aktivitet och inställda tävlingar, militärinkallelserna satte sin prägel på klubbverksamheten.

Tävlingsdagen var bestämd till den 14 september. Grenarna för dagen var damer 5 km och herrar 10 km på bana samt herrar 15, 25 och 50 km på landsväg. Vid fyrlandskapsmatchen 1937 hade klubben visat att man klarade av stora evenemang och förbundet ansåg nu att Ängelholmsklubben var mogen ännu större uppgifter. Det var första gången tävlingen förlades till Skåne och att man då valde Ängelholm som skådeplats väckte en del uppmärksamhet. Hemmaklubben hade ingen framstående gångare i sina led men tävlingen inspirerade Ängelholmsonen Tage Jönsson att göra en satsning på gångsporten och han skulle bli en av landets bästa.

Idrottsplatsen behövdes för tävlingen så Ängelholms idrottsförening utsågs till medarrangör. I en notis veckan före stod det i en notis i NST följande: 

”ÄIF: s och Snapphanarnas medlemmar uppmanas att mangrant infinna sig på idrottsplatsen de dagar, som äro kvar till svenska mästerskapet i gång om söndag, för att gemensamt göra i ordning på idrottsplatsen. Verktyg, skyffeljärn och räfsor medtagas.” 

Mästerskapet skulle för första gången avgöras på en och samma dag. Gångsporten var en sport på stark uppgång och Sverige bästa tillhörde också de bästa i världen. Detta gav naturligtvis en extra spets åt tävlingen. Den främste av svenskarna var John ”Mix” Mikaelsson, som innehade två världsrekord vid den här tiden. En tidigare Ängelholmare, Henning Nilsson, nu representerande Norrbotten, kom också till start. Under sin tid i Ängelholm var han dock mest känd som orienterare och cyklist.

Det krävdes minutiösa förberedelser. Förbundet skickade ned sin rikstränare, Kriegsman för att träna de utsedda varvräknarna. Det hade hänt mer än en gång att varvräkningen fallerat.

Gångförbundet hade bestämt att DM-segrare skulle få fria resor till tävlingen. Ett beslut som vållade starka känslor i söder. Man menade att deltagare från svaga distrikt premierades orättvist.

Drygt 130 deltagare kom till start. Dagen före bjöds alla deltagarna på tesupé på Restaurang Thorslund. Samma kväll hölls en invigning på stortorget. Med fackeltåg och musikkår invigdes tävlingen med pompa och ståt. Ordföranden i stadsfullmäktige Karl Dahlfelt, höll i skenet av ett flammande bål invigningstalet. Aftonen avslutades med en gångarbal på Thorslund till musik av Conny Lindkvist orkester. Man får förmoda att festen hölls utan söndagens startfält.

Alla distanser avgjordes på den asfalterade landsvägen mot Mölle utom herrarnas 10 km, som helt avgjordes på kolstybben på idrottsplatsen. Prisutdelning och middag på hotell Thorslund för ett par hundra personer avslutade SM-tävlingarna. En stilig samling priser delades ut, bland annat, två, av Ängelholms stad, skänka tennplattor, vackert inramade och med Ängelholms kyrka och rådhus ingraverade.

Vid balen premierades några av Ängelholms framstående medborgare med manschettknappar i silver för sitt stora stöd till idrotten i staden, där ibland, disponent Gösta Grönvall, köpman Karl Dahlfelt, Snapphanarnas ordförande, Folke Moberg samt klubbens sekreterare redaktör Berndt Björnehed. 

Tage Jönsson vinner SM 1948 på 50 km i kamp med Mikaelsson och Bjurström.

Vinnaren på 50 km, Rune Bjurström, gratuleras av Gångförbundets representant Eric Lindé.

Prisceremoni med vinnarna av lagpriset för 15 km Sundbybergs IK. I mitten den individuelle segraren John Mikaelsson, flankerad av loppets tvåa Sven Vessman samt lagets tredjeman Erik Eriksson.


SM i simning

 ”Ängelholm, vår lilla rara skånska lergöksstad och desslikes vitt berömt för sina underbara bad, har i dessa dagar främmande från hela Sveriges land, som har samlats hit till tävlan vid dess stad.” 

Dessa rader diktades av den poetiske journalisten Ernst Leonardh, signaturen Agne med anledning av att ännu ett stort mästerskap förlades till Ängelholm.

Vid två tillfällen under fyrtiotalets första år hade Ängelholm blivit lovade, att få arrangera simlandskamper mot Danmark. Vid båda tillfällena hade kamperna mot arvfienderna blivit inställda. Garanterade publiksuccéer, som således gick stadens simklubb ÄSS näsa förbi. Som kompensation fick ÄSS anordna 1942: års svenska mästerskap i simning. Att det i Ängelholm fanns ett simstadion av hög internationell klass, betydde också mycket för valet av arrangörsstad.

I början av augusti började simmarna att anlända. Björn Borg, ”sälhunden från Peking” den största svenska stjärnan vid den här tiden, lyste dock tyvärr med sin frånvaro. Han hade blivit skadad vid en manöver. Det hjälpte inte att vara internationell idrottsstjärna, militär-tjänstgöringen slapp man inte undan.

Över 200 simmare var anmälda till tävlingen och den 7 augusti startade tävlingarna. Tyvärr var vädret inte det bästa och temperaturen i bassängen låg under alla dagarna kring 16 grader, utom avslutningsdagen då temperaturen nådde 17 grader, temperaturer som inte precis borgade för någon rekordslakt.

Det blev det inte heller men publikt var det en stor framgång. Under de tre tävlingsdagarna samlades över 6000 människor trots det småkyliga vädret.

Det var ett överraskningarnas mästerskap, endast tre mästare från 1941 lyckades försvara sina titlar.

Några framgångar för hemmaklubben var inte att räkna med, ÄSS hade varken ambitioner eller resurser att fostra elitsimmare.

Det fanns många åsikter om arrangemangets kvalitet, framförallt från pressens sida men simklubbens styrelse kunde sitta lugnt. Så här uttalade sig simförbundets ordförande på frågan om han tyckte var lyckat nere i Ängelholm: 

”Obetingat, arrangerande simsällskapet skötte sig fint, badet var en charmant anläggning och totalt 6500 betalande på de tre dagarna, den siffran hade vi alldeles säkert inte kommit upp till i Stockholm.”

Signaturen ”Agne” fortsatte som följer sin hyllning till mästerskapet och simmarna:

”Här är simmare med krafter och med trim, som kan gno långt värre än ett abborrstim, att på detta vis sig löga är en fröjd för själ och öga – Ängelholm har aldrig skådat sådant sim.

Bildgallerie

Simba
Simba